约伯记 9
1 约伯回答说：
Job svarade och sade:
2 我真知道是这样； 但人在 神面前怎能成为义呢？
Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.
3 若愿意与他争辩， 千中之一也不能回答。
Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.
4 他心里有智慧，且大有能力。 谁向 神刚硬而得亨通呢？
Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?
5 他发怒，把山翻倒挪移， 山并不知觉。
Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.
6 他使地震动，离其本位， 地的柱子就摇撼。
Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.
7 他吩咐日头不出来，就不出来， 又封闭众星。
Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.
8 他独自铺张苍天， 步行在海浪之上。
Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.
9 他造北斗、参星、昴星， 并南方的密宫；
Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.
10 他行大事，不可测度， 行奇事，不可胜数。
Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.
11 他从我旁边经过，我却不看见； 他在我面前行走，我倒不知觉。
Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.
12 他夺取，谁能阻挡？ 谁敢问他：你做什么？
Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?
13 神必不收回他的怒气； 扶助拉哈伯的，屈身在他以下。
Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.
14 既是这样，我怎敢回答他， 怎敢选择言语与他辩论呢？
Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?
15 我虽有义，也不回答他， 只要向那审判我的恳求。
Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.
16 我若呼吁，他应允我； 我仍不信他真听我的声音。
Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.
17 他用暴风折断我， 无故地加增我的损伤。
Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.
18 我就是喘一口气，他都不容， 倒使我满心苦恼。
Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.
19 若论力量，他真有能力！ 若论审判，他说谁能将我传来呢？
Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?
20 我虽有义，自己的口要定我为有罪； 我虽完全，我口必显我为弯曲。
Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.
21 我本完全，不顾自己； 我厌恶我的性命。
Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.
22 善恶无分，都是一样； 所以我说，完全人和恶人，他都灭绝。
Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.
23 若忽然遭杀害之祸， 他必戏笑无辜的人遇难。
När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.
24 世界交在恶人手中； 蒙蔽世界审判官的脸， 若不是他，是谁呢？
Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.
25 我的日子比跑信的更快， 急速过去，不见福乐。
Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.
26 我的日子过去如快船， 如急落抓食的鹰。
De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.
27 我若说：我要忘记我的哀情， 除去我的愁容，心中畅快；
När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;
28 我因愁苦而惧怕， 知道你必不以我为无辜。
Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.
29 我必被你定为有罪， 我何必徒然劳苦呢？
Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?
30 我若用雪水洗身， 用硷洁净我的手，
Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;
31 你还要扔我在坑里， 我的衣服都憎恶我。
Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.
32 他本不像我是人，使我可以回答他， 又使我们可以同听审判。
Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.
33 我们中间没有听讼的人 可以向我们两造按手。
Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.
34 愿他把杖离开我， 不使惊惶威吓我。
Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;
35 我就说话，也不惧怕他， 现在我却不是那样。
Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.
