Joshua 22
1 Hahoi Joshua ni Reuben catoun, Gad catoun, Manasseh catoun tangawn hah bout a kaw teh,
Då kallade Josua till sig de Rubeniter och Gaditer, och den halfva slägtena Manasse.
2 Cathut e san Mosi a dei pouh e pueng, nangmouh ni na sak teh, kai ni ka dei e pueng lawk hai na ngâi awh toe.
Och sade till dem: I hafven hållit allt det Mose Herrans tjenare eder budit hafver, och lydt mine röst i allt det jag hafver budit eder.
3 Sahnin totouh atueng moikasaw na thung nangmouh ni hmaunawnghanaw na pahnawt laipalah, nangmae BAWIPA Cathut ni lawk na thui e naw pueng hah na tarawi awh toe.
I hafven icke öfvergifvit edra bröder nu i en lång tid, allt intill denna dag; och hafven blifvit vid Herrans edars Guds bud.
4 Atuteh nangmae BAWIPA Cathut ni a lawkkam e patetlah hmaunawnghanaw hah karoumcalah o thainae kâ na poe dawkvah, nangmanaw ban nateh, nama na onae im dawk, Jordan namran vah BAWIPA e san Mosi a poe e patetlah namamae talai dawk cet awh.
Efter nu Herren edar Gud hafver låtit edra bröder komma till ro, såsom han dem sagt hade; så vänder nu om igen, och drager till edra hyddor i edars arfs land, som Mose Herrans tjenare eder gifvit hafver på hinsidon Jordan;
5 Hateiteh, na hringnae buemlahoi, na lungthin buemlahoi, amae thaw tawk hane hoi, kacaklah ama kuet hane hoi kâpoelawk hringkhai hane hoi a lamthung pueng tarawi hane hoi BAWIPA Cathut lungpataw hane hoi kâpoelawk hoi kâlawk, BAWIPA e san Mosi ni kâ na poe e naw hah, sak hanelah kâhruetcuet awh telah a ti.
Allenast tager der vara uppå granneliga, att I gören efter de bud och lag, som Mose Herrans tjenare eder budit hafver; att I älsken Herran edar Gud, och vandren uppå alla hans vägar, och hållen hans bud, och hållen eder intill honom, och tjenen honom af allo hjerta, och af allo själ.
6 Hottelah Joshua ni yawhawi a poe teh a ceisak teh, amamae rim dawk a cei awh.
Så välsignade Josua dem, och lät gå dem; och de gingo till deras hyddor.
7 Manasseh miphun tangawn hah Mosi ni Bashan ram dawk talai teh a poe toe. Hatei, miphun tangawn hah Joshua ni Jordan palang kanîloumlah, a hmaunawnghanaw hoi cungtalah talai teh a poe.
Den halfva slägtene Manasse hade Mose gifvit i Basan; den andra hälftene gaf Josua ibland deras bröder på desso sidone Jordan, vestantill. Och då han lät dem gå till deras hyddor, och hade välsignat dem,
8 Joshua ni nangmanaw teh hnopai moikapap na coe awh dawkvah, saringnaw, Sui, Ngun, Rahum, Sum, Hnicu naw sin awh nateh, namamouh onae im lah ban awh leih, tarannaw koe e na lawp awh teh, na hmu e hnopainaw hah na hmaunawnghanaw hoi kârei awh telah lawk a thui. Yawhawi a poe teh, amamouh onae im lah a cei sak.
Sade han till dem: I kommen hem igen med stora ägodelar till edra hyddor, med ganska mycken boskap, silfver, guld, koppar, jern och kläder; så skifter nu edra fiendars rof med edra bröder.
9 BAWIPA ni Mosi koehoi kâ a poe e patetlah Reuben catoun, Gad catoun, Manasseh catoun tangawn ni tawn han kamcu e talai, Gilead ram dawk cei hanelah, Isarel miphun aonae koe Kanaan ram, Shiloh kho hoi a tâco awh.
Och så vände de Rubeniter och Gaditer, och den halfva slägten Manasse, om igen, och gingo ifrån Israels barn af Silo, som i Canaans land ligger, att de skulle draga in i Gileads land till deras arfs land, det de till arfs fått hade af Herrans befallning genom Mose.
10 Kanaan ram Jordan palang teng a pha torei, Reuben catoun, Gad catoun, Manasseh catoun tangawn ni, Jordan palang teng thuengnae khoungroe kalen poung a sak awh.
Och då de kommo till de högar vid Jordan, som i Canaans land ligga, byggde de samme Rubeniter, Gaditer, och halfva Manasse slägt, der vid Jordan ett stort skönt altare.
11 Hottelah Reuben miphun, Gad miphun, Manasseh miphun tangawn ni Kanaan ram namran Jordan palang teng Isarel miphunnaw a rakanae hmuen koe thuengnae khoungroe a sak toe tie Isarelnaw ni kamthang a thai awh.
Då Israels barn hörde sägas: Si, Rubens barn, Gads barn, och den halfva slägten Manasse hafva byggt ett altare emot Canaans land, vid Jordans högar, på desso sidone vid Israels barn;
12 Hote kamthang a thai awh navah, Isarel miphun tamimaya abuemlah ni tuk hanelah, Shiloh kho dawk a kamkhueng awh.
Församlade de sig hela menigheten i Silo, att de skulle draga upp till dem, och strida med dem;
13 Isarel miphunnaw ni Gilead ram Reuben catounnaw hoi Gad catounnaw hoi Manasseh catounnaw tangawn koevah, vaihma Eleazar e capa Phinehas a patoun awh.
Och sände till dem in uti Gileads land, Pinehas, Eleazars Prestens son;
14 Ahni koe khobawi hra touh, Isarel miphunnaw thung dawk hoi imthung kahrawikung buetbuet touh, hotnaw teh Isarel miphunnaw thung dawk hoi imthung kaukkungnaw doeh.
Och med honom tio öfversta Förstar ibland deras fäders hus, af hvarjo Israels slägt en.
15 Hote kahrawikungnaw teh, Reuben catoun, Gad catoun, Manasseh catoun, tangawn ao teh Gilead ram totouh a pha awh.
Och när de kommo till dem i landet Gilead, talade de med dem, och sade:
16 BAWIPA e tamimaya abuemlah koe lawk a thui e teh, nangmouh ni Cathut hah, na taran awh teh, thuengnae khoungroe na sak awh dawkvah, BAWIPA e hnuk na kâbang awh hoeh. Sahnin lam phen hanelah Isarelnaw e Cathut koe na yon teh bangtelae maw
Så låter hela Herrans menighet säga eder: Hvi synden I så emot Israels Gud; och vänden eder i dag ifrå Herranom, dermed att I byggen eder ett altare, och fallen ifrå Herranom?
17 Nangmouh ni Cathut e hnuk na kâbang awh hoeh, na phen awh han toe ti e, Peor e yon teh maimouh hanelah khout hoeh rah maw BAWIPA e tamimaya koe runae kalen a pha eiteh, sahnin totouh hote yon hah na panuek thai awh hoeh rah.
Är oss icke nog med Peors missgerning, af hvilko vi ännu på denna dag icke renade äre; och en plåga kom i Herrans menighet?
18 Nangmouh ni BAWIPA hah sahnin na taran teh, tangtho e hnin Isarel miphun tamimaya abuemlah koe a lungkhuek han toe.
Och I vänden eder i dag bort ifrå Herranom, och ären i dag affällige vordne ifrå Herranom; på det han i dag eller morgon skall vredgas öfver hela Israels menighet.
19 Hatei nangmouh ni na tawn awh e talai hah thoung hoehpawiteh, BAWIPA ni a ma hanelah a la teh, lukkareiim onae talai koe lah rakat nateh kaimouh hoi cungtalah tawn e lah lat awh. Maimae BAWIPA Cathut e sathei thuengnae khoungroe laipalah, alouke sathei thuengnae khoungroe ma hanelah, sak e lahoi BAWIPA taran hanh awh. Kaimouh hai na taran hanh awh.
Tycker eder, att edart arfs land är orent, så kommer hitöfver i det land, som Herren hafver, der Herrans tabernakel är, och tager arf ibland oss; och träder icke ifrå Herranom, och ifrån oss, att I byggen eder ett altare, förutan Herrans vårs Guds altare.
20 Zerah e capa Akhan ni thoebo e hno dawk a payon teh a lungkhueknae hah Isarel miphun, rangpuinaw e a lathueng vah a pha nahoehmaw Ahni ni a payon e yon dawk, ama buet touh dueng nahoeh telah ati awh.
Förbröt icke Achan, Serahs son, sig på det spillgifna; och vreden kom öfver hela Israels menighet, och han umgalt icke sina synd allena?
21 Hahoi teh, Reuben catoun, Gad catoun, Manasseh catoun tangawn ni Isarel miphun dawk tami thawng touh ka uk e kacuenaw koevah bout a dei pouh e teh,
Då svarade Rubens barn, och Gads barn, och den halfva slägten Manasse, och sade till de höfvitsmän och Förstar af Israel:
22 Cathutnaw e Cathut, cathutnaw e BAWIPA Cathut, Jehovah ni a panue, Isarel ni hai panuek naseh. BAWIPA koe taranthaw hanelah a kâcai awh teh, a hnukkâbang laipalah phen hanelah kaimanaw ni khoungroe ka sak awh katang pawiteh, sahnin pâhlung awh hanh lawih.
Herren den starke Gud, Herren den starke Gud vet det, och Israel desslikes; är detta afträdning eller synd emot Herran, så hjelpe han oss intet i dag.
23 Hote thuengnae khoungroe van hmaisawi thuengnae sathei, tavai thuengnae, roum thuengnae, thueng hanelah kâcainae kaawm nakunghai BAWIPA ma roeroe ni pâphue lawiseh.
Och om vi altaret fördenskull byggt hafve, att vi vilje vända oss ifrå Herranom, offra deruppå bränneoffer och spisoffer, eller göra der tackoffer uppå, så hämnes det Herren;
24 Hmalae tueng dawk nangmae catounnaw ni, Oe Reuben catounnaw, Gad catounnaw nangmouh teh, Isarel miphunnaw e Cathut hoi bangtelamaw na kâkuet awh.
Och om vi icke det mycket heldre för denna sakens skull gjorde, och sade: I dag eller morgon måtte edor barn säga till vår barn: Hvad hafven I göra med Herranom Israels Gud?
25 BAWIPA ni kaimouh hoi nangmae rahak dawk kâkapeknae Jordan palang teh a ta toe. Nangmouh ni BAWIPA hoi khoeroe na kâkuen hoeh telah kaimae ca catounnaw koe na dei awh dawkvah, kaimae ca catounnaw ni BAWIPA taket laipalah khosak hanelah nangmae ca catounnaw ni sak awh langvaih tie hah puen hanelah ao dawkvah, hete hno teh ka sak awh toe nahoehmaw.
Herren hafver satt Jordan till ett landamäre emellan oss och eder; I Rubens och Gads barn, I hafven ingen del med Herranom; och så måtte edor barn komma vår barn ifrå Herrans fruktan.
26 Hatdawkvah maimouh ni sathei thuengnae khoungroe hah sak hanelah pathoup leih sei ati awh navah, hmaisawi thuengnae sathei hoi thueng hane na kâcai awh hoeh.
Derföre sade vi: Låt oss bygga ett altare, icke till något offer eller bränneoffer;
27 Maimouh ni hmaisawi thuengnae sathei pueng hoi sathei e phung, roum thuengnae sathei aphunphun sak awh teh, BAWIPA e thaw hah a hmalah tawk hanelah, hmalae tueng dawk nangmae catounnaw ni nangmouh teh BAWIPA hoi khoeroe na kâkuen awh hoeh, telah maimae catounnaw koe a dei awh hoeh nahanelah, hete thuengnae khoungroe teh, kaimouh hoi nangmae rahak, kaimae ca catounnaw hoi nangmae ca catounnaw rahak kapanuekkhaikung lah ao nahanelah sak awh toe.
Utan på det att det må vara ett vittnesbörd emellan oss och eder, och våra efterkommande, att vi måge tjena Herranom för honom med vårt bränneoffer, tackoffer och annor offer; och edor barn icke behöfva i dag eller morgon säga till vår barn: I hafven ingen del med Herranom.
28 Hmalae tueng dawk ahnimouh ni maimouh hoi maimae ca catounnaw koe hottelah dei pawiteh, maimouh ni maimae napanaw ni, hmaisawi thuengnae sathei thueng hanelah nahoeh. Maimouh hoi nangmae rahak dawk kapanuekkhaikung lah ao nahane, sak e BAWIPA e khoungroe hah khenhaw! telah bout dei thai nahanlah ka kâpan awh toe.
När de nu vordo sägande till oss, eller våra efterkommande i dag eller morgon, så kunna de säga: Ser liknelsen till Herrans altare, hvilket våre fäder gjort hafva; icke till offer eller bränneoffer, utan till ett vittnesbörd emellan oss och eder.
29 Lukkarei im hmalah kaawm e maimae Cathut e sathei thuengnae khoungroe laipalah, alouke sathei thuengnae khoungroe sak pawiteh, hmaisawi thuengnae sathei pueng hoi, sathei phun, tavai thuengnae thueng awh teh, hnukkâbang laipalah tarannae yon teh kaimouh hoi kâhlat lawiseh telah bout a dei awh.
Bort det ifrån oss, att vi skulle träda ifrå Herranom, så att vi i dag skulle vända oss ifrå Herranom, och bygga ett altare till bränneoffer, och till spisoffer, och annor offer, förutan Herrans vårs Guds altare, som står för hans tabernakel.
30 Vaihma Phinehas hoi tamimaya kahrawikungnaw, Isarel miphun dawk hoi tami 1,000 touh ka uk e kacuenaw ni, Reuben catoun, Gad catoun, Manasseh catounnaw ni a dei awh e lawk hah a thai awh torei teh a lung a kuep awh.
Då nu Pinehas Presten, och de öfverste för menighetene, Israels Förstar, som med honom voro, detta hörde, täcktes dem väl Rubens barnas, Gads, och den halfva Manasse slägts ord.
31 Vaihma Eleazar e capa Phinehas ni hai nangmouh teh, BAWIPA koe na yon awh hoeh dawkvah, Bawipa ni kaimouh koe na okhainae hah sahnin maimouh ni panue awh toe. Nangmouh ni Isarel miphunnaw hah, Cathut e kut dawk hoi atuvah na hlout sak awh toe telah, Reuben catoun, Gad catoun, Manasseh catounnaw koe a dei pouh awh.
Och Pinehas, Prestens Eleazars son, sade till Rubens, Gads, och Manasse barn: I dag förstå vi, att Herren är med oss, att I icke hafven syndat emot Herran med denna gerning; nu hafven I frälst Israels barn utu Herrans hand.
32 Hahoi vaihma Eleazar e capa Phinehas hoi kahrawikungnaw ni Reuben catoun, Gad catounnaw a onae, Gilead ram hoi Isarelnaw a onae Kanaan ram lah bout a tho teh kamthang a thaisak awh.
Så drog Pinehas, Prestens Eleazars son, och de öfverste, utu Gileads land, ifrå Rubens och Gads barn, åter in uti Canaans land, till Israels barn, och sade dem det igen.
33 Isarel miphunnaw ni lunghawinae a tawn teh Cathut e pahrennae hah a pholen awh. Hathnukkhu hoi Reuben catoun, Gad catounnaw a onae ram hah thei hane, tuk hanelah noenae awm hoeh toe.
Då behagade det Israels barnom väl, och lofvade Israels barnas Gud; och sade intet mer, att de ville draga upp emot dem till slags, till att förderfva landet, som Rubens och Gads barn uti bodde.
34 Reuben catoun, Gad catounnaw ni hai BAWIPA teh Cathut la ao tie hah, hete sathei thuengnae khoungroe teh, kaimae rahak dawkvah kapanuekkhaikung lah awm seh telah a titeh, hote khoungroe teh, Ed telah a min a phung awh.
Och Rubens och Gads barn kallade det altaret, att det skall vara ett vittne emellan oss, och att Herren är Gud.
