约伯记 6
1 约伯回答说：
Job svarade, och sade:
2 惟愿我的烦恼称一称， 我一切的灾害放在天平里；
När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,
3 现今都比海沙更重， 所以我的言语急躁。
Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.
4 因全能者的箭射入我身； 其毒，我的灵喝尽了； 神的惊吓摆阵攻击我。
Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.
5 野驴有草岂能叫唤？ 牛有料岂能吼叫？
Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.
6 物淡而无盐岂可吃吗？ 蛋青有什么滋味呢？
Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?
7 看为可厌的食物， 我心不肯挨近。
Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.
8 惟愿我得着所求的， 愿 神赐我所切望的；
O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;
9 就是愿 神把我压碎， 伸手将我剪除。
Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;
10 我因没有违弃那圣者的言语， 就仍以此为安慰， 在不止息的痛苦中还可踊跃。
Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.
11 我有什么气力使我等候？ 我有什么结局使我忍耐？
Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?
12 我的气力岂是石头的气力？ 我的肉身岂是铜的呢？
Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.
13 在我岂不是毫无帮助吗？ 智慧岂不是从我心中赶出净尽吗？
Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.
14 那将要灰心、离弃全能者、 不敬畏 神的人， 他的朋友当以慈爱待他。
Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.
15 我的弟兄诡诈，好像溪水， 又像溪水流干的河道。
Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.
16 这河因结冰发黑， 有雪藏在其中；
Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.
17 天气渐暖就随时消化， 日头炎热便从原处干涸。
Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.
18 结伴的客旅离弃大道， 顺河偏行，到荒野之地死亡。
Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.
19 提玛结伴的客旅瞻望； 示巴同伙的人等候。
De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.
20 他们因失了盼望就抱愧， 来到那里便蒙羞。
Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.
21 现在你们正是这样， 看见惊吓的事便惧怕。
Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.
22 我岂说：请你们供给我， 从你们的财物中送礼物给我？
Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?
23 岂说：拯救我脱离敌人的手吗？ 救赎我脱离强暴人的手吗？
Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?
24 请你们教导我，我便不作声； 使我明白在何事上有错。
Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.
25 正直的言语力量何其大！ 但你们责备是责备什么呢？
Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?
26 绝望人的讲论既然如风， 你们还想要驳正言语吗？
I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.
27 你们想为孤儿拈阄， 以朋友当货物。
I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.
28 现在请你们看看我， 我决不当面说谎。
Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.
29 请你们转意，不要不公； 请再转意，我的事有理。
Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.
30 我的舌上岂有不义吗？ 我的口里岂不辨奸恶吗？
Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.
