< 希伯来书 5 >

1 凡从人间挑选的大祭司,是奉派替人办理属 神的事,为要献上礼物和赎罪祭。
Förty hvar och en öfverste Prest, den af menniskom uttags, han varder satt för menniskorna, i de ting som Gudi på röra, att han skall offra gåfvor och offer för synderna.
2 他能体谅那愚蒙的和失迷的人,因为他自己也是被软弱所困。
Den der kan varkunna sig öfver dem, som fåkunnige äro och ville fara; efter han är ock sjelf belagd med svaghet.
3 故此,他理当为百姓和自己献祭赎罪。
Derföre måste han ock, såsom för folket, så ock för sig sjelf offra, för synder.
4 这大祭司的尊荣,没有人自取。惟要蒙 神所召,像亚伦一样。
Och ingen tager sig sjelf äro; utan den som ock kallad varder af Gudi, lika som Aaron.
5 如此,基督也不是自取荣耀作大祭司,乃是在乎向他说“你是我的儿子,我今日生你”的那一位;
Så hafver ock icke Christus gjort sig sjelf härligan, att han skulle varda öfverste Prest; utan den, som sade till honom: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig;
6 就如经上又有一处说:“你是照着麦基洗德的等次永远为祭司。” (aiōn g165)
Såsom han ock annorstäds säger: Du äst en Prest i evig tid, efter Melchisedeks sätt; (aiōn g165)
7 基督在肉体的时候,既大声哀哭,流泪祷告,恳求那能救他免死的主,就因他的虔诚蒙了应允。
Och hafver på sins kötts dagar offrat bön och åkallan, med starkt rop och tårar till honom, som honom frälsa kunde ifrå döden; och vardt bönhörd, derföre att han höll Gud i vördning.
8 他虽然为儿子,还是因所受的苦难学了顺从。
Och ändå han var Guds Son, hafver han dock af thy han led lärt lydno.
9 他既得以完全,就为凡顺从他的人成了永远得救的根源, (aiōnios g166)
Och då han fullkommen vardt, blef han allom dem, som honom lyda, en orsak till evig salighet; (aiōnios g166)
10 并蒙 神照着麦基洗德的等次称他为大祭司。
Kallad af Gudi en öfverste Prest, efter Melchisedeks sätt.
11 论到麦基洗德,我们有好些话,并且难以解明,因为你们听不进去。
Derom vi hade väl mycket tala; men det är svårt, efter I ären så oförståndige;
12 看你们学习的工夫,本该作师傅,谁知还得有人将 神圣言小学的开端另教导你们,并且成了那必须吃奶、不能吃干粮的人。
Och I, som längesedan skulle varit lärare, behöfven åter att man lärer eder de första bokstäfverna af Guds ord; och att man gifver eder mjölk, och icke stadig mat.
13 凡只能吃奶的都不熟练仁义的道理,因为他是婴孩;
Ty hvem man ännu mjölk gifva måste, han är oförfaren i rättfärdighetenes ord; ty han är ett barn.
14 惟独长大成人的才能吃干粮;他们的心窍习练得通达,就能分辨好歹了。
Men dem, som fullkomne äro, tillhörer stadig mat, de som genom vanan öfvade äro i sinnen, till att åtskilja godt och ondt.

< 希伯来书 5 >