Job 17
1 Daha mi nestaje, gasnu moji dani i za mene već se skupljaju grobari.
Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
2 Rugači su evo mene dohvatili, od uvreda oka sklopiti ne mogu.
Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
3 Stoga me zaštiti i budi mi jamcem kad mi nitko u dlan neće da udari.
Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
4 Jer, srca si njina lišio razuma i dopustiti im nećeš da opstanu.
Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
5 K'o taj što imanje dijeli drugovima, a djeci njegovoj dotle oči gasnu,
Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
6 narodima svim sam na ruglo postao, onaj kom u lice svatko pljunut' može.
Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
7 Od tuge vid mi se muti u očima, poput sjene moji udovi postaju.
Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
8 Začudit će se zbog toga pravednici, na bezbožnika će planuti čestiti;
De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
9 neporočni će na svom ustrajat' putu, čovjek čistih ruku ojačat će još više.
Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
10 Hajde, svi vi, nećete li opet počet', tÓa među vama ja mudra ne nalazim!
Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
11 Minuli su dani, propale zamisli, želje srca moga izjalovile se.
Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
12 'U noći najcrnjoj, dan se približava; blizu je već svjetlo što tminu izgoni.'
Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
14 Dovikujem grobu: 'Oče moj rođeni!' a crve pozdravljam: 'Mati moja, sestro!'
till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».
15 Ali gdje za mene ima jošte nade? Sreću moju tko će ikada vidjeti?
Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
