Job 29
1 Job ni a dei lawk hah bout a patawp teh,
Och Job hof åter upp sitt ordspråk, och sade:
2 Oe ka loum tangcoung e a kum hoi thapa naw dawk bout kaawm haw pawiteh, Cathut ni na kountouknae a hnin patetlah
Ack! att jag vore såsom uti de förra månader, uti de dagar då Gud bevarade mig.
3 ka lû dawk hmaiim a ang teh, a angnae dawk hoi hmonae ka tapuet thai navah,
Då hans lykta sken öfver mitt hufvud, och jag i mörkrena gick vid hans ljus;
4 Ka roung takhangnae a tueng, ka im dawk Cathut hoi kâhuikonae tueng, hatnae patetlah bout kaawm haw pawiteh,
Såsom jag var i min ungdoms tid, då Guds hemlighet var öfver mina hyddo;
5 Athakasaipounge, kai koe na okhai e hoi, ka canaw ka teng vah petkâkalup lah ao awh navah,
Då den Allsmägtige ännu med mig var, och mine tjenare allt omkring mig;
6 Ka ceinae lamthung dawk maito sanutui a lawng, lungsongpui ni kai hanelah satui pou a lawng sak navah,
Då jag tvådde min väg uti smör, och hälleberget utgöt mig oljoflodar;
7 khopui kâennae longkha koe ouk ka cei navah, thongma dawk ouk ka tahungnae koe ka ceikhai navah,
Då jag utgick till stadsporten, och lät bereda mig mitt säte på gatone;
8 Thoundounnaw ni na hmu awh teh, a kâhro awh. Kacuenaw ni a thaw awh teh a kangdue awh.
Då mig ynglingar sågo, och undstungo sig, och de gamle uppstodo för mig;
9 Bawinaw ni lawk dei hane pahni a cakuep awh. A kut hoi pahni a tabuem awh.
Då de öfverste igen vände att tala, och lade sina hand på sin mun;
10 Bawinaw hai lawkkamuem lah duem ao awh teh, a lai teh adangka dawk rapkâbet pouh.
Då Förstarnas röst gömde sig undan, och deras tunga lådde vid deras gom.
11 A hnâ ni a thai torei teh, yawhawi na poe awh. A mit hoi a hmu awh torei teh na panuikhai awh.
Ty hvilkens öra mig hörde, den prisade mig saligan; och hvilkens öga mig såg, den vittnade om mig.
12 Bangkongtetpawiteh, karoedengnaw hah ka rungngang teh na pa hoi kabawmkung ka tawn hoeh e naw hah ouk ka kabawp.
Förty jag halp den fattiga, som ropade, och den faderlösa, som ingen hjelpare hade.
13 Kahmatkatanaw e yawhawinaw hah, ka lathueng vah a pha. Lahmainaw e lungthin hah lunghawinae la ka sak sak.
Dens välsignelse, som förgås skulle, kom öfver mig; och jag tröstade enkones hjerta.
14 Lannae hah ka khohna teh, ka lannae teh angkidung hoi bawilakhung patetlah ao.
Rättfärdighet var min klädebonad, den iklädde jag såsom en kjortel; och min dom var min skrud.
15 Mitdawnnaw hanelah mit lah ka o teh, khokkhemnaw hanelah khok lah ka o.
Jag var dens blindas öga, och dens haltas fot.
16 Karoedengnaw, hanelah na pa lah ka o teh, ka panue hoeh e naw e lawk hai ka ngai pouh.
Jag var de fattigas fader, och hvilken sak jag icke visste, den utfrågade jag.
17 Tamikathoutnaw e a no hah ka khoe pouh teh, a hâ hoi a kei e hah ka rasa pouh.
Jag sönderslog dens orättfärdigas oxlatänder, och tog rofvet utu hans tänder.
18 Hottelah ka tabu thung ka due vaiteh, ka hninnaw teh sadi patetlah ka pung sak han.
Jag tänkte: Jag vill dö uti mitt näste, och göra mina dagar många såsom sand.
19 Tui aonae koe vah ka tangphanaw ka payang vaiteh, ka kangnaw dawk karum khodai tadamtui ao han.
Min säd gick upp af vätsko, och dagg blef öfver min årsväxt.
20 Ka bawilennae teh ka thung vah bout a katha teh, ka pala teh ka kut dawk a tha hoi a kawi han.
Min härlighet förnyade sig för mig, och min båge förvandlade sig i mine hand.
21 Taminaw ni na ring teh na rabui awh. Ka khokhangnae dawk duem ao awh.
De hörde mig, och tigde; och vaktade uppå mitt råd.
22 Ka dei hnukkhu hoi banghai dei awh hoeh toe. Ka dei e teh ahnimouh koe tadamtui patetlah a bo.
Efter min ord talade ingen mer, och mitt tal dröp på dem.
23 Khotui patetlah na ring awh teh, a hnukteng e kho ka rak e patetlah kakawpoung lah pahni a ang awh.
De vaktade på mig såsom på regn, och uppgapade med munnen såsom efter aftonregn.
24 Ka panuikhai pawiteh yuem awh mahoeh. Ka minhmai a angnae teh, hmonae lah awm sak awh hoeh.
Om jag log till dem, förläto de sig intet deruppå; och torde intet bedröfva mig.
25 Ahnimouh hane lamthung ka rawi teh, kahrawikung patetlah ka tahung. Hottelah ransanaw thung vah siangpahrang patetlah kho ka sak. A lung ka mathoutnaw lungpahawi e patetlah ka o.
När jag ville komma till deras handlingar, så måste jag sitta främst; och bodde såsom en Konung ibland krigsfolk, då jag hugsvalade dem som sorgfulle voro.
