約伯記 19
1 約伯回答說：
Därefter tog Job till orda och sade:
2 你們攪擾我的心， 用言語壓碎我要到幾時呢？
Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
3 你們這十次羞辱我； 你們苦待我也不以為恥。
Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
4 果真我有錯， 這錯乃是在我。
Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
5 你們果然要向我誇大， 以我的羞辱為證指責我，
Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
6 就該知道是上帝傾覆我， 用網羅圍繞我。
så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
7 我因委曲呼叫，卻不蒙應允； 我呼求，卻不得公斷。
Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
8 上帝用籬笆攔住我的道路，使我不得經過； 又使我的路徑黑暗。
Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
9 他剝去我的榮光， 摘去我頭上的冠冕。
Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
10 他在四圍攻擊我，我便歸於死亡， 將我的指望如樹拔出來。
Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
11 他的忿怒向我發作， 以我為敵人。
Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
12 他的軍旅一齊上來， 修築戰路攻擊我， 在我帳棚的四圍安營。
Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
13 他把我的弟兄隔在遠處， 使我所認識的全然與我生疏。
Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
14 我的親戚與我斷絕； 我的密友都忘記我。
Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
15 在我家寄居的， 和我的使女都以我為外人； 我在他們眼中看為外邦人。
Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
16 我呼喚僕人， 雖用口求他，他還是不回答。
Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
17 我口的氣味，我妻子厭惡； 我的懇求，我同胞也憎嫌。
Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
18 連小孩子也藐視我； 我若起來，他們都嘲笑我。
Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
19 我的密友都憎惡我； 我平日所愛的人向我翻臉。
Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
20 我的皮肉緊貼骨頭； 我只剩牙皮逃脫了。
Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
21 我朋友啊，可憐我！可憐我！ 因為上帝的手攻擊我。
Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
22 你們為甚麼彷彿上帝逼迫我， 吃我的肉還以為不足呢？
Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
23 惟願我的言語現在寫上， 都記錄在書上；
Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
24 用鐵筆鐫刻， 用鉛灌在磐石上，直存到永遠。
ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
25 我知道我的救贖主活着， 末了必站立在地上。
Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
26 我這皮肉滅絕之後， 我必在肉體之外得見上帝。
Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
27 我自己要見他， 親眼要看他，並不像外人。 我的心腸在我裏面消滅了！
Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
28 你們若說：我們逼迫他要何等地重呢？ 惹事的根乃在乎他；
Men när I tänken: "huru skola vi icke ansätta honom!" -- såsom vore skulden att finna hos mig --
29 你們就當懼怕刀劍； 因為忿怒惹動刀劍的刑罰， 使你們知道有報應。
då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.
