Sam 18
1 Kathutkung: Devit, Bawipa e san, Devit ni Sawl koehoi taran kut dawk hoi, hloutsaknae hawinae coe torei teh, BAWIPA hmalah sak e la Oe ka thaonae BAWIPA, nang teh na lungpataw han.
För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.
2 BAWIPA teh kaie lungsong, kaie rapan, kaie rungngangkung lah ao. Kaie Cathut, ka thaonae, ka kâuep e bahling hoi ka rungngangnae ki hoi ka rapanim lah ao.
Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
3 Pholen kamcu BAWIPA teh ka kaw vaiteh, ka tarannaw um hoi rungngang lah ka o han.
HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
4 Due patawnae ni na kalup, Cathut takihoehnae tuikalen ni na taki sak.
HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig. (Sheol h7585)
6 Kângairu kecu dawk BAWIPA ka kaw teh, ka Cathut koe ka hram. A Bawkim koehoi na thai pouh teh, a hmalah ka hramnae hah a hnâ koe a pha.
Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
7 Hottelah, talai a kâhuet teh a pâyaw. A lungkhuek dawkvah, mondunaw totouh a pâyaw teh, a kâhuet awh.
Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
8 A hnawng dawk hoi hmaikhu a luen takhang teh, a pahni dawk hoi ka tâcawt e hmai ni, koung a kak awh teh, hote e niyah hmaisaan a kaman sak.
Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9 Ama ni kalvan a kamkuisak teh, a kum cathuk. A khok rahim vah hmonae teh ao.
Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
10 Cherub a kâcui teh a kamleng. Kahlî rathei van vah a kamleng.
Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
11 Hmonae teh ka dungpoung e hmuen lah a coung sak. Tui hmonae hoi kathapoung e kalvan tâmai hah ama kangangkung lah ao.
Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
12 A hmalae angnae ni, kathapoung e tâmai a kâhin sak teh, roun hoi hmaisaan a bo.
Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
13 BAWIPA ni kalvan hoi khoparit sak, A Lathueng Poung Cathut ni a lawk a tâcosak.
Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
14 A lipala hah a pathui teh, a taran hah a pâyaw sak. Sumpa a palik sak teh, koung a tâ.
Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
15 Oe BAWIPA, na yuenae hoi na hnawng dawk e kâha ni a hmu dawkvah, talî laheipadin teh koung a kamnue teh, talaivan e dunaw teh a kamnue awh.
Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
16 Lathueng hoi na kut na dâw teh, moikapap e tui thung hoi na rasa toe.
Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
17 A thakaawmpounge ka taran kut dawk hoi na rungngang teh, na ka hmuhma ni teh athakaawmpounge naw koehoi haiyah na rungngang.
Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 Ahnimouh ni runae ka kâhmo navah, na kangdue sin awh. Hatei, BAWIPA teh ka kâuep e doeh.
Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19 A hmuen kaw poung koe kai hah na thak. Kai dawk a lunghawi dawkvah, na rungngang.
De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20 BAWIPA ni, ka lannae patetlah aphu na poe. Ka kut a thoung e patetlah na patho toe.
Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21 Bangkongtetpawiteh, BAWIPA e lamthung hah ka pâkuem teh, ka Cathut teh kahawihoeh lahoi ka cettakhai boihoeh.
HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22 Bangkongtetpawiteh, a lawkcengnae pueng teh ka hmalah ao teh, a coungnae hah ka tâkhawng boihoeh.
Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23 A hmaitung toun awm laipalah ka o teh, payonnae hah ka roun.
nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
24 Hatdawkvah, BAWIPA ni ka lannae patetlah na patho. A mithmu ka thoungnae patetlah na patho.
Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
25 Tami ka pahren e koe pahrennae na kamnue sak vaiteh, tamikalan koe lannae hah na kamnue sak han.
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
26 Tami kathoung koe na thoungnae na kamnue sak vaiteh, tami ka taran e koe tarannae hah na kamnue sak han.
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
27 Bangkongtetpawiteh, kârahnoumnaw hah, na rungngang teh, kâoupnaw hah na pabo han.
Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28 Ka hmaiim hah na ang sak teh, BAWIPA ka Cathut ni kaie hmonae hah a ang sak han.
Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
29 Nang pawlawk lahoi ransahu hah ka raphoe han. Ka Cathut pawlawk lahoi khorapan ka kawi thai han.
Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
30 Cathut e lamthung teh a kuep. BAWIPA e lawk teh a thoung dawkvah, Ama kâuep e tami pueng hanelah bahling lah ao.
Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
31 Bangkongtetpawiteh, BAWIPA laipateh, bangpatet e Cathut alouke maw kaawm.
Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32 Thaonae hoi na kapathoupkung teh Cathut doeh. Ka lamthung hai a kuep sak.
Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
33 Ama ni ka khok heh sayuk khok patetlah a sak teh, a hmuen rasangnae koe na o sak.
Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
34 Ka kut heh tarantuknae a cangkhai. Hatdawkvah, ka kut ni rahum licung patenghai a sawn thai.
du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35 Na rungngangnae bahling hai na poe toe. Aranglae kut hoi na kuet, na panguepnae ni na tawmdawm.
du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36 Ka ceinae lamthung na kaw sak dawkvah, tâlaw laipalah ka o.
Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
37 Ka taran ka pâlei teh ka pha. Koung ka raphoe hoehroukrak ka ban takhai boihoeh.
du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38 Bout a thaw thai hoeh nahanelah, hmâ ka paca teh, ka khok rahim koung a rawp awh.
Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39 Tarantuk hanelah na pathoup toung dawkvah, na katarankung teh ka rahim vah tâ lah ao.
Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
40 Ka taran teh na yawng sak. Hottelah na kahmuhmanaw heh ka raphoe.
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41 Ahnimouh teh a hram awh. Hatei, ahnimouh rungngangkung awm hoeh. BAWIPA koe a hram awh ei, pato hoeh.
Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
42 Hottelah, vaiphu kahlî ni a palek e patetlah dikkaneng lah ka nep teh, lamthung dawk e songnawng patetlah ka tâkhawng.
De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
43 Ka yonnaw thung hoi na rungngang teh, miphunnaw e lû lah na coung sak. Ka panue hoeh e naw ni ka thaw a tawk awh han.
Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
44 Ka lawk a thai awh tahma vah, a tarawi awh teh, ramlouk taminaw hai kai koe a kâhei awh.
Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45 Ramlouk taminaw teh koung a yawng awh teh, a kâhronae hmuen koehoi, taki laihoi a tâco awh.
Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
46 BAWIPA teh a hring. Kaie lungsong teh pholen lah awm seh. Kaie rungngangnae Cathut teh tawm lah awm seh.
Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
47 Cathut teh moipathung pouh kung lah ao teh, ka rahim e taminaw katâkung lah ao.
HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
48 Ka tarannaw koehoi na rungngang teh, na katarankungnaw lathueng vah, na tawm. Rektapnaw kut dawk hoi na rungngang.
Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
49 Hatdawkvah BAWIPA, Jentelnaw rahak vah, nang koe lunghawilawk ka dei vaiteh, na min pholen hoi la ka sak han.
du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50 A siangpahrang koevah, ka len e hloutnae a poe teh, satui awi e Devit hoi, a catounnaw lathueng vah, a yungyoe hoi a lungmanae a kamnue sak.
Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn. Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
