< 詩篇 60 >
1 達味金詩,交與樂官。 約阿布歸來,在鹽谷殺了一萬二千人。 天主,你拋棄了我們,粉碎了我們!你曾發怒,今求你復興我們。
Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om ett gyldene rosenspann, till att lära; Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba; då Joab omvände, och slog de Edomeer i saltdalenom, tolftusend. Gud, du som oss bortdrifvit och förstrött hafver, och vast vred, trösta oss igen.
2 你曾使大地震動,使地裂土崩,求你彌補裂縫,因它搖搖不定。
Du, som jordena hafver berört och remna låtit, hela hennes refvor, den så förfallen är.
Ty du hafver bevist dino folke ett hårdt ting; du hafver gifvit oss en dryck vin, att vi omkullfalla måste.
4 然後你為敬愛你的人,豎起旗幟,為使他們閃避仇敵的弓矢;
Men du hafver dock gifvit ett tecken dem som dig frukta; hvilket de uppreste, att de skulle säkre vara. (Sela)
5 為叫你所愛的人,獲得救恩;求你以右手協助,垂允我們。
På det dine vänner skola förlöste varda; så hjelp nu med dine högra hand, och hör oss.
6 天主在自己的聖所說:「我要凱旋,將舍根分疆,將穌苛特的平原測量。
Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill dela Sichem, och afmäta Succoths dal.
7 基肋阿得地屬於我,默納協地也屬於我;我的頭盔就是厄弗辣因,猶大成為我手中的權棍;
Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufvuds magt; Juda är min Förste.
8 摩阿布是我的沐浴池,我向厄東投我的鞋隻,我還要戰勝培肋舍特。
Moab är mitt tvättekar; mina skor sträcker jag utöfver Edom; Philistea fägnar mig.
Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho leder mig intill Edom?
10 天主,莫非你已將我們拋棄,難道不率領我軍出擊?
Skall icke du göra det, Gud, som oss bortdrifver; och icke utdrager, Gud, med vår här?
11 求你援助我們抵抗仇讎,因為人的援助盡是虛無。
Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskors hjelp är fåfäng.
12 我們倚靠天主奮勇行事,祂必要,踐踏我們的仇敵。
Med Gudi vilje vi mägtig ting göra; han skall underträda våra fiendar.