2 Samuelova 22
1 David upravi Jahvi riječi ove pjesme u dan kad ga je Jahve izbavio iz ruku svih njegovih neprijatelja i iz ruke Šaulove.
Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
2 Pjevao je: “Jahve, hridino moja, utvrdo moja, spase moj;
Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
3 Bože moj, pećino moja kojoj se utječem, štite moj, spasenje moje, tvrđavo moja! Ti me izbavljaš od nasilja.
Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
4 Zazvat ću Jahvu hvale predostojna i od dušmana bit ću izbavljen.
Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
5 Valovi smrti okružiše mene, prestraviše me bujice pogubne,
Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
Helvetes band omhvärfde mig; och dödsens snaror öfverföllo mig. (Sheol h7585)
7 u nevolji zazvah Jahvu i Bogu svome zavapih. Iz svog Doma zov mi začu, i vapaj moj mu do ušiju doprije.
När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
8 I zemlja se potrese i uzdrhta, uzdrmaše se temelji nebesa, pokrenuše se, jer On gnjevom planu.
Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
9 Iz nosnica mu dim se diže, iz usta mu oganj liznu, ugljevlje živo od njega plamsa.
Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
10 On nagnu nebesa i siđe, pod nogama oblaci mu mračni.
Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
11 Na keruba stade i poletje; na krilima vjetra zaplovi.
Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
12 Ogrnu se mrakom kao koprenom, prekri se tamnim vodama i oblacima tmastim,
Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
13 od bljeska pred licem njegovim užga se ugljevlje plameno.
Af skenet för honom brann det med ljungande.
14 Jahve s neba zagrmje, Svevišnjega glas se ori.
Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
15 Odape strijele i dušmane rasu, izbaci munje i na zemlju ih obori.
Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
16 Morska dna se pokazaše, i temelji svijeta postaše goli od strašne prijetnje Jahvine, od olujna daha gnjeva njegova.
Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
17 On pruži s neba ruku i mene prihvati, iz silnih voda on me izbavi.
Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
18 Od protivnika moćnog mene oslobodi, od dušmana mojih jačih od mene.
Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
19 Navališe na me u dan zlosretni, ali me Jahve zaštiti,
De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
20 na polje prostrano izvede me, spasi me jer sam mu mio.
Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
21 Po pravednosti mojoj Jahve mi uzvrati, po čistoći ruku mojih on me nagradi,
Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
22 jer čuvah putove Jahvine, od Boga se svoga ne udaljih.
Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
23 Odredbe njegove sve su mi pred očima, zapovijedi njegove nisam odbacio,
Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
24 do srži odan njemu sam bio, čuvam se grijeha svakoga.
Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
25 Jahve mi po pravdi mojoj vrati, čistoću ruku mojih vidje.
Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
26 S prijateljem ti si prijatelj, poštenu poštenjem uzvraćaš.
Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
27 S čovjekom čistim ti si čist, a lukavca izigravaš,
Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
28 jer narodu poniženu spasenje donosiš a ponižavaš oči ohole.
Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
29 Jahve, ti moju svjetiljku užižeš, Bože, tminu moju obasjavaš:
Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
30 s tobom udaram na čete dušmanske, s Bogom svojim preskačem zidine.
Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
31 Savršeni su puti Gospodnji, i riječ je Jahvina ognjem kušana. on je štit svima, samo on, koji se k njemu utječu.
Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
32 Jer tko je Bog osim Jahve? Tko li je hridina osim Boga našega?
Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
33 Taj Bog me snagom opasuje, stere mi put besprijekoran.
Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
34 Noge mi dade brze ko u košute i postavi me na visine sigurne,
Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
35 ruke mi za borbu uvježba i mišice da luk mjedeni napinju.
Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
36 Daješ mi štit svoj koji spasava, tvoja me brižljivost uzvisi.
Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
37 Pouzdanje daješ mom koraku, i noge mi više ne posrću.
Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
38 Pognah svoje dušmane i dostigoh, i ne vratih se dok ih ne uništih.
Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
39 Obaram ih, ne mogu se dići, padaju, pod nogama mi leže.
Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
40 Ti me opasa snagom za borbu, a protivnike moje meni podloži.
Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
41 Ti dušmane moje u bijeg natjera, i rasprših one koji su me mrzili.
Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
42 Vapiju u pomoć, nikog da pomogne, vapiju Jahvi - ne odaziva se.
De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
43 Smrvih ih kao prah na vjetru, zgazih ih ko blato na putu.
Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
44 Ti me §izbavÄi od bune u mom narodu, postavi me glavarom pogana, puk koji ne poznavah služi mi.
Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
45 Svaki moj šapat pokorno on sluša. Sinovi tuđinci meni laskaju,
De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
46 sinovi tuđinski gube srčanost izlaze dršćuć iz svojih utvrda.
De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
47 Živio Jahve! Blagoslovljena hridina moja! Neka se uzvisi Bog, spasenje moje!
Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
48 Bog koji mi daje osvetu i narode meni pokorava.
Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
49 Od dušmana me mojih izbavljaš i nad protivnike me moje izdižeš, ti mene od čovjeka silnika spasavaš.
Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
50 Zato te slavim, Jahve, među pucima i psalam pjevam tvome Imenu:
Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
51 umnožio si pobjede kralju svojemu, pomazaniku svome milost si iskazao, Davidu i potomstvu njegovu navijeke.”
Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
