< 約伯記 12 >
Därefter tog Job till orda och sade:
2 的確,只有你們是有知識的子民;那麼,你們一死,智慧也與你們一同喪亡!
Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
3 其實,我和你們有同樣的心理,我並不亞於你們! 誰不知道這些事﹖
Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
4 我這呼籲天主而蒙應允的人,卻被他的友人所嘲笑,無辜的義人卻成了笑柄。
Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
5 幸運的人心想:遭難的人應受蔑視,失足的人應再予以打擊。
Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
6 但是,強盜的帳幕竟能安全,觸怒天主的人,以勢力為神的人卻享平安。
Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.
7 請你詢問走獸,牠們也會開導你;詢問天上的飛鳥,牠們也會告訴你;
Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
8 地上的爬蟲也會教訓你,海中的魚族也會給你說明。
eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.
Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?
10 因為一切活物的生魂,一切血肉之人的靈魂,都握在他手中。
I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?
Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
13 但智慧和能力同在天主內,智慧與見識是天主所有。
Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
14 他若拆毀,人不能再建;他若拘禁,人不得開釋。
Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
15 他若制水,水便乾涸;他若放水,水便沖毀大地。
Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
16 力量與才能,為他所有;受騙者與騙人者,都屬於他。
Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.
18 他解除君王所繫的玉帶,將繩索捆在他們的腰間;
Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.
Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.
Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.
Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.
Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.
Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.