< 約伯記 4 >
Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
Du lider tilläfventyrs icke gerna, om man försöker att tala med dig? Men ho kan låtat?
Si, du hafver undervisat många, och styrkt trötta händer.
Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt.
5 但是現今災禍一臨於你,你就萎靡不振;一接觸你,你就沮喪失意。
Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.
6 你敬畏天主之情,豈不是你的依靠﹖你完善的行為,豈不是你的希望﹖
Ja, der är nu din ( Guds ) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.
Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?
8 照我所見:那播種邪惡的,必收邪惡;散佈毒害的,必收毒害。
Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;
9 天主一噓氣,他們即滅亡;一發怒氣,他們即消失。
Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.
Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.
Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.
Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.
Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;
Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.
Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.
16 他停立不動,但我不能辨其形狀;我面前出現形影,我聽見細微的聲音:
Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:
17 人豈能在天主前自以為義﹖在造他者前,自以為潔﹖
Huru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?
18 看,他的僕役,他還不信;他的使者,他還歸罪,
Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.
19 何況那以泥屋為居所,以塵土為基礎的人! 他們為人踐踏,有如蠹蟲;
Huru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.
Det varar ifrå morgonen intill aftonen, så varda de upphuggne; och förr än de varda det varse, äro de platt borto;
Och deras käraste förgås; och dö ock oförvarandes.