< 约伯记 16 >
2 这样的话我听了许多; 你们安慰人,反叫人愁烦。
Jag hafver sådana ofta hört; I ären alle arme hugsvalare.
När vilja dock dessa lösa ord hafva en ända? Eller hvad fattas dig, att du så svarar?
4 我也能说你们那样的话; 你们若处在我的境遇, 我也会联络言语攻击你们, 又能向你们摇头。
Jag kunde ock väl tala såsom I; jag ville att edor själ vore i mine själs stad; jag ville ock finna ord emot eder, och så rista mitt hufvud öfver eder.
Jag ville styrka eder med munnen, och tala af sinnet med mina läppar.
6 我虽说话,忧愁仍不得消解; 我虽停住不说,忧愁就离开我吗?
Men om jag än talar, så skonar min svede mig dock intet; låter jag ock blifvat, så går han dock intet ifrå mig.
Men nu gör han mig vedermödo, och förstörer all min ledamot.
8 又抓住我,作见证攻击我; 我身体的枯瘦也当面见证我的不是。
Han hafver mig gjort skrynkotan, och vittnar emot mig; och min motståndare hafver sig upp emot mig, och svarar emot mig.
9 主发怒撕裂我,逼迫我, 向我切齿; 我的敌人怒目看我。
Hans vrede sliter mig, och den som är mig vred, biter samman tänderna öfver mig; min motståndare ser hvasst med sin ögon på mig.
10 他们向我开口, 打我的脸羞辱我, 聚会攻击我。
De gapa med sin mun emot mig, och hafva hånliga slagit mig vid mitt kindben; de hafva tillhopa släckt sin harm på mig.
11 神把我交给不敬虔的人, 把我扔到恶人的手中。
Gud hafver öfvergifvit mig dem orättfärdiga, och låtit mig komma i de ogudaktigas händer.
12 我素来安逸,他折断我, 掐住我的颈项,把我摔碎, 又立我为他的箭靶子。
Jag var rik, men han hafver mig gjort till intet; han hafver tagit mig vid halsen, och sönderslitit mig, och uppsatt mig sig till ett mål.
13 他的弓箭手四面围绕我; 他破裂我的肺腑,并不留情, 把我的胆倾倒在地上,
Han hafver kringhvärft mig med sina skyttor; han hafver sargat mina njurar, och intet skonat; han hafver utgjutit min galla på jordena.
Han hafver gjort mig ett sår öfver det andra; han hafver öfverfallit mig såsom en kämpe.
Jag hafver sömmat en säck på mina hud, och hafver lagt mitt horn i mull.
Mitt ansigte är svullet af gråt, och min ögonlock äro vorden mörk;
Ändock att ingen orättfärdighet är i mine hand, och min bön är ren.
Ack jord! öfvertäck icke mitt blod, och mitt rop hafve intet rum.
Och si nu, mitt vittne är i himmelen, och den mig känner är i höjdene.
Mine vänner äro mine begabbare; mitt öga fäller tårar till Gud.
Om en man kunde gå till rätta med Gud, såsom menniskors barn med sin nästa.
Men de förelagda år äro komne; och jag går den vägen bort, den jag aldrig igen kommer.