詩篇 120

1 我受難時一呼求上主，祂就俯聽了我的呼求。

En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

2 上主，求您救我脫離說謊者的口脣，上主，求您救我擺脫詭詐的舌根。

HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

3 您這詭詐的口舌，究竟怎樣對待付您？究竟怎樣懲治您？

Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

4 只有勇士的矢箭，還有杜松的火炭！

Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

5 我真不幸! 因為要在默舍客居住，要在刻達爾的帳幕寄宿。

Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

6 因與憎惡和平的人相處，我的靈魂已經感到太久。

Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

7 我言談無非和平，他們卻鼓勵戰爭。

Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.