約伯記 3
1 此後約伯開口詛咒自己的生日。
Derefter upplät Job sin mun, och förbannade sin dag;
2 約伯開始說：
Utbrast, och sade:
3 願我誕生的那日消逝，願報告「懷了男胎」的那夜滅亡。
Den dagen vare förtappad, på hvilkom jag född är; och den natten, då man sade: En man är aflad.
4 願那日成為黑暗，願天主從上面不再尋覓它，再沒有光燭照它。
Den samme dagen vare mörk, och Gud fråge intet efter honom ofvanefter; ingen klarhet skine öfver honom.
5 願黑暗和陰影玷污它，濃雲遮蓋它，白晝失光的晦暗驚嚇它。
Mörkret behålle honom, och töcken blifve öfver honom med tjockt moln; och dimba om dagen göre honom gräselig.
6 願那夜常為黑暗所制，不讓它列入年歲中，不讓它算在月分裏。
Den samma nattena begripe mörker; och glädje sig icke ibland årsens dagar, och komme icke i månadetalet.
7 願那夜孤寂煢獨，毫無歡呼之聲。
Si, vare den natten ensam, och ingen glädje komme deruti.
8 願那詛咒白日者，有術召喚海怪者，前來詛咒那夜。
De der dagen förbanna, de förbanne henne; och de som redo äro till att uppväcka Leviathan.
9 願晨星昏暗，期待光明而光明不至，也不見晨光熹微，
Hennes stjernor varde mörka; förvänte ljus, och det komme intet; och se intet morgonrodnans ögnabryn;
10 因為它沒有關閉我母胎之門，遮住我眼前的愁苦。
Att hon icke igenlyckte mins lifs dörr, och icke bortgömde olyckona för min ögon.
11 我為何一出母胎沒有立即死去﹖為何我一離母腹沒有斷氣﹖
Hvi blef jag icke straxt död i moderlifvet? Hvi vardt jag icke förgjord, då jag utu moderlifvet kommen var?
12 為何兩膝接住我﹖為何兩乳哺養我﹖
Hvi hafva de tagit mig upp i skötet? Hvi hafver jag ditt spenar?
13 不然現今我早已臥下安睡了，早已永眠獲得安息了，
Så låge jag nu, och vore stilla; sofve och hade ro;
14 與那些為自己建陵墓的國王和百官，
Med Konungar och rådherrar på jordene, som bygga det öde är;
15 與那些金銀滿堂的王侯同眠；
Eller med Förstar, som guld hafva, och sin hus full med silfver;
16 或者像隱沒的流產兒，像未見光明的嬰孩；
Eller som den der otida född är fördold, och vore icke till; såsom de unga barn, som aldrig hafva sett ljuset.
17 在那裏惡人停止作亂，在那裏勞悴者得享安寧；
Der måste ju de ogudaktige låta af sitt öfvervåld; der hvilas dock de som mycket omak haft hafva.
18 囚徒相安無事，再不聞督工的呼叱聲，
Der hafva fångar frid med androm, och höra icke trugarens röst.
19 在那裏大小平等，奴隸脫離主人。
Der äro både små och store; tjenaren och den som ifrå sin herra fri är.
20 為何賜不幸者以光明，賜心中憂苦者以生命﹖
Hvi är ljus gifvet dem arma, och lif de bedröfvade hjerta;
21 這些人渴望死，而死不至；尋求死亡勝於寶藏，
(De der vänta efter döden, och han kommer icke; och uppgrofvo honom väl utu fördold rum;
22 見到墳墓，感覺歡樂，且喜樂達於極點!
De der fröjda sig mycket, och äro glade, att de kunna få grafvena; )
23 人的道路，既如此渺茫，天主為何賜給他生命，又把他包圍﹖
Och dem månne, hvilkens väg fördold är, och för honom af Gudi skyld varder?
24 歎習成了我的食物，不停哀嘆有如流水。
Förty min suckan är min dagliga spis; mine tårar äro min dryck.
25 我所畏懼的，偏偏臨於我身；我所害怕的，卻迎面而來。
Ty det jag fruktade, det är kommet öfver mig; och det jag räddes, hafver råkat på mig.
26 我沒有安寧，也沒有平靜，得不到休息，而只有煩惱。
Var jag icke lyckosam? Var jag icke stilla? Hade jag icke goda ro? Och sådana oro kommer.
