Isaiah 26
1 Hat hnin vah, Judah ram dawk hete la heh a sak awh han. Kaimouh koe kacakpounge kho ao. Rungngangnae rapannaw hoi kânguenae na poe han.
På den tiden skall man sjunga, en sådana viso i Juda land: Vi hafve en fast stad, murar och värn äro helsa.
2 Yuemkamcu e tamikalan miphun a kâen nahanelah, kho longkhanaw hah paawng awh haw.
Låter upp portarna, att det rättfärdiga folket, som tro bevarar, må gå härin.
3 BAWIPA ni ama kâuep ni teh a lung kathounge naw hah ka kuep e lungmawngnae thungvah, a khetyawt han.
Du håller allstädes frid vid magt, efter visst löfte; ty man förlåter sig uppå dig.
4 BAWIPA hah poe kâuep awh. Bangkongtetpawiteh, Jehovah Cathut teh kangning e lungsong doeh.
Derföre förlåter eder uppå Herran evinnerliga; ty Herren Gud är en klippa evinnerliga.
5 Ahni teh, a rasangnae hmuen, ka talue e kho dawk kaawm e naw hah a pabo han. Hote kho hah a rahnoum sak han. Hote kho hah rahnoum sak vaiteh, vaiphu dawk a ta han.
Och han nederböjer dem som i höjdene bo; den höga staden förnedrar han; ja, han stöter honom neder till jordena, så att han ligger i stoftet;
6 Khok ni khopui a coungroe han. Mathoenaw e khok, a thakatawnnaw e khok ni a coungroe han.
Att han med fötter trampad varder; ja, med de fattigas fötter; de arme skola trampa deruppå.
7 Tami kalannaw e lamthung teh a lan. Oe kalan e BAWIPA, nama ni, tami kalannaw e lamthung hah na lan sak.
Men de rättfärdigas väg är slät; de rättfärdigas stig gör du rättan.
8 Oe BAWIPA kaimouh teh, nange lawkcengnae lamthung dawk nang hah na ring awh. Na min hoi pahnimhoehnae teh, ka muitha ni a doun e lah ao.
Ty vi vänte efter dig, Herre, uti dins rätts väg; hjertans lust står till ditt Namn och ord.
9 Tangmin vah ka muitha ni Bawipa nang na doun. Ka muitha ni ka thungvah, Bawipa nang na tawng. Bangkongtetpawiteh, talai dawk lawkcengnae ao toteh, talaivan kaawm e naw ni lannae hah a kamtu awh han.
Af hjertat begärar jag dig om nattena; med minom anda i mig vakar jag bittida upp till dig; ty der din rätt är på jordene, der lära jorderikes inbyggare rättfärdighet.
10 Tamikathoutnaw teh, hawinae a hmu awh nakunghai, lannae kamtu thai awh hoeh. Ahni teh, lannae ram dawk patenghai kathout hno hah a sak awh teh, BAWIPA e taluenae hah banglahai ngai awh hoeh.
Men om än dem ogudaktigom nåde tillbuden varder, så lära de dock icke rättfärdighet; utan på jordene, der rätt ske skulle, göra de det ondt är; ty de se intet Herrans härlighet.
11 Oe BAWIPA, na kut hah na dâw eiteh, ahnimouh ni hmawt awh hoeh. Na miphunnaw hanelah, na lung patawnae hah ahnimouh patue nateh yeirai phawt sak haw. Na tarannaw hoi kâkuen e hmai ni ahnimouh teh, kang naseh.
Herre, din hand är upphöjd, det se de intet; men när de få se det, så skola de på skam komma, uti nit öfver Hedningarna; dertill skall du förtära dem med eld, der du dina fiendar med förtärer.
12 Oe BAWIPA, nang ni kaimanaw hah lungmawngnae na poe han. Bangkongtetpawiteh, kaimouh hanelah nang ni na sak e seng doeh.
Men oss, Herre, varder du frid skaffandes; ty allt det vi uträtte, det hafver du gifvit oss.
13 Kaimae BAWIPA Cathut, nang hloilah alouke bawipanaw ni kaimouh teh na uk awh toe. Hatei, nange na min duengdoeh kaimouh ni ka pâkuem awh.
Herre, vår Gud, det råda väl andre herrar öfver oss utan dig; men vi tänke dock allena uppå dig och ditt Namn.
14 Ahnimouh teh a due awh toe. Bout hring awh mahoeh toe. Ka dout e lah ao awh dawkvah, thaw awh mahoeh toe. Hatdawkvah, Bawipa, tho nateh, ahnimanaw hah raphoe nateh, bout pâkuem kawi pueng hah raphoe pouh haw.
De döde få icke lif, de afledne stå icke upp; ty du hafver sökt dem, och förgjort dem, och all deras åminnelse tillintetgjort.
15 Bawipa nang ni, nama e miphun na pung sak toe. Oe BAWIPA nang ni nama e miphun na pung sak teh, lentoenae na kamnue toe. Ramrinaw hai na pakaw toe.
Men, Herre, du håller det fram ibland Hedningarna, du håller det alltså fram ibland Hedningarna; du beviser dina härlighet, och kommer långt bort, allt intill verldenes ända.
16 Oe BAWIPA, runae kâhmo toteh, nang koe ahnimouh teh a tho awh. Nang ni ahnimouh na yue toteh, a ratoum awh.
Herre, när bedröfvelse på färde är, så söker man dig; när du tuktar dem, så ropa de med ängslan.
17 Oe BAWIPA, camovawn e napui ni, camo khe hnin a hnai toteh, a pataw dawkvah a hram e patetlah kaimouh hai nange hmalah hot patetlah ka o awh.
Lika som en hafvandes qvinna, då det lider till födslostundena, så är henne ångest, ropar i sin värk; alltså går ock oss, Herre, för ditt ansigte.
18 Kaimouh teh camo ka vawn awh niteh, patawnae puenghoi ka khang awh ei nakunghai, kahlî doeh ka khe awh. Kaimouh teh talai van vah, hloutnae hah ka tâcawt sak thai awh hoeh. Talaivan kaawm naw hai rawm awh hoeh.
Vi äre också hafvande, och hafvom ångest, att vi som nogast kunne andas; dock kunne vi intet hjelpa jordene, och inbyggarena på jordenes krets vilja icke falla.
19 Bawipa nange tami kadout naw teh a hring awh han. Ahnimae tak teh a thaw awh han. Vaiphu dawk kaawm e naw, kâhlaw hoi thaw awh vaiteh, lunghawi la a sak awh han. Bangkongtetpawiteh, Bawipa nange tadamtui teh, angnae tadamtui patetlah ao teh, talai ni hai kadout e naw hah a khe han.
Men dine döde skola lefva, och med lekamenom uppstå igen. Vaker upp och berömmer eder, I som liggen under jordene; ty din dagg är en grön marks dagg, och jorden skall gifva ifrå sig de döda.
20 Ka taminaw tho awh. Namamae rakhan thung kâen awh nateh, na hnuklah tho hah taren awh haw. A lungkhueknae a roum totouh, dongdeng kâhrawk awh.
Gack bort, mitt folk, uti en kammar, och slut dörrena igen efter dig; fördölj dig ett litet ögnablick, så länge vreden går öfver.
21 Bangkongtetpawiteh, BAWIPA ni talai van kaawm e naw hah, a yonae patetlah runae poe hanelah, ama onae koehoi a tâco. Hat toteh, talai ni amae van rabawk e thi hah a pâpho han. Talai dawk thei lah kaawm e naw hah bout ramuk thai mahoeh toe.
Ty si, Herren varder utgångandes af sitt rum, till att besöka jordenes inbyggares ondsko öfver dem, så att jorden skall uppenbara deras blod, och icke mer öfverskyla dem som på henne slagne äro.
