Job 23

1 Job progovori i reče:

Job svarade, och sade:

2 “Zar mi je i danas tužaljka buntovna? Teška mu ruka iz mene vapaj budi:

Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.

3 o, kada bih znao kako ću ga naći, do njegova kako doprijeti prijestolja,

Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;

4 pred njim parnicu bih svoju razložio, iz mojih bi usta navrli dokazi.

Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;

5 Rad bih znati što bi meni odvratio i razumjeti riječ što bi je rekao!

Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!

6 Zar mu treba snage velike za raspru? Ne, dosta bi bilo da me on sasluša.

Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;

7 U protivniku bi vidio pravedna, i parnica moja tad bi pobijedila.

Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.

8 Na istok krenem li, naći ga ne mogu; pođem li na zapad, ne razabirem ga.

Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.

9 Ištem na sjeveru, al' ga ne opažam; nevidljiv je ako se k jugu okrenem.

Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.

10 Pa ipak, on dobro zna put kojim kročim! Neka me kuša: čist k'o zlato ću izići!

Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;

11 Noga mi se stopa njegovih držala, putem sam njegovim išao ne skrećuć';

Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;

12 slušao sam nalog njegovih usana, pohranih mu riječi u grudima svojim.

Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.

13 Al' htjedne li štogod, tko će ga odvratit'? Što zaželi dušom, to će ispuniti.

Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.

14 Izvršit će što je dosudio meni, kao i sve drugo što je odlučio!

Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.

15 Zbog toga pred njime sav ustravljen ja sam, i što više mislim, jače strah me hvata.

Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.

16 U komade Bog mi je srce smrvio, užasom me svega prožeo Svesilni,

Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;

17 premda nisam ni u tminama propao, ni u mraku što je lice moje zastro.

Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.