約伯記 10
1 我厭煩我的性命， 必由着自己述說我的哀情； 因心裏苦惱，我要說話，
Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.
2 對上帝說：不要定我有罪， 要指示我，你為何與我爭辯？
Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.
3 你手所造的， 你又欺壓，又藐視， 卻光照惡人的計謀。 這事你以為美嗎？
Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?
4 你的眼豈是肉眼？ 你查看豈像人查看嗎？
Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?
5 你的日子豈像人的日子， 你的年歲豈像人的年歲，
Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,
6 就追問我的罪孽， 尋察我的罪過嗎？
eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,
7 其實，你知道我沒有罪惡， 並沒有能救我脫離你手的。
du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?
8 你的手創造我，造就我的四肢百體， 你還要毀滅我。
Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
9 求你記念－製造我如摶泥一般， 你還要使我歸於塵土嗎？
Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!
10 你不是倒出我來好像奶， 使我凝結如同奶餅嗎？
Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.
11 你以皮和肉為衣給我穿上， 用骨與筋把我全體聯絡。
Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.
12 你將生命和慈愛賜給我； 你也眷顧保全我的心靈。
Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.
13 然而，你待我的這些事早已藏在你心裏； 我知道你久有此意。
Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:
14 我若犯罪，你就察看我， 並不赦免我的罪孽。
om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.
15 我若行惡，便有了禍； 我若為義，也不敢抬頭， 正是滿心羞愧， 眼見我的苦情。
Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.
16 我若昂首自得，你就追捕我如獅子， 又在我身上顯出奇能。
Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.
17 你重立見證攻擊我， 向我加增惱怒， 如軍兵更換着攻擊我。
Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.
18 你為何使我出母胎呢？ 不如我當時氣絕，無人得見我；
Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,
19 這樣，就如沒有我一般， 一出母胎就被送入墳墓。
hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.
20 我的日子不是甚少嗎？ 求你停手寬容我， 叫我在往而不返之先－ 就是往黑暗和死蔭之地以先－ 可以稍得暢快。
Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,
innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,
22 那地甚是幽暗，是死蔭混沌之地； 那裏的光好像幽暗。
till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.
