約伯記 10
1 我實在厭惡我的生活，我要任意苦訴我的怨情，傾吐我心中的酸苦。
Min själ grufvar sig för mitt lif; min klagan vill jag låta fara fort, och tala i mine själs bedröfvelse;
2 我要對天主說：不要定我的罪! 請告訴我：你為何與我作對﹖
Och säga till Gud: Fördöm mig icke; låt mig få veta, hvarföre du träter med mig.
3 你對親手所造的，加以虐待和厭棄，卻顯揚惡人的計劃，為你豈有好處﹖
Hafver du der lust till, att du brukar öfvervåld; och förkastar mig, hvilken dina händer gjort hafva; och låter de ogudaktigas anslag komma till äro?
4 你豈有肉眼，或者也像人一樣觀看嗎﹖
Hafver du ock då köttslig ögon? Eller ser du såsom en menniska ser?
5 你的日月豈像人的日月﹖你的年歲豈像人的年歲﹖
Eller är din tid såsom ens menniskos tid; eller din år såsom ens mans år;
6 你竟考查我的邪惡，追究我的罪過。
Att du frågar efter mina orättfärdighet, och uppsöker mina synd;
7 其實你知道我並沒有罪過，也知道無人能拯救我脫離你的掌握。
Ändå du vetst, att jag icke är ogudaktig; ändå det är ingen, som kan fria ifrå dine hand?
8 你親手形成了我，創造了我；此後你又轉念想消滅我。
Dina händer hafva fliteliga gjort mig, och allansamman beredt mig; och du nedsänker mig så alldeles.
9 求你記憶：你造我時就像摶泥，難道還使我歸於泥土﹖
Tänk dock uppå, att du hafver gjort mig af ler, och skall åter låta mig komma till jord igen.
10 你不是將我像奶倒出，使我凝結像一塊奶餅﹖
Hafver du icke molkat mig såsom mjölk, och låtit mig ystas såsom ost?
11 用皮和肉作我的衣服，用骨和筋把我全身聯絡起來﹖
Du hafver klädt mig uti hud och kött; med ben och senor hafver du sammanfogat mig.
12 是你將我生命的恩惠賜給了我，細心照顧維持了我的氣息。
Lif och välgerning hafver du gjort mig, och ditt uppseende bevarar min anda.
13 這些事早已藏在你心中，我知道你久有此意：
Och ändå att du fördöljer sådana i ditt hjerta, så vet jag dock likväl, att du kommer det ihåg.
14 你監視我，看我是否犯罪；如果我有罪；你決不放過。
Om jag syndar, så märker du det straxt, och låter mina missgerning icke vara ostraffad.
15 我若有罪，我就有禍了! 我若有義，也不敢抬頭，因為我已備嘗凌辱，吃盡苦頭。
Är jag ogudaktig, så är mig ve; är jag rättfärdig, så tör jag likväl icke upplyfta mitt hufvud, som den der full är med föraktelse, och ser mina eländhet;
16 我若抬頭，你就像獅子追捕我，向我表現你的奇能，
Och såsom ett upprest lejon jagar du mig, och handlar åter grufveliga med mig.
17 重新襲擊我，加倍對我洩怒。
Du förnyar din vittne emot mig, och gör dina vrede mycken öfver mig; mig plågar det ena öfver det andra.
18 你為何叫我出離母胎﹖不如我那時斷氣，無人見我，
Hvi hafver du låtit mig komma utaf moderlifvet? Ack! att jag dock hade varit förgjord, att intet öga hade sett mig;
19 就好像從未有過我一樣，一出母胎即被送入墳墓。
Så vore jag, såsom den der intet hafver varit till, buren ifrå moderlifvet till grafvena.
20 我生存的日月不是很少嗎﹖你且放開我罷!
Vill då icke mitt korta lif hafva en ända? Vill du icke låta af mig, att jag något litet måtte vederqvickas;
21 趁我去而不返，未到冥暗死影之地，
Förr än jag går bort, och kommer intet igen, nämliga i mörkrens och töcknones land?
22 即光明也是黑暗之地以前，讓我自在一下罷!
Det ett land är, hvilkets ljus är tjocka mörkret, och der som ingen skickelighet är; der skenet är såsom en töckna.
