Sam 18
1 Kathutkung: Devit, Bawipa e san, Devit ni Sawl koehoi taran kut dawk hoi, hloutsaknae hawinae coe torei teh, BAWIPA hmalah sak e la Oe ka thaonae BAWIPA, nang teh na lungpataw han.
En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
2 BAWIPA teh kaie lungsong, kaie rapan, kaie rungngangkung lah ao. Kaie Cathut, ka thaonae, ka kâuep e bahling hoi ka rungngangnae ki hoi ka rapanim lah ao.
Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
3 Pholen kamcu BAWIPA teh ka kaw vaiteh, ka tarannaw um hoi rungngang lah ka o han.
Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
4 Due patawnae ni na kalup, Cathut takihoehnae tuikalen ni na taki sak.
Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
Helvetes band hafva omfattat mig, och dödsens snaror öfverfallit mig. (Sheol h7585)
6 Kângairu kecu dawk BAWIPA ka kaw teh, ka Cathut koe ka hram. A Bawkim koehoi na thai pouh teh, a hmalah ka hramnae hah a hnâ koe a pha.
När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
7 Hottelah, talai a kâhuet teh a pâyaw. A lungkhuek dawkvah, mondunaw totouh a pâyaw teh, a kâhuet awh.
Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
8 A hnawng dawk hoi hmaikhu a luen takhang teh, a pahni dawk hoi ka tâcawt e hmai ni, koung a kak awh teh, hote e niyah hmaisaan a kaman sak.
Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
9 Ama ni kalvan a kamkuisak teh, a kum cathuk. A khok rahim vah hmonae teh ao.
Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
10 Cherub a kâcui teh a kamleng. Kahlî rathei van vah a kamleng.
Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
11 Hmonae teh ka dungpoung e hmuen lah a coung sak. Tui hmonae hoi kathapoung e kalvan tâmai hah ama kangangkung lah ao.
Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
12 A hmalae angnae ni, kathapoung e tâmai a kâhin sak teh, roun hoi hmaisaan a bo.
Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
13 BAWIPA ni kalvan hoi khoparit sak, A Lathueng Poung Cathut ni a lawk a tâcosak.
Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
14 A lipala hah a pathui teh, a taran hah a pâyaw sak. Sumpa a palik sak teh, koung a tâ.
Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
15 Oe BAWIPA, na yuenae hoi na hnawng dawk e kâha ni a hmu dawkvah, talî laheipadin teh koung a kamnue teh, talaivan e dunaw teh a kamnue awh.
Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
16 Lathueng hoi na kut na dâw teh, moikapap e tui thung hoi na rasa toe.
Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
17 A thakaawmpounge ka taran kut dawk hoi na rungngang teh, na ka hmuhma ni teh athakaawmpounge naw koehoi haiyah na rungngang.
Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
18 Ahnimouh ni runae ka kâhmo navah, na kangdue sin awh. Hatei, BAWIPA teh ka kâuep e doeh.
De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
19 A hmuen kaw poung koe kai hah na thak. Kai dawk a lunghawi dawkvah, na rungngang.
Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
20 BAWIPA ni, ka lannae patetlah aphu na poe. Ka kut a thoung e patetlah na patho toe.
Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
21 Bangkongtetpawiteh, BAWIPA e lamthung hah ka pâkuem teh, ka Cathut teh kahawihoeh lahoi ka cettakhai boihoeh.
Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
22 Bangkongtetpawiteh, a lawkcengnae pueng teh ka hmalah ao teh, a coungnae hah ka tâkhawng boihoeh.
Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
23 A hmaitung toun awm laipalah ka o teh, payonnae hah ka roun.
Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
24 Hatdawkvah, BAWIPA ni ka lannae patetlah na patho. A mithmu ka thoungnae patetlah na patho.
Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
25 Tami ka pahren e koe pahrennae na kamnue sak vaiteh, tamikalan koe lannae hah na kamnue sak han.
Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
26 Tami kathoung koe na thoungnae na kamnue sak vaiteh, tami ka taran e koe tarannae hah na kamnue sak han.
Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
27 Bangkongtetpawiteh, kârahnoumnaw hah, na rungngang teh, kâoupnaw hah na pabo han.
Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
28 Ka hmaiim hah na ang sak teh, BAWIPA ka Cathut ni kaie hmonae hah a ang sak han.
Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
29 Nang pawlawk lahoi ransahu hah ka raphoe han. Ka Cathut pawlawk lahoi khorapan ka kawi thai han.
Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
30 Cathut e lamthung teh a kuep. BAWIPA e lawk teh a thoung dawkvah, Ama kâuep e tami pueng hanelah bahling lah ao.
Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
31 Bangkongtetpawiteh, BAWIPA laipateh, bangpatet e Cathut alouke maw kaawm.
Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
32 Thaonae hoi na kapathoupkung teh Cathut doeh. Ka lamthung hai a kuep sak.
Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
33 Ama ni ka khok heh sayuk khok patetlah a sak teh, a hmuen rasangnae koe na o sak.
Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
34 Ka kut heh tarantuknae a cangkhai. Hatdawkvah, ka kut ni rahum licung patenghai a sawn thai.
Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
35 Na rungngangnae bahling hai na poe toe. Aranglae kut hoi na kuet, na panguepnae ni na tawmdawm.
Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
36 Ka ceinae lamthung na kaw sak dawkvah, tâlaw laipalah ka o.
Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
37 Ka taran ka pâlei teh ka pha. Koung ka raphoe hoehroukrak ka ban takhai boihoeh.
Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
38 Bout a thaw thai hoeh nahanelah, hmâ ka paca teh, ka khok rahim koung a rawp awh.
Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
39 Tarantuk hanelah na pathoup toung dawkvah, na katarankung teh ka rahim vah tâ lah ao.
Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
40 Ka taran teh na yawng sak. Hottelah na kahmuhmanaw heh ka raphoe.
Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
41 Ahnimouh teh a hram awh. Hatei, ahnimouh rungngangkung awm hoeh. BAWIPA koe a hram awh ei, pato hoeh.
De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
42 Hottelah, vaiphu kahlî ni a palek e patetlah dikkaneng lah ka nep teh, lamthung dawk e songnawng patetlah ka tâkhawng.
Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
43 Ka yonnaw thung hoi na rungngang teh, miphunnaw e lû lah na coung sak. Ka panue hoeh e naw ni ka thaw a tawk awh han.
Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
44 Ka lawk a thai awh tahma vah, a tarawi awh teh, ramlouk taminaw hai kai koe a kâhei awh.
Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
45 Ramlouk taminaw teh koung a yawng awh teh, a kâhronae hmuen koehoi, taki laihoi a tâco awh.
De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
46 BAWIPA teh a hring. Kaie lungsong teh pholen lah awm seh. Kaie rungngangnae Cathut teh tawm lah awm seh.
Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
47 Cathut teh moipathung pouh kung lah ao teh, ka rahim e taminaw katâkung lah ao.
Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
48 Ka tarannaw koehoi na rungngang teh, na katarankungnaw lathueng vah, na tawm. Rektapnaw kut dawk hoi na rungngang.
Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
49 Hatdawkvah BAWIPA, Jentelnaw rahak vah, nang koe lunghawilawk ka dei vaiteh, na min pholen hoi la ka sak han.
Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
50 A siangpahrang koevah, ka len e hloutnae a poe teh, satui awi e Devit hoi, a catounnaw lathueng vah, a yungyoe hoi a lungmanae a kamnue sak.
Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
