Cingthuilawk 5
1 Ka capa, poukpanueknae na tawn nahane hoi, na pahni ni panuenae a pâkuem thai nahanelah,
Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
2 kaie lungangnae hah thai nateh, kaie thaipanueknae dawk na hnâpakeng haw.
Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
3 Bangkongtetpawiteh, napui kathoutnaw e pahni teh, khoitui patetlah a radip, a lawk teh sathaw hlak hai a pâhnan.
Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
4 Hatei, apoutnae koe lateh, hmue patetlah a kha teh, avoivang kahran e sarai patetlah a hran.
Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
Hennes fötter löpa neder till döden; hennes råd gånger få helvetet. (Sheol h7585)
6 Hoehpawiteh, a hringnae lamthung na pouk hoeh vaiteh, a lamthung a cak hoeh e hah na panuek mahoeh.
Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
7 Hatdawkvah, ka canaw, atuvah, ka lawk thai awh haw. Ka dei e lawknaw hah pahnawt awh hanh.
Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
8 Hatei, ahlanae koe kampuen awh nateh, ahnie im takhang hoi hai hnai awh hanh.
Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
9 Hoehpawiteh, barinae na hmu e hah ayâ alouk koe kampuen payon vaih. Tami nuen kamathoutnaw rahak vah, na hringnae be na hno payon vaih.
Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
10 Hoehpawiteh, ramlouknaw ni na tawntanae dawk nawm awh vaiteh, na thaw tawk e a pawnaw hah ramlouknaw im vah phat payon vaih.
Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
11 Apoutnae koe lah, na takthai a kamsoe toteh, na khui payon vaih.
Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
12 Bangtelamaw, cangkhainae hah koe ka hmuhma teh, yuenae hah ka lungthin hoi koe ka dudam toe.
Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
13 Na kacangkhaikung e lawk hah koe ka tarawi ngaihoeh niteh, na cangkhainae hah koe ka thai ngaihoeh heh ma.
Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
14 Tamimaya hoi kamkhuengnaw koe rawknae kâhmo hoeh e dueng doeh hei na ti han na kaima.
Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
15 Nange tuikhu, na tuikhu hoi ka tâcawt e tui roeroe hah na nei han.
Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
16 Na tuiphuek hah ram tangkuem lawng vaiteh tamimaya ceinae lamnaw dawk a lawng han na maw.
Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
17 Nama hanelah dueng awm seh, ayâ alouke hoi kâkabawpkhai hane nahoeh.
Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
18 Na tuikhu teh yawhawi seh, na naw nah e na yu koe na lungkuep lawih.
Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
19 Ngai kaawm e sayuk hoi a meikahawi e sayukhre patetlah, a sannunaw ni na lungkuep sak naseh. A lungpatawnae ni na lungkuep sak naseh.
Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
20 Bangtelamaw, ka capa nang ni napui kahawihoehe hah na ngai vaiteh, khuet na tapam han vaw.
Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
21 Bangkongtetpawiteh, tami hringnae lamthungnaw teh, BAWIPA ni koung a hmu teh, a lamthung pueng koung a pouk pouh.
Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
22 Ama pouknae ni tamikayon teh a man vaiteh, a yonnae tangron hoi pâkhi lah ao han.
Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
23 Cangkhainae a vout dawkvah, a due vaiteh, puenghoi a pathu dawkvah, a kahma han.
Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
