耶利米哀歌 5
1 耶和華啊，求你記念我們所遭遇的事， 觀看我們所受的凌辱。
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 我們的產業歸與外邦人； 我們的房屋歸與外路人。
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 我們是無父的孤兒； 我們的母親好像寡婦。
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 我們出錢才得水喝； 我們的柴是人賣給我們的。
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 追趕我們的，到了我們的頸項上； 我們疲乏不得歇息。
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 我們投降埃及人和亞述人， 為要得糧吃飽。
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 我們列祖犯罪，而今不在了； 我們擔當他們的罪孽。
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 奴僕轄制我們， 無人救我們脫離他們的手。
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 因為曠野的刀劍， 我們冒着險才得糧食。
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 因飢餓燥熱， 我們的皮膚就黑如爐。
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 敵人在錫安玷污婦人， 在猶大的城邑玷污處女。
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 他們吊起首領的手， 也不尊敬老人的面。
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 少年人扛磨石， 孩童背木柴，都絆跌了。
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 老年人在城門口斷絕； 少年人不再作樂。
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 我們心中的快樂止息， 跳舞變為悲哀。
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 冠冕從我們的頭上落下； 我們犯罪了，我們有禍了！
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 這些事我們心裏發昏， 我們的眼睛昏花。
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 錫安山荒涼， 野狗行在其上。
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 耶和華啊，你存到永遠； 你的寶座存到萬代。
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 你為何永遠忘記我們？ 為何許久離棄我們？
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 耶和華啊，求你使我們向你回轉， 我們便得回轉。 求你復新我們的日子，像古時一樣。
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 你竟全然棄絕我們， 向我們大發烈怒？
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
