詩篇 129

1 從我少年，世人就與我為難，惟願以色列子民再說一遍：

En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

2 從我少年，世人就與我為難，然而他們卻未能將我推翻。

mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

3 又像農夫在我背上耕田，使所犁的溝畦又長又遠；

På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

4 但上主卻公道不偏，將惡人的繩索割斷。

Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

5 願一切仇恨熙雍的人民，個個蒙受羞辱，轉身逃遁！

De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

6 願他們像屋頂上的禾草，尚未吐出秀穗，就已枯槁！

De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

7 收割的人，手拿一把不滿，捆禾的人，懷抱一束不顯。

ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

8 過路的人們不會再說：願上主的祝福臨於您們，我們奉上主名祝福您們。

och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»