2 Samuelova 22
1 David upravi Jahvi riječi ove pjesme u dan kad ga je Jahve izbavio iz ruku svih njegovih neprijatelja i iz ruke Šaulove.
Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
2 Pjevao je: “Jahve, hridino moja, utvrdo moja, spase moj;
Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
3 Bože moj, pećino moja kojoj se utječem, štite moj, spasenje moje, tvrđavo moja! Ti me izbavljaš od nasilja.
Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
4 Zazvat ću Jahvu hvale predostojna i od dušmana bit ću izbavljen.
HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
5 Valovi smrti okružiše mene, prestraviše me bujice pogubne,
Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. (Sheol h7585)
7 u nevolji zazvah Jahvu i Bogu svome zavapih. Iz svog Doma zov mi začu, i vapaj moj mu do ušiju doprije.
Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
8 I zemlja se potrese i uzdrhta, uzdrmaše se temelji nebesa, pokrenuše se, jer On gnjevom planu.
Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9 Iz nosnica mu dim se diže, iz usta mu oganj liznu, ugljevlje živo od njega plamsa.
Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
10 On nagnu nebesa i siđe, pod nogama oblaci mu mračni.
Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
11 Na keruba stade i poletje; na krilima vjetra zaplovi.
Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
12 Ogrnu se mrakom kao koprenom, prekri se tamnim vodama i oblacima tmastim,
Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
13 od bljeska pred licem njegovim užga se ugljevlje plameno.
Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
14 Jahve s neba zagrmje, Svevišnjega glas se ori.
HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
15 Odape strijele i dušmane rasu, izbaci munje i na zemlju ih obori.
Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
16 Morska dna se pokazaše, i temelji svijeta postaše goli od strašne prijetnje Jahvine, od olujna daha gnjeva njegova.
Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
17 On pruži s neba ruku i mene prihvati, iz silnih voda on me izbavi.
Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 Od protivnika moćnog mene oslobodi, od dušmana mojih jačih od mene.
Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19 Navališe na me u dan zlosretni, ali me Jahve zaštiti,
De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20 na polje prostrano izvede me, spasi me jer sam mu mio.
Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21 Po pravednosti mojoj Jahve mi uzvrati, po čistoći ruku mojih on me nagradi,
HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22 jer čuvah putove Jahvine, od Boga se svoga ne udaljih.
Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23 Odredbe njegove sve su mi pred očima, zapovijedi njegove nisam odbacio,
nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
24 do srži odan njemu sam bio, čuvam se grijeha svakoga.
Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
25 Jahve mi po pravdi mojoj vrati, čistoću ruku mojih vidje.
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
26 S prijateljem ti si prijatelj, poštenu poštenjem uzvraćaš.
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
27 S čovjekom čistim ti si čist, a lukavca izigravaš,
Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28 jer narodu poniženu spasenje donosiš a ponižavaš oči ohole.
och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
29 Jahve, ti moju svjetiljku užižeš, Bože, tminu moju obasjavaš:
Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
30 s tobom udaram na čete dušmanske, s Bogom svojim preskačem zidine.
Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
31 Savršeni su puti Gospodnji, i riječ je Jahvina ognjem kušana. on je štit svima, samo on, koji se k njemu utječu.
Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32 Jer tko je Bog osim Jahve? Tko li je hridina osim Boga našega?
Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
33 Taj Bog me snagom opasuje, stere mi put besprijekoran.
Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
34 Noge mi dade brze ko u košute i postavi me na visine sigurne,
du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35 ruke mi za borbu uvježba i mišice da luk mjedeni napinju.
du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36 Daješ mi štit svoj koji spasava, tvoja me brižljivost uzvisi.
Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
37 Pouzdanje daješ mom koraku, i noge mi više ne posrću.
du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38 Pognah svoje dušmane i dostigoh, i ne vratih se dok ih ne uništih.
Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39 Obaram ih, ne mogu se dići, padaju, pod nogama mi leže.
Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
40 Ti me opasa snagom za borbu, a protivnike moje meni podloži.
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41 Ti dušmane moje u bijeg natjera, i rasprših one koji su me mrzili.
Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
42 Vapiju u pomoć, nikog da pomogne, vapiju Jahvi - ne odaziva se.
De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
43 Smrvih ih kao prah na vjetru, zgazih ih ko blato na putu.
Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
44 Ti me §izbavÄi od bune u mom narodu, postavi me glavarom pogana, puk koji ne poznavah služi mi.
Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45 Svaki moj šapat pokorno on sluša. Sinovi tuđinci meni laskaju,
Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
46 sinovi tuđinski gube srčanost izlaze dršćuć iz svojih utvrda.
Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
47 Živio Jahve! Blagoslovljena hridina moja! Neka se uzvisi Bog, spasenje moje!
HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
48 Bog koji mi daje osvetu i narode meni pokorava.
Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
49 Od dušmana me mojih izbavljaš i nad protivnike me moje izdižeš, ti mene od čovjeka silnika spasavaš.
du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50 Zato te slavim, Jahve, među pucima i psalam pjevam tvome Imenu:
Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
51 umnožio si pobjede kralju svojemu, pomazaniku svome milost si iskazao, Davidu i potomstvu njegovu navijeke.”
Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
