诗篇 137

1 我们曾在巴比伦的河边坐下， 一追想锡安就哭了。

Vid de älfver i Babel såte vi och grete, då vi på Zion tänkte.

2 我们把琴挂在那里的柳树上；

Våra harpor hängde vi på pilträ, som der äro.

3 因为在那里，掳掠我们的要我们唱歌， 抢夺我们的要我们作乐，说： 给我们唱一首锡安歌吧！

Ty der bådo de oss sjunga, som oss fångna höllo, och i vår gråt glade vara: Sjunger oss ena af Zions Visor.

4 我们怎能在外邦唱耶和华的歌呢？

Huru skulle vi sjunga Herrans viso i främmande land?

5 耶路撒冷啊，我若忘记你， 情愿我的右手忘记技巧！

Om jag förgäter dig, Jerusalem, så varde min högra hand förgäten.

6 我若不记念你， 若不看耶路撒冷过于我所最喜乐的， 情愿我的舌头贴于上膛！

Min tunga låde vid min gom, om jag icke tänker uppå dig; om jag icke låter Jerusalem min högsta glädje vara.

7 耶路撒冷遭难的日子， 以东人说：拆毁！拆毁！ 直拆到根基！ 耶和华啊，求你记念这仇！

Herre, mins uppå Edoms barn, på Jerusalems dag; de der säga: Slår ned, slår ned i grund.

8 将要被灭的巴比伦城啊， 报复你像你待我们的，那人便为有福！

Du förstörda dotter Babel, säll är den dig vedergäller, såsom du oss gjort hafver.

9 拿你的婴孩摔在磐石上的， 那人便为有福！

Säll är den, som dina unga barn tager, och slår dem emot stenen.