Job 21
1 Job progovori i reče:
Job svarade och sade:
2 “Slušajte, slušajte dobro što ću reći, utjehu mi takvu barem udijelite.
Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
3 Otrpite da riječ jednu ja izrečem, kad završim, tad se rugajte slobodno.
Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
4 Zar protiv čovjeka dižem ja optužbu? Kako da strpljenje onda ne izgubim?
Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
5 Pogledajte na me: užas će vas spopast', rukom ćete svoja zakloniti usta;
Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
6 pomislim li na to, prestravim se i sam i čitavim svojim tad protrnem tijelom.
När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
7 Zašto na životu ostaju zlikovci i, što su stariji, moćniji bivaju?
Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
8 Potomstvo njihovo s njima napreduje a izdanci im se množe pred očima.
Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
9 Strah nikakav kuće njihove ne mori i šiba ih Božja ostavlja na miru.
Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
10 Njihovi bikovi plode pouzdano, krave im se tele i ne jalove se.
Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
11 K'o jagnjad djeca im slobodno skakuću, veselo igraju njihovi sinovi.
Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
12 Oni pjevaju uz harfe i bubnjeve i vesele se uz zvukove svirale.
De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
14 A govorili su Bogu: 'Ostavi nas, ne želimo znati za tvoje putove!
De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
15 TÓa tko je Svesilni da njemu služimo i kakva nam korist da ga zazivamo?'
Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
16 Zar svoju sreću u ruci ne imahu, makar do Njega ne drže ništa oni?
Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
17 Zar se luč opakog kada ugasila? Zar se na njega oborila nesreća? Zar mu u gnjevu svom On skroji sudbinu?
Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
18 Zar je kao slama na vjetru postao, kao pljeva koju vihor svud raznosi?
De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
19 Hoće l' ga kaznit' Bog u njegovoj djeci? Ne, njega nek' kazni da sam to osjeti!
Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
20 Vlastitim očima nek' rasap svoj vidi, neka se napije srdžbe Svesilnoga!
Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
21 TÓa što poslije smrti on za dom svoj mari kad će se presjeć' niz njegovih mjeseci?
Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
22 Ali tko će Boga učiti mudrosti, njega koji sudi najvišim bićima?
Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
23 Jedan umire u punom blagostanju, bez briga ikakvih, u potpunom miru,
Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
24 bokova od pretiline otežalih i kostiju sočne moždine prepunih.
Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
25 A drugi umire s gorčinom u duši, nikad nikakve ne okusivši sreće.
Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
26 Obojica leže zajedno u prahu, crvi ih jednako prekrivaju oba.
Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
27 O, znam dobro kakve vaše su namjere, kakve zlosti protiv mene vi snujete.
Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
28 Jer pitate: 'Gdje je kuća plemićeva, šator u kojem stanovahu opaki?'
Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
29 Niste li na cesti putnike pitali, zar njihovo svjedočanstvo ne primate:
Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
30 'Opaki je u dan nesreće pošteđen i u dan Božje jarosti veseo je.'
Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
31 Al' na postupcima tko će mu predbacit' i tko će mu vratit' što je počinio?
Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
32 A kad ga na kraju na groblje odnesu, na grobni mu humak postavljaju stražu.
Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
33 Lake su mu grude zemlje u dolini dok za njime ide čitavo pučanstvo.
Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
34 O, kako su vaše utjehe isprazne! Kakva su prijevara vaši odgovori!”
Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
