Job 41
1 Leviathan hah hradang hoi alawilah pawk na sawn thai han namaw, rui hoi a lai hah a kam dawk na kawm thai maw.
Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
2 A hnawng dawk hnâpacap na pacap sak teh, Tamboung dawk laikaw na buen sak han na maw.
Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
3 Nang koe ka hei vaiteh, lawk kanemca hoi lawk a dei han na maw.
Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
4 Nang hoi lawkkamnae sak vaiteh, yungyoe okhai hanelah na la thai han na maw.
Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
5 Tavaca patetlah ahni hoi reirei na pai han na maw. Nama e yu lah la hanelah, na pâkhi thai han na maw.
Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
6 Na huikonaw ni ama hoi buvennae hah a sak vaiteh, hno kayawtnaw koe, ama teh a rei awh han namaw.
Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
7 Tahroe donghmo hah a vuen dawk a kawi sak vaiteh, tanga kamannaw hah tahroe hoi a lû dawk a kawi sak thai nahoehmaw.
Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
8 A lathueng vah a kut toung nateh, tarantuknae hah pahnim hoeh, khoeroe bout sak hanh lawi.
När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
9 Ama tâ hane ngaihawinae hah a hrawnghrang doeh, a mithmu vah a tâ thai hoeh e ao han namaw.
Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
10 Ama lungtho sak hanelah apihai a lungtang mahoeh. Hottelah pawiteh, apimaw ka hmalah ka kangdout thai han.
Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
11 Kai ni ka patho hanelah apinimaw hmaloe na poe, kalvan rahim e hnocawngca pueng hah kaie seng doeh.
Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
12 A kut khok thoseh, athaonae pueng thoseh, a takthai a thaonae, a meihawinae hah ka hrawk pouh mahoeh.
Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
13 Alawilae a pho hah apinimaw a rading pouh thai han, a tamboung hru bawk hni touh kâpâbawk e hah apinimaw rek a hnai thai han.
Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
14 Apinimaw a minhmai takhang hah a paawng thai han, takikathopounge a hânaw hah.
Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
15 A keng dawk e a pho, a lakepnaw hah a kâoupnae naw lah a o, mitnoutnae patetlah kacakcalah khan e lah ao.
Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
16 Buet touh hoi buet touh khikkâcat teh, a rahak dawk kahlî hai kâen thai hoeh.
Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
17 Hotnaw teh buet touh hoi buet touh koung kâkuet teh, kapek thai lah awm hoeh.
Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
18 A hâ tangawn ni angnae a tâco sak teh, a mit hah kho nueng kadai e patetlah ao.
Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
19 A kâko hoi hmaito angnae a tâco teh, hmaitali a tangpei.
Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
20 A hnawng dawk hoi hmaikhunaw a tâco teh, moi thawngnae hlaam dawk ka tangdawk e hoi, ka kang e buruk patetlah ao.
Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
21 A kâha ni hmaisaeinaw a kak teh, a pahni dawk hoi hmaito a tâco.
Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
22 A lahuen dawk thaonae ao teh, a hmalah lungmathoenae hah a len.
Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
23 A takthai hoi tharuinaw teh khakkâkuet teh, kâtahruet thai hoeh e kacakpounge lah ao.
Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
24 A lungthin teh talung patetlah a te, Cakang phawmnae a rahim lae talung patetlah a te.
Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
25 A thaw torei teh, athakaawme taminaw ni a taki awh, a thao e a taki awh dawkvah, ka pathu e patetlah ao awh.
När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
26 Ahni koe tahloi ka phat nakunghai tâ thai mahoeh, pala, tahroe ni hai tâ thai mahoeh.
Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
27 Sum hah cakong patetlah a pouk, rahum hah thingke patetlah a pouk.
Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
28 Licung ni yawng sak thai mahoeh, Talung hoi dêi e hah ahni hanelah teh cakongkung patetlah ao.
Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
29 Bongpai hah cakong patetlah a pouk teh, pala dawk hoi duenae hah koe a panuikhai.
Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
30 A vonpui vuen hah kahran poung e hlaam kâbawng e patetlah doeh a o, tangdong um vah cangkatin e seh patetlah a tabo.
Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
31 Ka dungpoung e tui hah hlaam patetlah a tangdo sak teh, talî kadung poung e hah satuium patetlah a sak.
Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
32 A cei tangcoungnae dawk angnae hah a hruek teh, tami ni a dungpoung ati e tui hah sampo patetlah a pouk.
Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
33 Takinae tawn laipalah, sak e lah ao teh, talai van dawk ahni patetlae awm hoeh.
På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
34 Ka rasang poung e hno pueng hah a khet nah, ahni teh kâoup e catoun pueng dawk siangpahrang doeh telah a ti.
Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
