以赛亚书 64

1 愿你裂天而降； 愿山在你面前震动—

O! att du ville låta himmelen remna, och du fore hitneder, att bergen för dig flyta måtte;

2 好像火烧干柴， 又像火将水烧开， 使你敌人知道你的名， 使列国在你面前发颤！

Såsom ett hett vatten för kraftigom eld försjuder, att ditt Namn måtte kunnigt varda ibland dina fiendar, och Hedningarna måste darra för dig.

3 你曾行我们不能逆料可畏的事。 那时你降临，山岭在你面前震动。

Genom de under, som du gör, de man sig intet förser, då du nederfor, och bergen försmulto för dig;

4 从古以来，人未曾听见、未曾耳闻、未曾眼见 在你以外有什么神为等候他的人行事。

Såsom af verldenes begynnelse icke hördt är; det ock intet öra förnummit, och intet öga sett hafver, utan du Gud, hvad dem sker, som förbida honom.

5 你迎接那欢喜行义、记念你道的人； 你曾发怒，我们仍犯罪； 这景况已久，我们还能得救吗？

Du mötte de glada, och dem som rättfärdighet brukade, och på dinom vägom tänkte uppå dig; si, du vast väl vred, då vi syndade, och länge blefvo deruti; men oss vardt ändå hulpet.

6 我们都像不洁净的人； 所有的义都像污秽的衣服。 我们都像叶子渐渐枯干； 我们的罪孽好像风把我们吹去。

Men nu äre vi allesammans såsom de orene, och alla våra rättfärdigheter äro såsom ett orent kläde; vi äre alle bortfalnade såsom löf, och våra synder föra oss bort såsom ett väder.

7 并且无人求告你的名； 无人奋力抓住你。 原来你掩面不顾我们， 使我们因罪孽消化。

Ingen åkallar ditt Namn, eller uppstår till att hålla sig intill dig; ty du gömmer bort ditt ansigte för oss, och låter oss försmäkta uti våra synder.

8 耶和华啊，现在你仍是我们的父！ 我们是泥，你是窑匠； 我们都是你手的工作。

Men nu, Herre, du äst vår Fader; vi äre ler. Du äst vår mästare, och vi äre alle dina händers verk.

9 耶和华啊，求你不要大发震怒， 也不要永远记念罪孽。 求你垂顾我们， 我们都是你的百姓。

Herre, var icke för fast vred, och tänk icke på syndena evinnerliga; se dock deruppå, att vi alle äre ditt folk.

10 你的圣邑变为旷野。 锡安变为旷野； 耶路撒冷成为荒场。

Dins helgedoms städer äro öde vordne; Zion är öde vordet; Jerusalem ligger förstördt.

11 我们圣洁华美的殿— 就是我们列祖赞美你的所在被火焚烧； 我们所羡慕的美地尽都荒废。

Vår helighets och härlighets hus, der våre fäder dig utinnan lofvat hafva, är uppbrändt med eld, och allt det kosteliga, som vi hadom, är till skam gjordt.

12 耶和华啊，有这些事，你还忍得住吗？ 你仍静默使我们深受苦难吗？

Vill du, Herre, vara så hård härutinnan, och stilla sitta, och så svårliga, nederslå oss?