約伯記 4

1 特曼人厄里法次開始說：

Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

2 人若和你講話，你能忍受嗎﹖但誰又能忍住不說﹖

Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?

3 看，你曾勸戒過許多人，堅固過軟弱無能的人；

Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;

4 你的話扶起了跌倒的人，堅固了膝弱無力的人；

dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.

5 但是現今災禍一臨於你，你就萎靡不振；一接觸你，你就沮喪失意。

Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.

6 你敬畏天主之情，豈不是你的依靠﹖你完善的行為，豈不是你的希望﹖

Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?

7 請想：那有無辜者喪亡﹖那有正直者消逝﹖

Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?

8 照我所見：那播種邪惡的，必收邪惡；散佈毒害的，必收毒害。

Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;

9 天主一噓氣，他們即滅亡；一發怒氣，他們即消失。

för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.

10 獅吼豹嗥完全止息，幼獅的牙齒也被打碎；

Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;

11 壯獅因缺獵物而滅絕，牝獅幼子各自東西離散。

Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.

12 我竊聽到一句話，我耳聽見細語聲。

Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,

13 當人沉睡時，夜夢多幻象；

När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,

14 我恐怖戰慄，全身骨頭發抖。

då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.

15 寒風掠過我面，使我毛髮悚然。

En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.

16 他停立不動，但我不能辨其形狀；我面前出現形影，我聽見細微的聲音：

Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:

17 人豈能在天主前自以為義﹖在造他者前，自以為潔﹖

"Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?

18 看，他的僕役，他還不信；他的使者，他還歸罪，

Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;

19 何況那以泥屋為居所，以塵土為基礎的人! 他們為人踐踏，有如蠹蟲；

huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;

20 晨昏間即化為齏粉，永遠消亡而無人一顧。

när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.

21 幕索如已自斷，他們豈不是因缺少智慧而死亡﹖

Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö."