詩篇 39

1 大衛的詩，交與伶長耶杜頓。 我曾說：我要謹慎我的言行， 免得我舌頭犯罪； 惡人在我面前的時候， 我要用嚼環勒住我的口。

För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.

2 我默然無聲，連好話也不出口； 我的愁苦就發動了，

Jag sade: »Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon.»

3 我的心在我裏面發熱。 我默想的時候，火就燒起， 我便用舌頭說話。

Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.

4 耶和華啊，求你叫我曉得我身之終！ 我的壽數幾何？ 叫我知道我的生命不長！

Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.

5 你使我的年日窄如手掌； 我一生的年數，在你面前如同無有。 各人最穩妥的時候，真是全然虛幻。 (細拉)

HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.

6 世人行動實係幻影。 他們忙亂，真是枉然； 積蓄財寶，不知將來有誰收取。

Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. (Sela)

7 主啊，如今我等甚麼呢？ 我的指望在乎你！

Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.

8 求你救我脫離一切的過犯， 不要使我受愚頑人的羞辱。

Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.

9 因我所遭遇的是出於你， 我就默然不語。

Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.

10 求你把你的責罰從我身上免去； 因你手的責打，我便消滅。

Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.

11 你因人的罪惡懲罰他的時候， 叫他的笑容消滅，如衣被蟲所咬。 世人真是虛幻！ (細拉)

Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.

12 耶和華啊，求你聽我的禱告， 留心聽我的呼求！ 我流淚，求你不要靜默無聲！ 因為我在你面前是客旅， 是寄居的，像我列祖一般。

Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. (Sela)

13 求你寬容我， 使我在去而不返之先可以力量復原。

Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder. Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.