Isaiah 55

1 Oe, tui kahran pueng, tui aonae koe tho awh. Tangka ka tawn hoeh naw tho awh. Ran awh nateh net awh. Tangka hoi aphu poe laipalah tho awh nateh misurtui hoi sanutui ran awh haw.

Nu väl, alle I, som törstige ären, kommer hit till vatten; och I som icke penningar hafven, kommer hit, köper och äter; kommer hit, och köper utan penningar och för intet, både vin och mjölk.

2 Rawca lah kaawm hoeh e dawk nangmouh ni na tangka thoseh, von ka paha thai hoeh e dawk na hnopai thoseh bangkongmaw na pâbaw awh. Ka lawk thai awh haw. Kahawie rawca hah cat awh. Na hringnae a nawm han.

Hvi läggen I ut penningar, der intet bröd är; och edart arbete, deraf I intet mätte varden? Hörer mig, och äter det godt är, så skall edor själ fet varda, i vällust.

3 Na hnâpakeng awh nateh, thai awh haw. Hottelah na tet awh pawiteh, nangmae muitha teh a hring han. Kai ni hai, nangmouh hoi a yungyoe lawkkamnae ka sak vaiteh, Devit dawk lungmanae ka caksak han.

Böjer edor öron hit, och kommer till mig; hörer, så får edor själ lefva; ty jag vill göra med eder ett evigt förbund, nämliga Davids vissa nåder.

4 Khenhaw! ahni teh, tami pueng hanelah, kapanuekkhaikung lah ka o sak hane thoseh, taminaw hanelah kahrawikung kacue lah thoseh, miphunnaw koe ka poe toe.

Si, jag hafver satt honom till ett vittne i folkena, till en Första och lärare för folken.

5 BAWIPA Cathut hoi Isarel Tami Kathoung kecu dawk, na panue boihoeh e miphun hah na kaw han. Nang na ka panuek boihoeh e miphun hah, nang koe a yawng han. Bangkongtetpawiteh, a bawilennae caksak toe telah ati.

Si, du skall kalla Hedningar, de du intet känner; och Hedningar, som intet känna dig, skola löpa till dig, för Herrans dins Guds skull, dens Heligas i Israel, den dig prisar.

6 Hmu thai lahun nah BAWIPA hah tawng awh, a hnai lahun nah ama hah kaw awh.

Söker Herran, medan man kan finna honom; åkaller honom, medan han när är,

7 Tamikathout ni a lamthung cettakhai naseh. Tamikalan hoeh e ni a pouknae thoseh, a pahnawt vaiteh, BAWIPA koe ban naseh. Hottelah tetpawiteh, a pahren han. Maimae Cathut koe kâthung naseh, hottelah tetpawiteh, a ngaithoum han.

Den ogudaktige öfvergifve sin väg, och syndaren sina tankar; och omvände sig till Herran, så förbarmar han sig öfver honom; och till vår Gud, ty när honom är mycken förlåtelse.

8 Bangkongtetpawiteh, ka pouknae heh, nangmae pouknae hoi kâvan hoeh. Ka lamthung hai na lamthung hoi kâvan hoeh telah BAWIPA ni ati.

Ty mine tankar äro icke edre tankar, och edre vägar äro icke mine vägar, säger Herren;

9 Kalvan heh talai hlak a rasang e patetlah ka lamthung hai na lamthung hlak a rasang teh, ka pouknae hai na pouknae hlak a rasang.

Utan så mycket himmelen är högre än jorden, så äro ock mine vägar högre än edre vägar, och mine tankar är edre tankar.

10 Bangkongtetpawiteh, ratui hoi tadamtui teh, kalvan hoi a rak teh bout ban toung laipalah, cati kahei koe cati hah a poe teh, rawca ka cat hane koe rawca hah a poe thai nahan, talai a duk sak teh, a kung a pâw sak teh, a paw a paw sak e patetlah,

Ty lika som regnet och snön faller af himmelen, och kommer icke åter dit igen, utan fuktar jordena, och gör henne fruktsamma och bärande, så att hon gifver säd till att så, och bröd till att äta;

11 Ka kâko hoi ka tâcawt e ka lawk teh ao han. Ayawmlah kama koe bout ban mahoeh. Ka ngainae a kuep sak vaiteh, ka patoun ngainae dawk kuepcingnae a hmu han.

Alltså skall ock ordet vara, som utaf minom mun går. Det skall icke återkomma till mig fåfängt; utan göra det mig täckes, och det skall framgång hafva uti thy jag utsänder det.

12 Bangkongtetpawiteh, lunghawi laihoi na tâco awh vaiteh, karoumcalah na ceikhai awh han. Montang monruinaw ni nangmae hmalah la a sak awh han. Kahrawng e thingnaw pueng ni a kuttabawng awh han.

Ty I skolen utgå i glädje, och i frid ledsagade varda; berg och högar skola fröjdas för eder med glädje, och all trä på markene klappa med händerna;

13 Pâkhing yueng lah hmaica, pho yueng lah tuihannaw a pâw han. Hote hno teh BAWIPA hanelah minhawinae hoi, kahmat thai hoeh e a yungyoe mitnout lah ao han.

Furu skall uppväxa för törne, och myrten för törnebuskar; och Herranom skall vara ett Namn och ett evigt tecken, det icke skall utrotadt varda.