Isaiah 23
1 Hete lawk teh Taire hoi kâkuen e lawk doeh. Tarshish longnaw, cingou awh haw. Bangkongtetpawiteh, Taire kho teh im awm hoeh. Tuirai kâhatnae ao hoeh totouh, raphoe lah ao toe. Kittim ram hoi patuen thai lah ao.
Utsaga om Tyrus. Jämren eder, I Tarsis-skepp! Ty det är ödelagt, utan hus och utan gäster; från kittéernas land når dem budskapet härom.
2 Tuilum dawk kaawm e naw sairasuep lah awm awh. Tuipui dawk ka cet kaawm e Sidon hno ka yawt naw, nangmouh teh na tawnta sak awh toe.
Sitten stumma, I kustlandets invånare! Köpmän från Sidon, sjöfarande män, uppfyllde dig;
3 Ka kaw poung e tui van vah, hot kho e aphawng teh, Shihor cati lah kaawm e Nai palang e a paw doeh.
av Sihors säd och Nilflodens skördar skaffade du dig vinning, i det du for över stora vatten och drev handel därmed bland folken.
4 Oe Sidon kho, kayak haw. Bangkongtetpawiteh, tuipui rapan niyah, kai teh camo hai ka vawn hoeh, ca hai ka khe hoeh, thoundounnaw hai ka khenyawn hoeh, tanglanaw hai ka paroung hoeh telah a ti.
Men stå där nu med skam, du Sidon; ty så säger havet, havets fäste: »Så är jag då utan avkomma och har icke fött några barn, icke uppfött ynglingar, icke fostrat jungfrur.»
5 Izip ram vah kamthang a pha toteh, Taire kho kamthang kecu dawk, ahnimouh teh puenghoi a lungpuen awh han.
När man får höra detta i Egypten, då bävar man vid ryktet om Tyrus.
6 Tarshish kho lah raka awh. Tuilum dawk kaawm e taminaw, cingou awh haw.
Dragen bort till Tarsis och jämren eder, I kustlandets invånare.
7 Akungtuen kamtawngnae teh, ayan hoi e lah ao teh, ahlanae koe na khok ni na ceikhai teh, nangmae na lamtunae kho teh, hettelah namaw ao vaw.
Är detta eder glada stad, hon den urgamla, som av sina fötter bars till fjärran land, för att gästa där?
8 Bawilukhungnaw ouk ka poe e kho lah ao nahlangva, ahnie hno kayawtnaw teh, kahrawikungnaw lah a coung awh teh, hno kayawtnaw teh talai van oup e lah kaawm e Taire kho hoi kâtaran lah apimouh hete pouknae hah ka tâcawtkhai va.
Vem beslöt detta över Tyrus, henne som delade ut kronor, vilkens köpmän voro furstar, vilkens krämare voro stormän på jorden?
9 Ransahu BAWIPA niyah, bawilennae kâoupnae kaawm e pueng hah, banglah ngaihoeh nahane hoi, talai van e ouphlawpnae pueng yeiraipo sak hanelah, hottelah a noe toe.
HERREN Sebaot var den som beslöt det, för att slå ned all den stolta härligheten och ödmjuka alla stormän på jorden.
10 Oe Tarshish kho tanglakacuemnaw, ka khoumkung ao hoeh toung dawkvah, Nai palang patetlah bout lawng lawih.
Bred nu ut dig över ditt land såsom Nilfloden, du dotter Tarsis; du bär ingen boja mer.
11 Bawipa ni tuipui van vah a kut a dâw teh, uknaeramnaw hah a kâhuet sak. Kanaan hoi kâkuen lah, kacakpounge rapanimnaw hah raphoe hanelah BAWIPA ni kâ a poe.
Han räckte ut sin hand över havet, han kom konungariken att darra; HERREN bjöd om Kanaans fästen att de skulle ödeläggas.
12 Rektap lah kaawm e tanglakacuem, Sidon canu, nang teh na lung bout hawinae awm mahoeh toe. Thaw haw. Kittim ram lah raka haw. Haw e hmuen koehai nang hanelah, kâhatnae hmuen awm mahoeh, telah a ti.
Han sade: »Du skall ej allt framgent få leva i fröjd, du kränkta jungfru, du dotter Sidon. Stå upp och drag bort till kittéernas land; dock, ej heller där får du ro.
13 Khaldeannaw e ram hah, khenhaw! Ahnimouh teh ayan vah awm awh hoeh. Assiria ni hote ram hah, ramke um e moithangnaw hanelah a tawn awh. Ahnimouh ni, rapan ramvengim a sak awh teh, hote kho rapan hah a raphoe awh teh, hote kho hah ka rawk e imrawng lah ao sak awh.
Se, kaldéernas land, folket som förr ej var till, de vilkas land Assyrien gjorde till boning åt öknens djur, de resa där sina belägringstorn och omstörta stadens platser och göra den till en grushög.
14 Tarshish longnaw cingou awh haw. Bangkongtetpawiteh, nangmae ramvengimnaw teh raphoe lah ao toe.
Jämren eder, I Tarsis-skepp, ty edert fäste är förstört.»
15 Hatnae hnin dawkvah, Taire kho teh, siangpahrang buet touh e se patetlah kum 70 touh thung pahnim lah ao han. Kum 70 touh a baw navah, ka kâyawt e napui ni la sak e dawk e patetlah Taire kho vah ao han.
På den tiden skall Tyrus ligga förgätet i sjuttio år, såsom rådde där alltjämt en och samma konung; men efter sjuttio år skall det gå med Tyrus, såsom det heter i visan om skökan:
16 Oe pahnim lah kaawm e ka kâyawt e napui, ratoung hah lat nateh, kho hah lawngven haw. Nang hah hlawt na pouk awh nahanelah, ngai kaawm lah kueng nateh, la moi sak haw.
»Tag din harpa och gå omkring i staden, du förgätna sköka; spela vackert och sjung flitigt, så att man kommer ihåg dig.»
17 Kum 70 abaw toteh, BAWIPA teh Taire kho khet hanelah a tho han. Hote kho teh, amae aphu koe bout ban vaiteh, talaivan uknaeram puenghoi yah bout a kâyo han.
Ty efter sjuttio år skall HERREN se till Tyrus, och det skall åter få begynna att taga emot skökolön och bedriva otukt med jordens alla konungariken i den vida världen.
18 Hatei, ahnie hnopai yonae aphunaw teh, BAWIPA han thoungnae lah ao han. Hot hah pâkuem mahoeh. Ahnie hnopai yo e teh, BAWIPA hmalah kaawmnaw hanelah teh, ka khout e rawca hoi khohna kahawi naw hah a kabawp han.
Men hennes handelsförvärv och vad hon får såsom skökolön skall vara helgat åt HERREN; det skall icke läggas upp och icke gömmas, utan de som bo inför HERRENS ansikte skola av hennes handelsförvärv hava mat till fyllest och präktiga kläder.
