< Job 36 >
1 Elihu ni hettelah bout a dei,
Elihu talade ytterligare, och sade:
2 Na ngaithoum awh ei, na hmusak awh han rah. Cathut yueng lah lawk dei hane ka tawn rah.
Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga.
3 Ka panuenae hah ahlanae koe e ka la han rah, lannae hah kasakkung koe kamnue sak han.
Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis.
4 Bangkongtetpawiteh, ka lawknaw heh ayawmyin lah khoeroe ao hoeh dawkvah, panuenae kuep katawnkung teh nang koe ao.
Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig.
5 Khenhaw! Cathut teh a thasai eiteh, apihai dudam hoeh. Ama teh athao teh thonae thaipanueknae hoi a kawi
Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft.
6 Tamikathoutnaw hah pâhlung hoeh. Hateiteh, hnephnap e naw hah lannae a poe.
Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta.
7 Tamikalan teh khen laipalah awm hoeh, hateiteh, siangpahrang hah bawitungkhung dawk yungyoe hanelah a tahung sak teh, ahnimouh teh tawmrasang e lah ao awh.
Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva.
8 Puenghoi kacaklah katek e lah o awh teh, rucat khangnae rui hoi katek e lah awm boipawiteh,
Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga,
9 Kâtapoenae hoi a sak e hah lungpata lahoi sakyoenae hoi a kamnue sak.
Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld;
10 Cangkhainae koelah hna a ang sak teh, yonnae dawk hoi bout a ban nahane kâ a poe.
Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är.
11 Lawkngai laihoi amae thaw tawk awh pawiteh, hnopai tawnta e dawk nawm awh vaiteh, hnin, thapa, kum naw hah lunghawinae hoi a loum sak han.
Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust.
12 Hateiteh, lawkngai awh hoeh pawiteh, tahloi hoi kahmat ka ta awh vaiteh, panuenae tawn laipalah due awh han.
Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse.
13 Hateiteh, tamikathout e lungthin ni lungkhueknae a pâtung teh, ama ni a katek torei teh, kabawpnae hei hanelah hram awh hoeh.
De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga;
14 A nawca nah a due awh teh, a hringnae hah tami kahawihoehnaw hoi rei a pout.
Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare.
15 Ama ni tami ka roedeng hah reithainae thung hoi a hlout sak. Hnephnapnaw hno lahoi a hnâ a ang sak.
Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen.
16 Takithopoung e kângairunae thung hoi ama ni a hlout sak han. Khori kaawm hoeh e, hmuen kakawpoung koe, tawntanae dawk a kâenkhai han, na caboi teh tawntanae hoi kawi vaiteh a poum sak han.
Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt.
17 Hateiteh, tamikathoutnaw ni hmu han kamcu e lawkcengnae hoi, na kâvan teh, lawkcengnae hoi lannae ni na kuet.
Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen.
18 Lungkhueknae ao dawkvah, kâhruetcuet. Nahoeh pawiteh, vai touh hemnae dawk ama ni na cetkhai payon vaih. Bangkongtetpawiteh, ratangnae kalen poung ni na hlout nahane na kabawm mahoeh.
Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig.
19 Na tawntanae hoi na thaonae, na bahu onae pueng ni, na kângairunae dawk hoi na hlout sak han na maw.
Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga?
20 Karum hah kâuepkhai hanh. Taminaw karum dawk kahmanae tueng lah ao.
Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum.
21 Yonnae dawkvah kamlang hoeh nahanlah kâhruetcuet, bangkongtetpawiteh, reithai khangnae hlak hai na kârawi e lah ao.
Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver.
22 Khenhaw! Cathut teh hnotithainae dawk hoi tawmrasang e lah ao. Apinimaw ama patetlah a cangkhai boi.
Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?
23 Apinimaw a lamthung hah a poukkhai boi. Apinimaw na sak e hah na payon telah atipouh boi.
Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt?
24 A tawk e thaw hah len sak hanelah pahnim hanh, tami ni la lah a sak awh e hah.
Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga.
25 Tami pueng ni a hmu awh teh, tami ni ahlanae koehoi a radoung awh.
Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran.
26 Khenhaw! Cathut teh a lentoe poung, maimouh ni panuek thai awh hoeh. Kumnaw hai panue thai lah awm hoeh.
Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga.
27 Bangkongtetpawiteh, tui ka ca e naw hah, a lathueng lah a sawn teh, tuikahu kaawm e patetlah kho a rak sak.
Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn;
28 Hote tâmai dawk hoi a rak sak teh, tami e lathueng vah, kho a nan sak.
Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.
29 Tâmai ka tabawk e hoi ama ni a lathueng vah a ramuk e khoparitnaw hah, apinimaw a panue thai han.
Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort;
30 Khenhaw! a lathueng vah a angnae pheng a tue sak teh, kadung poung e tuipuinaw hah pheng a ramuk.
Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma.
31 Bangkongtetpawiteh, hete hnonaw lahoi, tami hah lawk a ceng teh, rawca koung kakhoutlah a poe.
Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest.
32 Na kut hah sumpapalik hoi a ramuk teh, ka hanelah kâ a poe.
Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma.
33 Khoparit e ni a kamnue sak teh, saringnaw ni hai tûilî a thonae hah a kamnue sak.
Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.