ⲚⲒⲔⲞⲢⲒⲚⲐⲒⲞⲤ Ⲃ ̅ 4
Därför, då vi nu, genom den barmhärtighet som har vederfarits oss, hava detta ämbete, så fälla vi icke modet.
2 ⲃ̅ ⲁⲗⲗⲁ ⲁⲛⲕⲱ ⲛⲥⲱⲛ ⲛⲛⲉⲑⲏⲡ ⲙⲡϣⲓⲡⲉ ⲛⲧⲛⲙⲟⲟϣⲉ ⲁⲛ ϩⲛ ⲟⲩⲡⲁⲛⲟⲩⲣⲅⲓⲁ ⲟⲩⲇⲉ ⲛⲛⲉⲛⲣⲕⲣⲟϥ ⲁⲛ ⲙⲡϣⲁϫⲉ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲁⲗⲗⲁ ϩⲙ ⲡⲟⲩⲱⲛϩ ⲉⲃⲟⲗ ⲛⲧⲙⲉ ⲉⲛⲥⲩⲛϩⲓⲥⲧⲁ ⲙⲙⲟⲛ ⲛⲛⲁϩⲣⲛ ⲥⲩⲛⲓⲇⲏⲥⲓⲥ ⲛⲓⲙ ⲛⲣⲱⲙⲉ ⲙⲡⲉⲙⲧⲟ ⲉⲃⲟⲗ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ
Nej, vi hava frånsagt oss allt skamligt hemlighetsväsen och gå icke illfundigt till väga, ej heller förfalska vi Guds ord, utan framlägga öppet sanningen och anbefalla oss så, inför Gud, hos var människas samvete.
Och om vårt evangelium nu verkligen är bortskymt av ett täckelse, så finnes det täckelset hos dem som gå förlorade.
4 ⲇ̅ ϩⲛ ⲛⲁⲓ ⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲁϥⲧⲱⲙ ⲛⲛϩⲏⲧ ⲛⲛⲁⲡⲓⲥⲧⲟⲥ ⲙⲡⲉⲉⲓⲁⲓⲱⲛ ϫⲉ ⲛⲛⲉⲩⲛⲁⲩ ⲉⲡⲟⲩⲟⲉⲓⲛ ⲙⲡⲉⲩⲁⲅⲅⲉⲗⲓⲟⲛ ⲙⲡⲉⲟⲟⲩ ⲙⲡⲉⲭⲥ ⲉⲧⲉ ⲡⲁⲓ ⲡⲉ ⲑⲓⲕⲱⲛ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ (aiōn g165)
Ty de otrognas sinnen har denna tidsålders gud så förblindat, att de icke se det sken som utgår från evangelium om Kristi, Guds egen avbilds, härlighet. (aiōn g165)
Vi predika ju icke oss själva, utan Kristus Jesus såsom Herre, och oss såsom tjänare åt eder, för Jesu skull.
6 ⲋ̅ ϫⲉ ⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲡⲉⲛⲧⲁϥϫⲟⲟⲥ ϫⲉ ⲟⲩⲛ ⲟⲩⲟⲉⲓⲛ ⲛⲁϣⲁ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲙ ⲡⲕⲁⲕⲉ ⲡⲁⲓ ⲉⲛⲧⲁϥⲣⲟⲩⲟⲉⲓⲛ ϩⲛ ⲛⲉⲛϩⲏⲧ ⲉⲡⲟⲩⲱⲛϩ ⲉⲃⲟⲗ ⲙⲡⲥⲟⲟⲩⲛ ⲙⲡⲉⲟⲟⲩ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ϩⲙ ⲡⲉϩⲟ ⲙⲡⲉⲭⲥ
Ty den Gud som sade: »Ljus skall lysa fram ur mörkret», han är den som har låtit ljus gå upp i våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall kunna sprida sitt sken.
7 ⲍ̅ ⲟⲩⲛⲧⲁⲛ ⲇⲉ ⲙⲙⲁⲩ ⲙⲡⲉⲓⲁϩⲟ ϩⲛ ϩⲉⲛϩⲛⲁⲁⲩ ⲛⲃⲗϫⲉ ϫⲉⲕⲁⲥ ⲉⲣⲉⲡⲉϩⲟⲩⲟ ⲛⲧϭⲟⲙ ϣⲱⲡⲉ ⲉⲡⲁⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲡⲉ ⲉⲛⲟⲩⲉⲃⲟⲗ ⲛϩⲏⲧⲛ ⲁⲛ ⲡⲉ
Men denna skatt hava vi i lerkärl, för att den översvinnliga kraften skall befinnas vara Guds och icke något som kommer från oss.
Vi äro på allt sätt i trångmål, dock icke utan utväg; vi äro rådvilla, dock icke rådlösa;
vi äro förföljda, dock icke givna till spillo; vi äro slagna till marken, dock icke förlorade.
Alltid bära vi Jesu dödsmärken på vår kropp, för att också Jesu liv skall bliva uppenbarat i vår kropp.
11 ⲓ̅ⲁ̅ ⲛⲟⲩⲟⲉⲓϣ ⲅⲁⲣ ⲛⲓⲙ ⲁⲛⲟⲛ ⲛⲉⲧⲟⲛϩ ⲥⲉⲡⲁⲣⲁⲇⲓⲇⲟⲩ ⲙⲙⲟⲛ ⲉⲡⲙⲟⲩ ⲉⲧⲃⲉ ⲓⲏⲥ ϫⲉⲕⲁⲥ ⲟⲛ ⲡⲱⲛϩ ⲛⲓⲥ ⲉϥⲉⲟⲩⲱⲛϩ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲧⲉⲛⲥⲁⲣⲝ ⲉⲧⲉϣⲁⲥⲙⲟⲩ
Ja, ännu medan vi leva, överlämnas vi för Jesu skull beständigt åt döden, på det att ock Jesu liv må bliva uppenbarat i vårt dödliga kött.
Så utför nu döden sitt verk i oss, men i eder verkar livet.
13 ⲓ̅ⲅ̅ ⲉⲩⲛⲧⲁⲛ ϭⲉ ⲙⲙⲁⲩ ⲙⲡⲉⲡⲛⲁ ⲛⲧⲡⲓⲥⲧⲓⲥ ⲕⲁⲧⲁ ⲡⲉⲧⲥⲏϩ ϫⲉ ⲁⲓⲡⲓⲥⲧⲉⲩⲉ ⲉⲧⲃⲉ ⲡⲁⲓ ⲁⲓϣⲁϫⲉ ⲁⲛⲟⲛ ϩⲱⲱⲛ ⲧⲛⲡⲓⲥⲧⲉⲩⲉ ⲉⲧⲃⲉ ⲡⲁⲓ ⲧⲛϣⲁϫⲉ
Men såsom det är skrivet: »Jag tror, därför talar jag ock», så tro också vi, eftersom vi hava samma trons Ande; därför tala vi ock,
ty vi veta att han som uppväckte Herren Jesus, han skall ock uppväcka oss med Jesus och ställa oss inför sig tillsammans med eder.
15 ⲓ̅ⲉ̅ ⲉⲣⲉ ⲡⲧⲏⲣϥ ⲅⲁⲣ ϣⲟⲟⲡ ⲉⲧⲃⲉ ⲧⲏⲩⲧⲛ ϫⲉⲕⲁⲥ ⲧⲉⲭⲁⲣⲓⲥ ⲉⲁⲥⲁϣⲁⲓ ϩⲓⲧⲙ ⲡⲉϩⲟⲩⲟ ⲉⲥⲉⲧⲁϣⲟ ⲙⲡⲉϣⲡϩⲙⲟⲧ ⲉⲡⲉⲟⲟⲩ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ
Allt sker nämligen för eder skull, på det att nåden, genom att komma allt flera till del, må bliva så mycket större och verka en allt mer överflödande tacksägelse, Gud till ära.
Därför fälla vi icke modet; om ock vår utvärtes människa förgås, så förnyas likväl vår invärtes människa dag efter dag.
Ty vår bedrövelse, som varar ett ögonblick och väger föga, bereder åt oss, i översvinnligen rikt mått, en härlighet som väger översvinnligen tungt och varar i evighet -- (aiōnios g166)
18 ⲓ̅ⲏ̅ ⲉⲛⲧⲛϭⲱϣⲧ ⲁⲛ ⲉⲛⲉⲧⲛⲛⲁⲩ ⲉⲣⲟⲟⲩ ⲁⲗⲗⲁ ⲉⲛⲉⲧⲉⲛⲧⲛⲛⲁⲩ ⲉⲣⲟⲟⲩ ⲁⲛ ⲛⲉⲧⲛⲛⲁⲩ ⲅⲁⲣ ⲉⲣⲟⲟⲩ ϩⲉⲛⲡⲣⲟⲥⲟⲩⲟⲉⲓϣ ⲛⲉ ⲛⲉⲧⲉⲛⲧⲛⲛⲁⲩ ⲇⲉ ⲉⲣⲟⲟⲩ ⲁⲛ ϩⲉⲛϣⲁ ⲉⲛⲉϩ ⲛⲉ (aiōnios g166)
åt oss som icke hava till ögonmärke de ting som synas, utan dem som icke synas; ty de ting som synas, de vara allenast en tid, med de som icke synas, de vara i evighet. (aiōnios g166)
