Jeremiah 44
1 Izip ram dawk kaawm e Judah taminaw pueng, Migdil, Tahpanhes, Noph kho hoi Pathros ram khosaknaw kong dawk Jeremiah koe ka tho e lawk.
Detta är det ord, som till Jeremia, skedde, till alla Judar som uti Egypti land bodde; nämliga i Migdol, i Thahpanhes, i Noph, och de som I det landet Pathros bodde, och sade:
2 Ransahu BAWIPA Isarel Cathut ni hettelah a dei, Jerusalem hoi Judah khopuinaw pueng e lathueng rawkkahmanae ka tho sak e naw pueng hah na hmu awh toe. Hatdawkvah, khenhaw! sahnin vah a kâraphoe teh apihai khosak awh hoeh toe.
Detta säger Herren Zebaoth, Israels Gud: I hafven sett allt det onda, som jag hafver komma låtit öfver Jerusalem, och öfver alla Juda städer, och si, i denna dag äro de öde, och der bor ingen uti;
3 Bangkongtetpawiteh, ahnimouh ni thoseh, nangmouh ni thoseh, na mintoenaw ni thoseh a panue awh boihoeh e cathut alouke bawk hane hoi ahnimouh koe hmuitui thueng hanlah a cei awh teh, kaie lungkhuek sak nahanlah thoenae lam a dawn awh.
Och det för deras ondskos skull, som de bedrefvo, på det de skulle förtörna mig, och gingo bort, och rökte, och tjente androm gudom, hvilka hvarken de, eller I, eller edre fäder, känden.
4 Hottelah nakunghai ka san profetnaw amom a thaw awh teh, ka patoun teh ahnimouh koevah, oe! hete panuettho e hno, ka hmuhma e heh sak awh hanh leih telah ka ti.
Och jag sände tidigt till eder alla mina tjenare Propheterna, och lät säga eder: Görer dock icke sådana styggelse, de jag hatar.
5 Hatei cathut alouknaw koe hmuitui thueng hoeh hane hoi hawihoehnae kamlang takhai hanelah thai ngai awh hoeh.
Men de lydde intet, och böjde ej heller sin öron ifrå sine ondsko, att de måtte omvändt sig, och androm gudom icke rökt.
6 Hatdawkvah, ka lungkhueknae hoi ka lungkâannae teh Judah khopuinaw hoi Jerusalem lamnaw dawk ka rabawk teh, a kamtawi. Sahnin vah a coungnae patetlah a kâraphoe teh kingdi toe.
Derföre upptändes ock min vrede och grymhet, och brann öfver Juda städer, och öfver gatorna i Jerusalem, så att de äro förstörde och öde vordne, såsom det i denna dag finnes.
7 Hatdawkvah, Isarel Cathut ransahu Cathut BAWIPA ni hettelah a dei, bangkongmaw namamouh thung hoi napui tongpa, camo sanu ka net e hoi Judah taminaw thung hoi apihai pâhlung laipalah be pâmit hanelah hete kahawihoehe hno heh, namamouh taranlahoi letlang na sak awh teh,
Nu, så säger Herren Gud Zebaoth, Israels Gud: Hvi gören I dock detta stora onda emot edart eget lif? på det ibland eder skall utrotad varda både man och qvinna, både barn och spenabarn af Juda, och intet af eder qvart blifva;
8 khosak hanlah na ceinae Izip ram dawk e cathutnaw koe hmuitui na thueng awh teh, talai van e miphunnaw rahak vah, mahoima kâraphoe hane hoi, thoebo e tami hoi, pathoe e tami lah o hanelah na meikaphawknaw roeroe ni ka lungkhuek sak.
Att I så förtörnen mig genom edra händers verk, och röken androm gudom uti Egypti land, dit I dragne ären, till att bo der; på det I skolen utrotade varda, och komma till bannor och försmädelse ibland alla Hedningar på jordene.
9 Na kakhekungnaw hawihoehnae hoi Judah siangpahrangnaw hawihoehnae, tamimaya hawihoehnae, namamouh hawihoehnae hoi, na yunaw hawihoehnae Judah ram hoi Jerusalem lamthung dawk a sak awh e naw hah na pahnim awh toung maw.
Hafven I förgätit edra fäders olycko, Juda Konungars olycko, deras hustrurs olycko, dertill edra egna olycko, och edra hustrurs olycko, som vederfaren är uti Juda land, och på gatomen i Jerusalem?
10 Sahnin totouh pankângai kalawn awh hoeh. Na kakhekung hoi nangmae hmalah ka kamnue sak e ka kâlawk hoi ka phunglam hah na tarawi awh hoeh teh na taket awh hoeh.
Likväl äro de ännu intill denna dag intet ödmjukade, och rädas heller intet; och vandra icke uti min lag och rätter, som jag eder och edra fäder föresatt hafver.
11 Hatdawkvah, ransahu BAWIPA Isarel Cathut ni hettelah a dei, Khen awh haw nangmouh rawk nahane hoi Judah taminaw pueng raphoe hanelah na taran awh han.
Derföre säger Herren Zebaoth, Israels Gud, alltså: Si, jag skall sätta mitt ansigte emot eder till en olycko, och hela Juda skall utrotad varda.
12 Hahoi kacawirae Judah Izip ram vah khosak hanlah kabawmnaw hah ka man vaiteh, be ka pâmit han. Izip ram lah ban awh vaiteh, tahloi, takang hoi be raphoe e lah ao han. Kathoengca koehoi kalenpoung totouh tahloi, takang hoi a due awh han. Thoebo e hoi tami ni kângairu e hoi lawkthoeumkha bap e, hnephnap e lah ao awh han.
Och jag skall taga de öfverblefna af Juda, som sitt ansigte ställt hafva till att draga in uti Egypti land, och bo der; en ände skall varda med dem allom uti Egypti land; genom svärd skola de falla, och genom hunger skola de förgås, både små och store; de skola dö genom svärd och hunger, och skola varda till ett svärjande, vidunder, bannor och försmädelse.
13 Jerusalem ka rek e patetlah Izip ram dawk kho ka sak e naw hah, tahloi, takang, lacik hoi ka rek han.
Jag skall också hemsöka Egypti lands inbyggare med svärd, hunger och pestilentie, lika som jag i Jerusalem gjort hafver;
14 Hahoi Izip ram khosak hanlah kacetnaw thung hoi kacawirae Judah taminaw hah Judah ram ao awh nahane ban han a ngai poung awh e ram dawk a ban hanelah buet touh boehai ka dam lahoi tâcawt mahoeh. Arulahoi ka yawng e hoeh laipalah teh apihai ban mahoeh.
Så att ingen af Juda återlefvor skall undkomma eller igenblifva, hvilka dock fördenskull hit i Egypti land dragne äro, till att bo här, att de åter måtte komma uti Juda land igen, dit de gerna igenkomma ville, och bo der; men de skola intet komma dit igen, undantagnom dem allena, som hädan fly.
15 Hattoteh taminaw pueng a yunaw ni cathut alouke koevah hmuitui a sawi awh telah ka panuek e naw hoi ka kangdout e napui moikapap naw, Izip ram dawk kho ka sak e tamimaya ni Pathros vah Jeremiah hah hettelah a pathung awh.
Då svarade alle män, som väl visste att deras hustrur rökte androm gudom, och alla qvinnor, som der i en stor hop stodo, samt med allo folkena, som uti Egypti land och i Pathros bodde, och sade till Jeremia:
16 BAWIPA min lahoi kaimouh koe na dei awh e hah ka ngai awh mahoeh.
Efter det ord, som du oss säger i Herrans Namn, vilje vi intet höra dig;
17 Hatei kamamouh hoi kakhekungnaw, ka siangpahrangnaw hoi kahrawikungnaw ni Judah khopuinaw hoi Jerusalem lam dawk ouk a sak awh e patetlah kalvan siangpahrangnu koe hmuitui sawinae hoi ahni koe nei thuengnae awi nateh, kamamae pahni dawk hoi ka tâcawt e lawk patetlah ka sak awh roeroe han. Bangkongtetpawiteh, hatnae tueng dawk hmaisawi teh, canei kawi apap teh rucatnae kâhmo awh boihoeh.
Utan vi vilje göra efter allt det ord, som utaf vårom mun går, och vilje röka himmelens Drottning, och offra henne drickoffer, såsom vi och våre fäder, våre Konungar och Förstar, gjort hafva i Juda städer, och uppå gatomen i Jerusalem; då hade vi ock bröd nog, och oss gick väl, och sågom ingen olycko.
18 Kalvan siangpahrangnu koe hmaisawi thuengnae hoi nei han rabawknae ka kâhat awh hnukkhu teh, bangpuengpa dawk ka vout awh teh, tahloi hoi takang hoi raphoe e lah ka o awh.
Men sedan vi återvände att röka himmelens Drottning, och offra henne drickoffer, hafve vi alla vedermödo lidit, och äre genom svärd och hunger förgångne.
19 Hahoi napuinaw ni kalvan siangpahrangnu koe hmuitui hmaisawinae hoi nei han rabawknae a sak awhnae koe vanaw hoi lungkuep hoeh lahoi maw ama bawknae dawk vaiyei a sak awh teh ahni koe nei han rabawknae sak awh telah ati awh.
Och om vi än röke himmelens Drottning, och drickoffer offre, det göre vi ju icke utan våra mäns vilja, att vi bake henne kakor, och drickoffer offre till hennes tjenst?
20 Hattoteh Jeremiah ni, taminaw pueng napui tongpa hoi ama kapathungnaw koe,
Då sade Jeremia till allt folket, både män, qvinnor och allt folket, som honom så svarat hade:
21 Judah khopuinaw hoi Jerusalem lamthungnaw dawk namamouh hoi na kakhekung, na siangpahrangnaw, na kahrawikungnaw hoi ram thung e tamimaya ni hai hmuitui a sawi awh e hah, BAWIPA ni a pâkuem teh a lung dawk tat hoeh maw.
Ja, jag menar ock, att Herren hafver tänkt uppå det rökande, som I uti Juda städer och på Jerusalems gator bedrifvit hafven, samt med edra fäder, Konungar, Förstar, och allt folket i landena, och hafver lagt det uppå hjertat;
22 Yonnae na sak awh e hoi panuettho e hno na sak awh e dawk, BAWIPA ni khang thai hoeh toe. Hatdawkvah, nangmae ram teh kingdinae, kângairunae, thoebonae, hoi karingkung kaawm hoeh e sahnin e patetlah doeh ao.
Så att Herren icke mer lida kunde edart onda väsende och styggelse, som I gjorden; derföre ock edart land är vordet till öde, vidunder, och till bannor, så att der ingen inne bor, såsom det i denna dag tillgår.
23 Hmuitui na sawi awh teh BAWIPA e lathueng yonnae na sak awh teh, BAWIPA lawk na thai ngai awh hoeh. A kâlawk thoseh, a phunglam thoseh, na panue sak e lawk thoseh, na tarawi awh hoeh dawkvah, hete hno kahawihoeh e, atu e patetlah nangmouh lathueng ka phat e doeh telah a ti.
Derföre att I rökten, och emot Herran syndaden, och icke lydden Herrans röst, och vandraden i hans lag, rätter och vittnesbörder; fördenskull är eder ock sådana olycka vederfaren, såsom det i denna dag befinnes.
24 Hothloilah, Jeremiah ni tamimaya hoi napuinaw koe, Izip ram e Judah taminaw pueng, BAWIPA e lawk heh thaihaw.
Och Jeremia sade till allt folket, och till alla qvinnorna: Hörer Herrans ord, alle I af Juda, som uti Egypti land ären.
25 Ransahu BAWIPA Isarel Cathut ni hettelah a dei. Namamouh hoi na yunaw ni kalvan siangpahrangnu koevah, hmuitui sawi e hoi, nei rabawk hanelah, ka dei tangcoung e patetlah ka sak awh roeroe han telah na pahni ni a dei teh na kut ni hai a kuep sak. Na lawk kam hah caksak awh haw. Na kâcai e naw kuep sak roeroe awh.
Detta, säger Herren Zebaoth, Israels Gud: I och edra qvinnor hafva med edrom mun talat, och med edra händer fullkomnat det I saden: Vi vilje hålla vår löfte, som vi himmelens Drottning lofvat hafve, att vi henne röke, och drickoffer offre; nu väl, I hafven hållit edart löfte, och fullföljt det med gerningarna.
26 Hatdawkvah, nangmouh Judah taminaw, Izip ram kho ka sak e taminaw pueng. BAWIPA e lawk thai awh. Thaihaw! Bawipa Jehovah a hring e patetlah Izip ram dawk kho ka sak e Judah tami apipatet nihai, ka min dei hanh lawi naseh telah kalenpounge ka mitnout lahoi thoe ka bo telah BAWIPA ni a dei.
Så hörer nu Herrans ord, I alle af Juda, I som bon uti Egypti land; si, jag svär vid mitt stora Namn, säger Herren, att mitt Namn icke mer skall, genom någors mans munn af Juda, uti hela Egypti land nämndt varda, den der säger: Så visst som Herren Herren lefver.
27 Khenhaw! ahawi nahane laipalah, a rawk awh nahanelah, ahnimouh pou ka pawp. Judah tami Izip ram dawk kaawmnaw pueng teh, tahloi, takang hoi he raphoe hoehroukrak, be kahma sak e lah ao han.
Si, jag vill vaka öfver dem till ondt, och intet godt, så att ho som af Juda uti Egypti land är, han skall genom svärd och hunger förgås, tilldess att det hafver en ända med dem.
28 Tahloi dawk hoi ka hlout e tami tangawn hah Izip ram hoi ban awh vaiteh, Judah ram dawk a kâen awh han. Kacawirae Judah taminaw pueng, Izip ram dawk khosak hanelah kacetnaw ni, apie lawk maw ka cak han, ka lawk maw, ahnimae lawk tie a panue awh han.
Men de som svärdet undkomma, de skola likväl komma utur Egypti land in uti Juda. land igen, med en liten hop; och alltså skola då alle de öfverblefne af Juda, som in uti Egypti land dragne voro, till att bo der, förnimma, hvilkens ord sant vordet är, mitt eller deras.
29 Hahoi hetheh nangmouh hanlah minoutnae lah ao han. Ka lawk heh nangmouh hanlah hawihoehnae lah a kangdue roeroe telah na panue thai awh nahan, hete hmuen koe ka sak han telah BAWIPA ni a dei.
Och detta skall vara till ett tecken, säger Herren, att jag eder i desso rummena hemsöka vill, på det I skolen veta, att min ord skola sann varda öfver eder till olycko.
30 BAWIPA ni hettelah a dei, khenhaw! Judah siangpahrang Zedekiah teh a hringnae ka thet hane a taran Babilon siangpahrang Nebukhadnezar kut dawk ka poe e patetlah Faro Hophra Izip siangpahrang teh ka thet hane a taran koevah ka poe han telah a ti.
Så säger Herren: Si, jag skall öfvergifva Pharao Hophra, Konungen i Egypten, uti hans fiendars händer, och deras som efter hans lif stå, likasom jag Zedekia, Juda Konung, öfvergifvit hafver uti NebucadNezars, Konungens i Babel, hans fiendas, hand, och den efter hans lif stod.
