< Job 17 >

1 Daha mi nestaje, gasnu moji dani i za mene već se skupljaju grobari.
Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
2 Rugači su evo mene dohvatili, od uvreda oka sklopiti ne mogu.
Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
3 Stoga me zaštiti i budi mi jamcem kad mi nitko u dlan neće da udari.
Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
4 Jer, srca si njina lišio razuma i dopustiti im nećeš da opstanu.
Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
5 K'o taj što imanje dijeli drugovima, a djeci njegovoj dotle oči gasnu,
Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
6 narodima svim sam na ruglo postao, onaj kom u lice svatko pljunut' može.
Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
7 Od tuge vid mi se muti u očima, poput sjene moji udovi postaju.
Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
8 Začudit će se zbog toga pravednici, na bezbožnika će planuti čestiti;
Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
9 neporočni će na svom ustrajat' putu, čovjek čistih ruku ojačat će još više.
Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
10 Hajde, svi vi, nećete li opet počet', tÓa među vama ja mudra ne nalazim!
Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
11 Minuli su dani, propale zamisli, želje srca moga izjalovile se.
Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
12 'U noći najcrnjoj, dan se približava; blizu je već svjetlo što tminu izgoni.'
Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
13 A meni je nada otići u Šeol i prostrijeti sebi ležaj u mrklini. (Sheol h7585)
Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
14 Dovikujem grobu: 'Oče moj rođeni!' a crve pozdravljam: 'Mati moja, sestro!'
Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
15 Ali gdje za mene ima jošte nade? Sreću moju tko će ikada vidjeti?
Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
16 Hoće li u Šeol ona sa mnom sići da u prahu zajedno otpočinemo?” (Sheol h7585)
Neder i helvetet varder det farandes, och varder med mig liggandes i mullene. (Sheol h7585)

< Job 17 >