< 约伯记 39 >
1 山岩间的野山羊几时生产,你知道吗? 母鹿下犊之期,你能察定吗?
Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
2 它们怀胎的月数,你能数算吗? 它们几时生产,你能晓得吗?
Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
10 你岂能用套绳将野牛笼在犁沟之间? 它岂肯随你耙山谷之地?
Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
11 岂可因它的力大就倚靠它? 岂可把你的工交给它做吗?
Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
12 岂可信靠它把你的粮食运到家, 又收聚你禾场上的谷吗?
Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
13 鸵鸟的翅膀欢然搧展, 岂是显慈爱的翎毛和羽毛吗?
Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
16 它忍心待雏,似乎不是自己的; 虽然徒受劳苦,也不为雏惧怕;
Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
19 马的大力是你所赐的吗? 它颈项上挓挲的鬃是你给它披上的吗?
Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
20 是你叫它跳跃像蝗虫吗? 它喷气之威使人惊惶。
Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
21 它在谷中刨地,自喜其力; 它出去迎接佩带兵器的人。
Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
24 它发猛烈的怒气将地吞下; 一听角声就不耐站立。
Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
25 角每发声,它说呵哈; 它从远处闻着战气, 又听见军长大发雷声和兵丁呐喊。
För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
26 鹰雀飞翔,展开翅膀一直向南, 岂是借你的智慧吗?
Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
30 它的雏也咂血; 被杀的人在哪里,它也在那里。
Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.