Jonah 3
1 Jonah koe Cathut e lawk bout ka tho e teh,
Och Herrans ord skedde annan gång till Jona, och sade:
2 thaw nateh Nineveh kholah cet loe, lawk na thui e patetlah hramkhai loe telah atipouh.
Statt upp, och gack in uti den stora staden Nineve, och predika honom den predikan, som jag dig säger.
3 Hatnavah, Jonah teh Cathut ni kâ a poe e patetlah a thaw teh Nineveh kho lah a cei. Nineveh kho teh khopui lah ao dawkvah hnin thum touh lamcei akaw.
Då stod Jona upp, och gick bort till Nineve, såsom Herren sagt hade; men Nineve var en Guds stad, tre dagsresor stor;
4 Jonah ni khothung a kâen teh, hnin touh lam a cei teh, hnin rui pali touh aloum hnukkhu Nineveh khopui teh a rawk han toe telah a pathang.
Och då Jona begynte ingå ena dagsreso in i staden, predikade han, och sade: Det är ännu fyratio dagar, och så skall Nineve förgås.
5 Nineveh khothung e taminaw ni Cathut e lawk a yuem awh teh, tami kacue kanaw abuemlah rawcahai nahane atueng a pathang awh teh buri a kâkhu awh.
Då trodde de Ninevitiske män uppå Gud, och läto predika fasto, och drogo säcker uppå sig, både store och små.
6 Nineveh siangpahrang ni hote kamthang a thai navah a bawi tungkhung dawk hoi a thaw teh, a puengcang a kârading hnukkhu, buri a kâkhu teh vaiphu dawk a tahung.
Och då det kom för Konungen i Nineve, stod han upp af sitt säte, och lade af sitt purpur, och tog en säck omkring sig, och satte sig i asko;
7 Tami hoi saringnaw abuemlah sairasuep lah awmseh. Rawca cat sak awh hanh. Tui hai net sak awh hanh.
Och lät utropa och säga i Nineve, af Konungens och hans väldigas befallning, alltså: Det skall hvarken menniska eller djur, hvarken fä eller får något smaka; och man skall intet hafva dem i bet, eller låta dem vatten dricka;
8 Taminaw hoi saringnaw teh buri kâkhu awh naseh. Cathut koe lungthin katang hoi ratoum awh naseh. Tami tangkuem amamouh ni a dawn awh e rawknae lamthung hno kahawihoehe a sak awh e roun awh naseh.
Och skola taga säcker om sig, både folk och fä, och ropa stadeliga till Gud; och hvar och en vände sig ifrå sinom onda väg, och ifrå sina händers ondsko.
9 Maimanaw teh rawknae dawk hoi hlout awh nahanelah, Cathut a lungkâthung teh puenghoi a lungkhueknae hah a roum thai hoi a roum thai hoeh e hah apinimaw a dei thai a titeh, siangpahrang hoi bawinaw e kâ lahoi Nineveh khopui thung a pathang sak.
Ho vet? Gud måtte omvända sig, och ångra det, och vända sig ifrå sine grymma vrede, att vi icke förgås.
10 Khocanaw ni amamouh ni a dawn awh e kahawihoehe lamthung a roun awh teh, a tawksak awh e naw hah Cathut ni a hmu navah ahmaloe pakhinae runae hah ahnimouh koe phat sak hoeh.
Då nu Gud såg deras gerningar, att de omvände sig ifrå sinom onda väg, ångrade Gudi det onda, som han talat hade att han dem göra ville; och gjorde det intet.
