Ezekiel 6

1 BAWIPA e lawk kai koe a pha teh,

Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

2 tami capa Isarel mon hah radoung haw. Ahnimouh koe taranlahoi pâpho haw.

Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Israels berg och profetera mot dem

3 Isarel monnaw Bawipa Jehovah e lawk ngai awh. Bawipa Jehovah ni ram hoi monrui koe thoseh, tanghling hoi ravo koe thoseh hettelah dei haw, kai kama roeroe nangmouh koe tahloi ka pha sak vaiteh, hmuenrasang be ka raphoe han.

och säg: I Israels berg, hören Herrens, HERRENS ord: Så säger Herren, HERREN till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Se, jag skall låta svärd komma över eder och förstöra edra offerhöjder.

4 Nangmae khoungroenaw teh kingkadi lah ka o sak han. Nangmae meikaphawk cathutnaw be ka rek sak han. Kutsak meikaphawknaw e hmaitung, nangmae ransanaw be ka raphoe han.

Och edra altaren skola varda förödda och edra solstoder sönderkrossade, och dem av eder, som bliva slagna, skall jag låta bliva kastade inför edra eländiga avgudar.

5 Isarelnaw e a ronaw meikaphawk teng koe ka hruek han, na hrunaw hah khoungroe petkâkalup lah ka yat han.

Och jag skall låta Israels barns döda kroppar ligga där inför deras eländiga avgudar, och jag skall förströ edra ben runt omkring edra altaren.

6 Na khosaknae khopui pueng a ro vaiteh, hmuenrasang pueng kingkadi lah ao han. Khoungroenaw be raphoe vaiteh, meikaphawk pueng be tâtueng vaiteh, nangmouh ni na sak e hnonaw be a rawkphai awh han.

Var I än ären bosatta skola städerna bliva öde och offerhöjderna ödelagda, så att edra altaren stå öde och förödda, och edra eländiga avgudar bliva sönderslagna och få en ände, och edra solstoder bliva nedhuggna, och edra verk utplånade.

7 Thei e naw nangmouh umsali a rawp awh han. Hottelah hoi BAWIPA lah ka o tie na panue awh han

Dödsslagna män skola då falla bland eder; och I skolen förnimma att jag är HERREN.

8 Hateiteh, ram tangkuem koung na kâkahei toteh, miphunnaw thung dawk tahloi hoi na kahlout e hai na o awh han. A tangawn teh na pâhlung awh han rah.

Och om jag låter några leva kvar, så att somliga av eder, när I bliven förströdda i länderna, räddas undan svärdet ute bland folken,

9 Nangmouh thung dawk hoi ka hlout e naw ni san lah a ceinae hmuen miphunnaw koevah, kai na pahnim awh mahoeh. Bangkongtetpawiteh, alouke meikaphawk ngainae lungthin, kai koehoi kâkapeknae hoi, meikaphawk koe a kâyo awh, a mitnaw cawngkhawi toe tie a kâpanue awh vaiteh, panuetthopoung a sakpayonnae kecu dawk amahoima a kâpanuet awh han.

så skola dessa edra räddade ute bland folken, där de äro i fångenskap, tänka på mig, när jag har krossat deras trolösa hjärtan, som veko av ifrån mig, och deras ögon, som i trolös avfällighet skådade efter deras eländiga avgudar; och de skola känna leda vid sig själva för det onda som de hava gjort med alla sina styggelser.

10 BAWIPA lah ka o teh, a lathueng vah hete rawkphainae heh, ka pha sak han telah ka dei e hah rumram nahoeh tie hah a panue awh han telah ati.

Och de skola förnimma att jag är HERREN. Det är icke ett tomt ord att jag skall låta denna olycka komma över dem.

11 Bawipa Jehovah ni hettelah a dei. Na kut tambei nateh, na khok hoi kamleng haw. Aya! panuettho e Isarel imthung yonnae kecu dawk na ou, bangkong tahloi, takangnae hoi lacik patawnae hoi due awh han.

Så säger Herren, HERREN: Slå dina händer tillsammans, och stampa med dina fötter, och ropa ack och ve över alla de onda styggelserna i Israels hus, ty genom svärd, hunger och pest måste de falla.

12 Lamhla pui lah kaawm e hah lacik patawnae hoi a due awh vaiteh, kahnaicalah kaawm e hah tahloi hoi a due awh han. Kacawiraenaw hah takang hoi a due awh mingming han. Het patetlae ka patawpoung e ka lungkhueknae hah a lathueng vah ka kuep sak han.

Den som är långt borta skall dö av pest, och den som är nära skall falla för svärd, och den som bliver kvar och varder bevarad skall dö av hunger; så skall jag uttömma min vrede på dem.

13 Meikaphawknaw koe hmuitui hah a thuengnae hmuen, khoungroenaw tengpam rasangnae hmuen, monsom kaawm pueng e a lathueng, kahring e thingkung, tâhlip kahawi e thingkung rahim tangkuem vah, meikaphawknaw a rawp awh teh, a due awh toteh, kai teh BAWIPA lah ka o tie a panue awh han.

Och I skolen förnimma att jag är HERREN, när deras slagna män ligga där mitt ibland sina eländiga avgudar, runt omkring sina altaren, på alla höga kullar, på alla bergstoppar, under alla gröna träd och under alla lummiga terebinter, varhelst de hava låtit en välbehaglig lukt uppstiga till alla sina oländiga avgudar.

14 Ahnimae a lathueng vah ka kut ka dâw vaiteh, Diblah kho hoi kâkuen e khosaknae hmuen pueng kahrawngum hah tami kingdinae, kângairunae hoe ka o sak torei teh, kai teh BAWIPA lah ka o tie a panue awh han telah ati.

Och jag skall uträcka min hand mot dem och göra landet mer öde och tomt än öknen vid Dibla, var de än äro bosatta; och de skola förnimma att jag är HERREN.