Job 24
1 Zašto Svesilni ne promatra vremena, a dane njegove ne vide mu vjernici?
Hvi skulle tiderna dem Allsmägtiga icke fördolda vara? Och de honom känna, se intet hans dagar?
2 Bezbožnici pomiču granice, otimaju stado i pasu ga.
De flytta råmärken, de röfva bort hjorden, och föda honom.
3 Sirotama odvode magarca, udovi u zalog vola dižu.
De drifva bort de faderlösas åsna, och taga enkones oxa till pant.
4 Siromahe tjeraju sa puta; skrivaju se ubogari zemlje.
De fattige måste vika för dem, och de torftige i landena måste förgömma sig.
5 K'o magarci divlji u pustinji zarana idu da plijen ugrabe: pustinja im hrani mališane.
Si, vilddjuren i öknene gå ut, såsom de pläga, bittida till rofs, att de skola bereda mat för ungarna.
6 Po tuđem polju oni pabirče, paljetkuju vinograd opakog.
De uppskära af den åker, som dem intet tillhörer; och berga den vingård, som de med orätt hafva.
7 Goli noće, nemaju haljine, ni pokrivača protiv studeni.
De nakna låta de ligga, och låta dem intet öfvertäckelse i frostena, hvilkom de deras kläder borttagit hafva;
8 Oni kisnu na planinskom pljusku; bez skloništa uz hrid se zbijaju.
Så att de måste hålla sig i bergskrefvom, när en regnskur af bergen faller neder uppå dem; efter de eljest ingen råd hafva.
9 Otkidaju od sise sirotu, ubogom u zalog dijete grabe.
De slita barnet ifrå bröstet, och göra det faderlöst; och göra menniskorna fattiga med pantande.
10 Goli hode, nemaju haljina; izgladnjeli, tuđe snoplje nose.
Den nakna låta de gå utan kläder, och dem hungroga borttaga de axen.
11 Oni mlina za ulje nemaju; ožednjeli, gaze u kacama.
De tvinga dem till att göra oljo uppå deras qvarn, och trampa deras pressar, och låta dem likväl törsta.
12 Samrtnici hropću iz gradova, ranjenici u pomoć zazivlju. Al' na sve to Bog se oglušuje.
De göra folket i staden suckande, och dess slagnas själar ropande; och Gud straffar dem intet.
13 Ima onih koji mrze svjetlost: ne priznaju njezinih putova niti se staza drže njezinih.
Derföre äro de affallne ifrå ljusena, och känna icke dess väg, och vända icke om till dess stigar igen.
14 Za mraka se diže ubojica, kolje ubogog i siromaha. U gluhoj se noći lopov skiće [16a] i u tmini provaljuje kuće.
I lysningene står mördaren upp, och dräper den fattiga och torftiga; och om nattena är han som en tjuf.
15 Sumrak žudi oko preljubnika: 'Nitko me vidjet neće', kaže on i zastire velom svoje lice.
Horkarlens öga hafver akt på skymningena, och säger: Mig ser intet öga; och han förtäcker sitt anlete.
16 [16b]Za vidjela oni se skrivaju, oni neće da za svjetlost znaju.
I mörkrena bryter han sig in i husen; om dagen gömma de sig med hvarannan, och vilja intet veta af ljusena.
17 Zora im je kao sjena smrtna: kad zarudi, silan strah ih hvata.
Ty om än morgonen kommer dem, är det dem såsom ett mörker; förty han förnimmer mörkrens förskräckelse.
18 Prije nego svane, on već hitro bježi kloneći se puta preko vinograda. Njegova su dobra prokleta u zemlji.
Han far lätteliga åstad såsom uppå ett vatten; hans håfvor varda icke stora i landena, och han brukar intet sin vingård.
Helvetet tager bort dem som synda, såsom hette och torka förtärer snövattnet bort. (Sheol h7585)
20 Zaboravilo ga krilo što ga rodi, ime se njegovo više ne spominje: poput stabla zgromljena je opačina.
De barmhertige skola förgäta honom; hans lust varder full med matk; man skall icke mer tänka uppå honom; han skall sönderbruten varda såsom ett ruttet trä.
21 Ženu nerotkinju on je zlostavljao, udovici nije učinio dobra.
Han hafver bedröfvat den ensamma, som intet föder; och enkone hafver han intet godt gjort;
22 Al' Onaj što snažno hvata nasilnike, ustaje, a njima sva se nada gasi.
Och hafver dragit de mägtiga under sig med sine kraft. När han står, skall han icke viss vara uppå sitt lif.
23 Dade mu sigurnost, i on se pouzda; okom je njegove nadzirao staze.
Han gör sig sjelf en trygghet, der han sig uppå förlåter; dock se hans ögon uppå deras handel.
24 Dignu se za kratko, a onda nestanu, ruše se i kao svi drugi istrunu, posječeni kao glave klasovima.”
De äro en liten tid upphäfne; men de varda omintet, och undertryckte, och taga en ända såsom all ting; och såsom agnar på axen skola de afslagne varda.
25 Nije li tako? Tko će me u laž utjerat'? Tko moje riječi poništiti može?”
Är det icke så? Nu väl, ho vill straffa mig för lögn, och göra min ord om intet?
