Job 15
1 Elifaz Temanac progovori tad i reče:
Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
2 “Zar šupljom naukom odgovara mudrac i vjetrom istočnim trbuh napuhuje?
Skall en vis man tala så i vädret, och uppfylla sin buk med väder?
3 Zar on sebe brani riječima ispraznim, besjedama koje ničem ne koriste?
Du straffar med onyttigom ordom, och ditt tal kommer intet till gagns.
4 Još više ti činiš: ništiš strah od Boga, pred njegovim licem pribranost ukidaš.
Du hafver bortkastat räddhågan, och talar förakteliga för Gudi;
5 Tvoje riječi krivicu tvoju odaju, poslužio si se jezikom lukavih,
Ty så lärer din ondska din mun, och du hafver utvalt ena skalkatungo.
6 vlastita te usta osuđuju, ne ja, protiv tebe same ti usne svjedoče.
Din mun skall fördöma dig, och icke jag; dina läppar skola svara dig.
7 Zar si prvi čovjek koji se rodio? Zar si na svijet prije bregova došao?
Äst du den första menniska, som född är? Äst du för all berg aflader?
8 Zar si tajne Božje ti prisluškivao i mudrost čitavu za se prisvojio?
Hafver du hört Guds hemliga råd? Och är sjelfva visdomen ringare än du?
9 Što ti znadeš, a da i mi ne znamo, što ti razumiješ, a da to ne shvaćamo?
Hvad vetst du, det vi icke vete? Hvad förstår du, det som icke är när oss?
10 Ima među nama i sijedih i starih kojima je više ljeta no tvom ocu.
Gråhårote och gamle äro när oss, som länger hafva lefvat än dine fäder.
11 Zar su ti utjehe Božje premalene i blage riječi upućene tebi?
Skulle Guds hugsvalelse så ringa aktas för dig? Men du hafver något hemligit stycke när dig.
12 Što te srce tvoje tako slijepo goni i što tako divlje prevrćeš očima
Hvad tager ditt hjerta före? Hvi ser du så stolt ut?
13 kad proti Bogu jarost svoju okrećeš, a iz usta takve riječi ti izlaze!
Hvi sätter ditt sinne sig emot Gud, att du låter sådana ord gå af dinom mun?
14 Što je čovjek da bi čist mogao biti? Zar je itko rođen od žene pravedan?
Hvad är en menniska, att hon skulle vara ren; och att han skulle vara rättfärdig, som af qvinno född är?
15 Gle, ni u svece se On ne pouzdava, oku njegovu ni nebesa čista nisu,
Si, ibland hans helga är ingen ostraffelig, och himlarna äro icke rene för honom.
16 a kamoli to biće gadno i buntovno, čovjek što k'o vodu pije opačinu!
Huru mycket mer menniskan, som är stygg och ond; den der orättfärdighetena dricker såsom vatten?
17 Mene sad poslušaj, poučit' te hoću, što god sam vidjeh, ispričat' ti želim,
Jag vill visa dig det, hör mig; jag vill förtälja dig, hvad jag sett hafver;
18 i ono što naučavahu mudraci ne tajeć' što su primili od pređa
Hvad de vise sagt hafva, och för deras fader icke hafver fördoldt varit;
19 kojima je zemlja ova bila dana kamo tuđin nije nikada stupio.
Hvilkom allena landet gifvet är, så att ingen främmande må gå ibland dem.
20 Zlikovac se muči cijelog svoga vijeka, nasilniku već su ljeta odbrojena.
En ogudaktig bäfvar i alla sina lifsdagar, och enom tyrann är hans åratal fördoldt.
21 Krik strave svagda mu u ušima ječi, dok miruje, na njeg baca se razbojnik.
Hvad han hörer, det förskräcker honom; och ändå att frid är, så hafver han dock den sorg, att han skall förderfvas.
22 Ne nada se da će izbjeći tminama i znade dobro da je maču namijenjen,
Han tror icke, att han skall kunna undfly olyckona, och förmodar sig alltid svärdet.
23 strvinaru da je kao plijen obećan. On znade da mu se dan propasti bliži.
När han far ut hit och dit efter sin näring, så tycker honom att hans olyckos tid är för handene.
24 Nemir i tjeskoba na njeg navaljuju, k'o kralj spreman na boj na nj se obaraju.
Ångest och nöd förskräcka honom, och slå honom ned, såsom en Konung med enom här;
25 On je protiv Boga podizao ruku, usuđivao se prkosit' Svesilnom
Ty han hafver utsträckt sina hand emot Gud, och emot den Allsmägtiga förstärkt sig.
26 Ohola je čela na njega srljao, iza štita debela dobro zaklonjen.
Han löper med hufvudet emot honom, och står halsstyf emot honom.
27 Lice mu bijaše obloženo salom a bokovi pretilinom otežali.
Han hafver upphäfvit sig emot honom, och satt sig hårdt emot honom.
28 Razrušene je zaposjeo gradove i kućišta nastanio napuštena. Srušit će se ono što za sebe sazda;
Men han skall bo i nederslagna städer, der inga hus äro; utan ligga i enom hop.
29 cvasti mu neće, već rasuti se blago, sjena mu se neće po zemlji širiti.
Han skall icke varda rik, och hans gods skall icke förökas; och skall icke utspridas i landena.
30 On se tami više izmaknuti neće, opržit će oganj njegove mladice, u dahu plamenih usta nestat će ga.
Han skall icke undfly olycko; eldslågen skall förtorka hans grenar; och skall varda borttagen af hans muns anda.
31 U taštinu svoju neka se ne uzda, jer će mu ispraznost biti svom nagradom.
Han är så bedragen, att han icke tror att det skall varda värre med honom.
32 Prije vremena će svenut' mu mladice, grane mu se nikad neće zazelenjet'.
Han får en ända, när honom obeqvämt är; och hans gren skall icke grönskas.
33 Kao loza, grozd će stresat' svoj nezreo, poput masline pobacit će cvatove.
Han varder afhemtad såsom en omogen drufva af vinträt, och såsom ett oljoträ bortfaller sitt blomster.
34 Da, bezbožničko je jalovo koljeno, i vatra proždire šator podmitljivca.
Ty de skrymtares församling skall blifva ensam, och elden skall förtära hans hus, som gåfvor tager.
35 Koji zlom zanesu, rađaju nesreću i prijevaru nose u utrobi svojoj.”
Han anar olycko, och föder vedermödo; och deras buk bär list fram.
