< 傳道書 6 >
Det är ett ondt ting, som jag såg under solene, och är allmänneligit med menniskorna:
2 有一人,天主賜他富裕、錢財、光榮;凡他心中所願意的,一件也不缺;但天主沒有讓他享用這一切,卻讓外人享用了:這也是空虛,是一件很悲慘的事。
En, hvilkom Gud hafver gifvit rikedom, ägodelar och äro, och honom fattas intet, det hans hjerta begärar, och Gud gifver honom dock icke magt till att nyttjat, utan en annar förtärer det; det är fåfängelighet, och en ond plåga.
3 有一人生有百子,活了很大歲數,他年紀雖高,卻沒有隨心享受福樂,且未得安葬,照我看來,他還不如流產的胎兒。
Födde han än hundrade barn, och hade så långt lif, att han i mång år lefde, och hans själ kunde icke mätta sig af ägodelar, och blefve utan graf; om honom säger jag, att en otida född är bättre än han.
4 流產的胎兒徒然而來,悄然而去,他的名字也湮沒無聞;
Ty han kommer i fåfängelighet, och i mörker far han bort, och hans namn blifver betäckt i mörker.
5 他沒有見過天日,也沒有任何知覺,但他總比那人更享安寧。
Han hafver ingen glädje af solene, och hafver ingen ro, hvarken här eller der.
6 那人即便活了兩千歲,如未享受福樂,他們二人豈不是同歸一處﹖
Om han än lefde i tutusend år, så är han aldrig väl tillfrids. Kommer det icke allt uti ett rum?
7 人的一切勞碌都是為了口腹,但他的慾望卻總不知滿足。
Hvarjo och ene mennisko är arbete pålagdt, efter hennes mått; men hjertat kan icke blifva dervid.
8 智者較愚者究有什麼利益﹖知道如何與人往來的窮人,能得什麼好處﹖
Ty hvad uträttar en vis mer än en dåre? Hvad tager sig den fattige före, att han vill vara ibland de lefvande?
9 眼看見過的總勝過心所想望的:這也是空虛,也是追風。
Det är bättre att bruka de ägodelar, som för handene äro, än fara efter andra; det är ock fåfängelighet och jämmer.
10 已往所有的,都已有名可稱;人為何物,都已知道;人決不能與強於自己的抗辯。
Hvad äret? Fastän en högt berömder är, så vet man dock, att han är en menniska, och kan icke träta med det som honom for mägtig är.
Ty fåfängeligheten är alltör mycken. Hvad hafver en menniska mer deraf?
12 在空虛,消逝如影的人生少數歲月內,有誰知道什麼事對人有益﹖又有誰能指給人指示,他身後在太陽下要發生什麼事﹖
Ty ho vet hvad menniskone nyttigt är i sin lifstid, medan hon lefver i sine fåfängelighet, hvilken är som en skugge? Eller ho vill säga menniskone, hvad efter henne komma skall under solene?