Sam 139
1 Kathutkung: Devit Oe BAWIPA, nang ni na pâphue teh na panue toe.
En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig.
2 Kai ka tahungnae, ka thawnae pueng hah na panue. Kaie ka pouknae pueng hai ahlanae koehoi na panue.
Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran.
3 Ka ceinae lamthung hai thoseh, ka inae hai thoseh, na pâphue teh, ka coungnae puenghai na panue.
Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar.
4 Kai ni lawk kam touh boehai ka dei hoeh nakunghai Oe BAWIPA, nang ni koung na panue.
Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst.
5 Nang ni kai pet na kalup teh, kaie van vah na kut hah na toung toe.
Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.
6 Hot patet e panuenae teh kângairu, arasang, kai ni ka phat thai hoeh.
Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.
7 Nange Muitha hoi hlout nahanelah nâmouh ka cei thai han va. Na hmalah hoi ka hlout nahanelah nâmouh ka cei thai han va.
Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?
8 Kalvan ka luen pawiteh hawvah nang teh na o. Phuen koe yannae ka phai nakunghai hawvah nang teh na o. (Sheol h7585)
Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. (Sheol h7585)
9 Amom ratheinaw ka lat niteh, tuipui avanglae rai koe kaawm nakunghai,
Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,
10 hote hmuen koehai Bawipa e kut ni na thak teh, aranglae kut ni na kuet han.
Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.
11 Hmonae ni ka ramuk nakunghai, karum hai kaie tengpam vah angnae lah ao han.
Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.
12 Bawipa hmalah hmonae ni banghai ramuk thai mahoeh. Karum teh khodai patetlah a ang. Hmonae hoi angnae teh reikâvan.
Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.
13 Bawipa ni kaie kuen hah a sak teh, anu von thungvah kai hah na ramuk toe.
Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.
14 Kai ni na pholen han. Bangkongtetpawiteh, takikatho lah, kângailah a ru. Ka hringnae ni kacaicalah a panue.
Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.
15 Kai hah arulahoi na sak teh, talai thung vah na pahlawm navah, ka tak teh na hmalah hro lah awm hoeh.
Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.
16 Nange mit niteh, kamnuek hoeh rae ka tak hai na hmu toe. Kai hanelah na hmoun e hninthanaw hnin touh boehai ao hoehnahlan hoiyah nama e cauk dawk ngit na thut e lah ao toe.
Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.
17 Oe Cathut, kai dawkvah nange pouknae teh aphu o poung. Banghloi apap tangngak.
Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!
18 Hote pouknae teh parei han pawiteh, sadi hlak hai apap han doeh. Ka kâhlaw toteh nang hoi pou ka o.
Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.
19 Oe Cathut, tamikaponaw hah na thet pawiteh ahawi han doeh. Tami thei hanlah thi ka phuen e naw, kai koehoi tâcawt awh.
Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.
20 Ahnimouh teh, ponae lahoi Bawipa tarannae lawk a dei awh. Nange tarannaw ni na min hah ayawmyin lah a hno awh.
Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.
21 Oe BAWIPA, nang ni na hmuhma e naw hai kai ni hai ka hmuhma nahoehmaw. Nang ka tarannaw hai kai ni ka panuet nahoehmaw.
Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.
22 Kai ni ahnimouh hah puenghoi ka hmuhma. Ka taran lah doeh ka pouk.
Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.
23 Oe Cathut, kai hah na pâphue teh, kaie ka lungthin hah hmawt haw. Kai hah na noumcai nateh ka pouknae pueng panuek haw.
Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;
24 Kai ni lamthung kathout dawk ka dawn ou, ka dawn hoeh ou tie na khen nateh, a yungyoe e lamthung dawk na hrawi haw.
Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.
