< Job 12 >

1 Job ni a pathung teh,
Und Hiob antwortete und sprach:
2 Lunghringnae awm laipalah nangmanaw nahoehmaw tami lungkaangnaw lah na kaawm awh heh, namamouh hoi lungangnae teh rei a due han.
Wahrlich, ihr seit Leute, und mit euch wird die Weisheit aussterben!
3 Hateiteh, nangmouh patetlah panuethainae ka tawn van. Nangmouh hlak vah hoe ka rahnoum hoeh. Het patet e hno panue hoeh e apimaw kaawm.
Auch ich habe Verstand wie ihr und bin nicht weniger als ihr, und wer wüßte solches nicht!
4 Kai teh, huikonaw ni panuikhaie lah ka o teh, Cathut a kaw teh, ama ni a pathung e kai heh, tamikalan, toun han awmhoeh, a panuikhaie kâhmo e lah ka o.
Zum Gespött bin ich meinem Freunde, der ich zu Gott rief und von ihm erhört wurde; der unschuldige Gerechte wird zum Gespött.
5 Kanawmcalah kaawmnaw e khopouknae dawkvah, yawthoenae heh panuikhainae lah ao teh, a kamthui nahanlah coungkacoe paloung pouh e lah ao.
Dem Unglück Verachtung! das ist die Ansicht des Sicheren; sie ist bereit für die, deren Fuß ins Wanken kommt.
6 Dingcanaw e rim law teh a hmacawn teh, Cathut lungkhueksakkungnaw law teh a roum awh. Bangkongtetpawiteh Cathut ni a kut hoi a kawkhik.
Den Räubern werden die Zelte in Ruhe gelassen; sie reizen Gott, und es geht ihnen wohl; sie führen ihren Gott in ihrer Faust.
7 Hateiteh, atu moithangnaw koe pacei nateh, na cangkhai awh han doeh. Kalvan e kamleng e tavanaw hai pacei haw, na dei pouh han doeh.
Aber frage doch das Vieh, es wird dich belehren, und die Vögel des Himmels tun dir's kund.
8 Hoeh pawiteh, talai koe vah dei pouh haw, na cangkhai han doeh, Talî dawk e tanganaw ni nangmouh teh kamcengcalah na panue sak han doeh.
Das Kraut des Feldes lehrt dich, und die Fische im Meer erzählen es.
9 Hete hnonaw dawk BAWIPA ni a sak tie hah, ka panuek hoeh e nangmouh thung dawk apimaw kaawm.
Wer unter allen diesen wüßte nicht, daß die Hand des HERRN solches gemacht hat,
10 A kut dawk hringnae katawnnaw puenghoi, tami pueng e kâhanae ao.
daß in seiner Hand die Seele alles Lebendigen und der Geist jedes menschlichen Fleisches ist?
11 Kâko ni rawca a patek e patetlah hnâ ni lawk hah a tanouk nahoehmaw.
Prüft nicht das Ohr die Rede, wie der Gaumen die Speise schmeckt?
12 Kacuenaw koe lungangnae ao teh, a kumcue torei teh, panuethainae ao.
Wohnt bei den Greisen die Weisheit und bei den Betagten der Verstand?
13 Ahni koe lungangnae hoi thaonae ao. Ahni ni khokhangnae hoi panuethainae a tawn.
Bei Ihm ist Weisheit und Stärke, Sein ist Rat und Verstand!
14 Hno heh raphoe hnukkhu hoi teh, bout sak thai hoeh toe, tami khak paung hoi teh tâco thai nahan a ru toe.
Siehe, was er niederreißt, wird nicht aufgebaut; wen er einsperrt, der wird nicht frei.
15 Tui hah pahak hoi teh a ke toe, tui bout tha torei teh talai dawk bout a kamuem.
Stellt er die Gewässer ab, so vertrocknen sie; läßt er sie los, so verwüsten sie das Land.
16 Ama koe thasainae hoi roumnae a onae hoi ka payonsakkung teh amae doeh.
Bei ihm ist Macht und Verstand; sein ist, der irrt und der irreführt.
17 Khokhangkungnaw hah be kahma lah a ceikhai teh, lawkcengkung hah be a pathu sak.
Er führt die Räte beraubt hinweg und macht die Richter zu Narren.
18 Siangpahrangnaw kateknae hah a rathap pouh teh, a kengnaw dawk taisawm a kâyeng sak awh.
Die Herrschaft der Könige löst er auf und schlingt eine Fessel um ihre Lenden.
19 Bawinaw hah takcaici lah a hrawi teh, athakaawme taminaw hah a rawp sak.
Er führt die Priester beraubt hinweg und stürzt die Festgegründeten um.
20 A kâuepkhai awh e lawknaw hah a hnoun pouh teh, kacuenaw e panuethainae hah a takhoe pouh awh.
Er nimmt den Wohlbewährten die Sprache weg und raubt den Alten den Verstand.
21 Bawinaw lathueng vah dudamnae a rabawk teh, tami tha kaawm naw hah kutcaici lah ao sak.
Er schüttet Verachtung über die Edeln und löst den Gürtel der Starken auf.
22 Hmonae thung hoi kadung poung e hno koung a kamnue sak, Duenae tâhlip hah angnae dawk a tâcokhai,
Er enthüllt, was im Finstern verborgen liegt, und zieht den Todesschatten ans Licht.
23 Miphunnaw hah a len sak teh bout a raphoe. Miphunnaw hah a kâthap sak teh bout a hrawi.
Er vermehrt Völker, und er vernichtet sie; er breitet sie aus, und er führt sie weg.
24 Talai e tamihu kahrawinaw hah panuethainae naw a kahma sak teh, kahrawngum lamthung a ohoehnae koe a kâva sak.
Den Häuptern des Volkes im Lande nimmt er den Verstand und läßt sie irren in pfadloser Wüste;
25 Angnae awm laipalah hmonae thung thupthup a payam awh, ka parui e tami patetlah rawraw a cu sak.
sie tappen in Finsternis ohne Licht, er macht sie schwanken wie Trunkene.

< Job 12 >