約伯記 29

1 約伯繼續他的言論說：

Och Job hof åter upp sitt ordspråk, och sade:

2 誰能賜我似以前的歲月，像以往天主護守我的時日呢﹖

Ack! att jag vore såsom uti de förra månader, uti de dagar då Gud bevarade mig.

3 那時他的燈，光照在我頭上，藉他的光明，我走過黑暗。

Då hans lykta sken öfver mitt hufvud, och jag i mörkrena gick vid hans ljus;

4 惟願我如壯年之時，那時天主護佑我的帳幕；

Såsom jag var i min ungdoms tid, då Guds hemlighet var öfver mina hyddo;

5 全能者與我相偕，我的子女環繞著我；

Då den Allsmägtige ännu med mig var, och mine tjenare allt omkring mig;

6 那時我以奶油洗腳，崖石流油成河。

Då jag tvådde min väg uti smör, och hälleberget utgöt mig oljoflodar;

7 當我走出城門，在市井設我座位之時，

Då jag utgick till stadsporten, och lät bereda mig mitt säte på gatone;

8 少年人看見我都迴避，老年人都起身站立；

Då mig ynglingar sågo, och undstungo sig, och de gamle uppstodo för mig;

9 王侯停止講話，用手堵住自己的口；

Då de öfverste igen vände att tala, och lade sina hand på sin mun;

10 首領不敢出聲，舌頭緊貼上顎。

Då Förstarnas röst gömde sig undan, och deras tunga lådde vid deras gom.

11 凡有耳聽見我的，必稱我有福；凡有眼看見我的，都必稱讚我。

Ty hvilkens öra mig hörde, den prisade mig saligan; och hvilkens öga mig såg, den vittnade om mig.

12 因為我援助了呼救的窮人，和無依無靠的孤兒。

Förty jag halp den fattiga, som ropade, och den faderlösa, som ingen hjelpare hade.

13 那受喪亡之痛的人稱謝我，我使寡婦的心歡樂。

Dens välsignelse, som förgås skulle, kom öfver mig; och jag tröstade enkones hjerta.

14 我披上正義，正義就如我衣；我的公正，猶如我的長袍和冠冕。

Rättfärdighet var min klädebonad, den iklädde jag såsom en kjortel; och min dom var min skrud.

15 我作了盲人的眼，跛者的腳。

Jag var dens blindas öga, och dens haltas fot.

16 我成了窮人之父，我調查過素不相識者的案件。

Jag var de fattigas fader, och hvilken sak jag icke visste, den utfrågade jag.

17 我打碎惡人的燎牙，由他牙齒中奪出了獵物。

Jag sönderslog dens orättfärdigas oxlatänder, och tog rofvet utu hans tänder.

18 我心想：我必壽終正寢，我的壽數必如塵沙。

Jag tänkte: Jag vill dö uti mitt näste, och göra mina dagar många såsom sand.

19 我的根蔓延到水邊，夜間甘露落在我的枝葉上。

Min säd gick upp af vätsko, och dagg blef öfver min årsväxt.

20 我的榮耀不斷更新，我手中的弓日新月異。

Min härlighet förnyade sig för mig, och min båge förvandlade sig i mine hand.

21 聽我講話的人，屏息等待，靜聽我的指教。

De hörde mig, och tigde; och vaktade uppå mitt råd.

22 我講話之後，無人再敢講話，我的話像水珠滴在他們身上。

Efter min ord talade ingen mer, och mitt tal dröp på dem.

23 他們期待我如望甘霖，張著大口如渴盼春雨。

De vaktade på mig såsom på regn, och uppgapade med munnen såsom efter aftonregn.

24 我向他們微笑，他們不敢相信；我和善的面容，他們必不放過。

Om jag log till dem, förläto de sig intet deruppå; och torde intet bedröfva mig.

25 我為他們選擇了道路，身居前導，一如立在軍中的君王；我引他們到那裏，他們就去。

När jag ville komma till deras handlingar, så måste jag sitta främst; och bodde såsom en Konung ibland krigsfolk, då jag hugsvalade dem som sorgfulle voro.