Khuinae 3
1 Kai teh nama e lungkhueknae dawk reithai rucatnae ka kâhmo e tami lah ka o.
Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
2 Kai hah na pâlei teh angnae dawk laipalah hmonae dawk na cei sak.
Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
3 Atangcalah, kai hah hnin touh thung a kut hoiyah na pakhuppathan.
Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
4 Ka tak hoi ka vuennaw a hmawn sak teh, ka hrunaw hah a khoe.
Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
5 Kai koe lah na rakhan teh reithai rucatnae hoi na kalup.
Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
6 Ka dout tangcoungnaw patetlah a hmonae thung na o sak.
I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
7 Na paung teh karipoung e rui hoi kahlout thai hoeh nahanlah na katek.
Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
8 Hramki hoi ka ka teh, pahrennae ka kâhei nakunghai, ka ratoumnae hah na coe pouh hoeh.
Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
9 Ka lamthung hai talung a e hoi na khan pouh. Ka lamthung a longkawi sak.
Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
10 Kai na ka pawm e tavom patetlah kâhronae dawk kaawm e sendek patetlah na o sak.
En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
11 Ka lamthung na phen sak teh, kai hah thawkthawk na raboung. Kângue han awm laipalah na o sak.
Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
12 Ahnie licung a sawn teh, pala hoi ka hanelah a nue e patetlah na ta.
Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
13 Ahnie palacung teh ka kuen thung a kâen sak.
Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
14 Kai teh ka taminaw e hmalah hnin touh thung dudamnae hoi la lah na sak awh hanelah ka o toe.
Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
15 Na min ni kakhat e kung hoi na kawi sak teh, lungkhueknae hoi na phum.
Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
16 Ka hâ teh talung kate e hoi a khoe. Hraba hoi muen a ramuk.
Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
17 Ka lungthin muitha teh roumnae thung hoi na takhoe toung dawkvah, bawinae tie teh ka pahnim toe.
Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
18 Ka ngaihawinae hoi ka lentoenae teh, BAWIPA ama koehoi a kahma toe telah ka ti.
Jag sade: "Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN."
19 Kaie reithai rucat ka khangnae, lungkhueknae hoi kakhat e naw na pahnim pouh hanh.
Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
20 Ka hringnae ni hote hnonaw hah pahnim hoeh niteh, ka thungvah pou ao. Kaie lungthin muitha hah tha ayoun sak.
Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
21 Hettelah ka lungthin bout na pouk sak nah ka ngaihawinae bout ka tawn.
Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
22 Bangkongtetpawiteh, BAWIPA mae pahren lungmanae hoi ngaithoumnae teh nâtuek hai a poutnae ao hoeh dawkvah, maimouh teh rawk laipalah o awh.
HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
23 Amom tangkuem a tha lah pahren lungmanae na pang sak. Nama e yuemkamcunae teh a lenpoung.
Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
24 BAWIPA teh kai hanelah doeh ao. Hatdawkvah, ka lungthin muitha ni ama teh a ngaihawi.
HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
25 BAWIPA teh ama ka tawng e hoi ama kâuepnaw hanelah, ahawinae a sak pouh.
HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
26 BAWIPA e rungngangnae duem ka ring e teh, kahawi e hno doeh.
Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
27 Nawsai nah kahnam phu hanelah ao.
Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
28 Cathut ni a van kahnam a toung dawkvah, amadueng a tahung vaiteh, duem awm naseh.
Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
29 Hote hmuen koe ngaihawinae ao thai dawkvah, amae a pahni teh vaiphu dawk hrueng naseh.
Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
30 Ka tambei e tami hah hmaibei vang rek patueng pouh, a minhmai mathout naseh.
Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
31 Bangkongtetpawiteh, Bawipa ni a yungyoe na pahnawt mahoeh.
Ty Herren förkastar icke för evig tid;
32 Ama ni lung na mathoe sak nakunghai, a lentoe lungmanae hoi bout na pahren han doeh.
utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
33 Bangkongtetpawiteh, taminaw lungmathoe sak e hoi rucatnae pha sak hanelah ngai hoeh.
Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
34 Talai dawkvah, thongkabawtnaw khok rahim coungroe e hai thoseh,
Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
35 A lathueng Poung Cathut hmalah tami e lannae pahnawtnae hai thoseh,
att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
36 Kayanae lahoi ayâ sungsaknae hai thoseh, Bawipa ni a ngai e nahoeh.
att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
37 Bawipa ni kâpoenae awm laipalah, tami ni dei e hah coung thai han namaw.
Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
38 A lathueng Poung e Cathut e pahni dawk hoi yawhawinae yawthoenae teh ka tho e doeh.
Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
39 Ama e yon dawk reknae a khang e hah tami ni bangkongmaw a phuenang awh vaw.
Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
40 Maimae lamthungnaw hah maimouh ni tanouknae hoi tawng awh sei. BAWIPA koe lah bout kamlang awh sei.
Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
41 Kalvan kaawm e Cathut koe maimae lungthin hoi kutnaw dâw awh sei.
Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
42 Kaimanaw ni ka payon teh na taran awh toe. Nama ni kayonnae na ngaithoum hoeh.
Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
43 Nama e lungkhueknae dawk minhmai na kamlang takhai teh, kaimouh koe lungmanae awm laipalah na thei toe.
Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
44 Kaimae ratoumnae teh nama koe a cei thai hoeh nahanelah, tâmai hoi na ramuk pouh toe.
Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
45 Nama ni kaimanaw teh miphunnaw e rahak vah, kakhin e hoi panuettho e eitaboung lah na o sak.
Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
46 Tarannaw ni kaimouh koe lah a pahni a ang awh.
Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
47 Kaimouh koe takinae hoi karap teh a pha toe.
Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
48 Kaie tami tanglanaw a rawk dawkvah, ka mit teh palang tui patetlah a lawng.
Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
49 Ka mitphi teh palang tui ka lawng e patetlah poutnae awm laipalah a lawng.
Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
50 BAWIPA ni kalvan hoi a khetcathuk teh a hmu.
till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
51 Ka khopui thung e canu tanglanaw abuemlae kecu dawk, ka mit ni ka lungthin dawk a pataw sak.
Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
52 Bang hoeh e dawk ka tarannaw ni, tava patetlah na pâyuep awh.
Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
53 Ahnimouh ni ka hringo tangkom dawk na pabo teh, talungnaw hoi na ratet sin awh.
De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
54 Ka lû dawk hoi tui ni muen na licung teh, ka due han toe telah ka pouk.
Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: "Det är ute med mig."
55 Oe BAWIPA, kai ni tangkom thung hoi nama e na min teh ka kaw.
Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
56 Kaie ka kâheinae lawk na thai teh ka ka navah, na hnâpakeng laipalah awm hanh.
Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
57 Kai ni nama na kawnae hnin nah ka teng na tho teh, taket hanh na ti pouh.
Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: "Frukta icke."
58 Oe BAWIPA nama ni ka lungthin na rungngang pouh teh, ka hringnae na ratang.
Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
59 Oe BAWIPA nama ni kapayonnaw na hmu toe. Kai hanlah lawk na ceng pouh haw.
Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
60 Nama ni kai ka tak dawk thoe ka sak e taminaw e kahawihoehe pouknae hah na hmu pouh.
Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
61 Oe BAWIPA kai ka tak dawk thoe ka sak e pathoenae hoi khokhannae pueng teh, nama ni na thai.
Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
62 Ka tarannaw ni a dei e hoi a pouk e naw pueng teh, hnin touh thung a sak awh.
Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
63 Ahnimae tahungnae kangduenae hah khenhaw! Kai teh ahnimouh e pathoe hanelah ka o.
Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
64 Oe BAWIPA amamae kut hoi a sak e pueng dawk aphu teh bout poe haw.
Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
65 Ahnimae lungthin patak sak nateh, nama e thoebonae ahnimae lathueng phat naseh.
Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
66 BAWIPA e kalvan rahim hoi na lungkhueknae hoi ahnimanaw teh be raphoe haw.
Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
