Ezekiel 5
1 Nang tami capa, pataca hruepatue e hah tahloi yueng lah lat haw, na lû hoi pâkhamuen hah ngaw haw. Yawcu dawk khing nateh, alouklouk lah kapek haw.
Och du menniskobarn, tag ett svärd, så skarpt som en rakoknif, och raka dermed ditt hufvud, och ditt skägg, och tag ena vågskål, och skift håren dermed ifrå hvartannat.
2 Khopui kalupnae tueng a kuep navah, sam hoi pâkhamuen, pung thum touh dawk pung touh hah khopui thung hmaisawi nateh, pung touh e hah tahloi hoi tâtueng haw, pung touh e hah kahlî thonae koe paleng sak. Kai ni tahloi hoi ka pâlei han.
En tredjepart skall du uppbränna i eld midt i stadenom, då beläggningsdagarna ute äro; annan tredjedelen tag, och slå den med svärd allt omkring; den yttersta tredjedelen kasta uti vädret, att jag må draga ut svärdet efter dem.
3 Youn touh na la vaiteh, na angki pawi dawk na taoung han.
Men litet deraf tag, och bind vid din mantels flik.
4 Hote youn touh bout na lat nateh hmai sawi haw. Haw hoi teh Isarel imthung hoi hmai a tâco han.
Och tag åter något deraf, och kasta det i elden, och bränn det upp i eldenom; deraf skall en eld utkomma öfver hela Israels hus.
5 Bawipa Jehovah ni hettelah a dei. Hetheh Jerusalem kho doeh, miphunnaw umsali ka hrek teh a tengpam vah ramnaw hah ao.
Så säger Herren Herren: Detta är Jerusalem, som jag ibland Hedningarna satt hafver, och land der allt omkring.
6 Miphunnaw hlak hawihoehnae a sak teh, ka lawkcengnae a taran teh, a tengpam e ramnaw hlak ka phunglam hah hoe a taran. Bangkongtetpawiteh, ka lawkcengnae hah a oun awh teh, ka phunglam tarawi awh hoeh.
Men han hafver omvändt min lag uti ena ogudaktiga läro, mera än Hedningarna, och mina rätter mer än landen, som omkring honom ligga; ty de förkasta min lag, och vilja icke lefva efter mina rätter.
7 Hatdawkvah, Bawipa Jehovah ni hettelah a dei, Na tengpam e miphunnaw hlak lawkeknae hah hoe na pung sak teh ka phunglam tarawi awh laipalah ka lawkcengnae hah na pâkuem awh hoeh.
Derföre säger Herren Herren alltså: Efter I större ondsko bedrifven, än Hedningarna, som omkring eder äro, och intet lefven efter min bud, och gören intet efter mina rätter, utan gören efter Hedningars sätt, som omkring eder äro;
8 Bawipa Jehovah ni hettelah a dei, khenhaw! kai kama roeroe ni na taran awh vaiteh, miphunnaw e mithmu roeroe vah ka lawkcengnae ka kuep sak han.
Derföre säger Herren Herren alltså: Si, jag skall ock till dig, och skall låta gå en dom öfver dig, att Hedningarna skola se deruppå;
9 Panuet na thonae kecu dawk, ka sak boihoeh e hoi sak lah hai bout ka sak hoeh hane hah nangmouh koe ka sak han.
Och skall så göra med dig som jag aldrig någon tid gjort hafver, ej heller härefter göra skall, för all din styggelses skull;
10 Hatdawkvah, nangmouh koe lawkcengnae ka kuep sak vaiteh, a na pa ni a canaw a ca awh han, a ca ni hai a napanaw a ca awh han. Nang koe ka cawi rae naw hah koung ka kâkahei sak han.
Så att i dig skola fäderna äta sin barn, och barnen sina fäder; och skall låta en sådana dom gå öfver dig, att alle dine igenlefde skola i all väder förströdde varda.
11 Bangkongtetpawiteh, Bawipa Jehovah ni a dei e hateh, kai ka hring e patetlah na kamhnawngnae hoi panuetthonae lahoi ka hmuen kathoung hah na kamhnawng sak dawkvah, kai ni nang pasainae ka tawn mahoeh. Koung na pahma han, na pahren mahoeh.
Derföre, så sant som jag lefver, säger Herren Herren, efter du hafver med din styggelse och afgudom orenat min helgedom, skall jag ock bortskrapa dig, och mitt öga skall intet skona dig, eller se öfver med dig.
12 Nangmouh thung pung thum touh dawk pung touh teh lacik patawnae hoi thoseh, takang hoi thoseh a due awh han. Pung touh hah tahloi hoi na teng vah a due awh han. Pung touh hah ka kâheisak vaiteh tahloi hoi ka pâlei han.
Tredjedelen af dig skall dö af pestilentie, och förgås af hunger; och den andre tredjedelen skall falla för svärd allt omkring dig; och den yttersta tredjedelen skall jag förströ i alla väder, och draga ut svärdet efter dem.
13 Hettelah ka lungkhueknae kamnue sak e lah ao han. A lathueng vah, ka lungkhueknae kamnue sak e lah ao navah, BAWIPA ni ngaikhainae hoi ka dei toe tie a panue awh han.
Alltså skall min vrede fullkomnad varda, och min grymhet öfver dem uträttad varda, att jag skall få en hugnad öfver dem; och de skola förnimma, att jag Herren i mitt nit talat hafver, när jag mina grymhet uppå dem uträttat hafver.
14 Hothloilah, ahni teng ka cet pueng e a hmalah nang heh tami kingdinae, na teng petkâkalup lah kaawm e miphunnaw ni dudam e lah na o han.
Jag skall sätta dig till ett öde, och till en försmädelse för alla Hedningar, som omkring dig äro; för allas deras ögon, som der framom gå.
15 Lungkhueknae a len poung e lahoi nang dawk ka pataw poung e kâhruetcuetnae na poe toteh, na tengpam kaawm e miphun pueng dawk dudam yonpen kawi lah pouk hanelah, kângairu hno lah na o han.
Och du skall vara till en försmädelse, hån, exempel och vidunder allom Hedningom, som omkring dig äro, när jag låter rätten gå öfver dig med vrede, grymhet och vredeligit straff; det säger jag Herren;
16 Kai BAWIPA ni yo ka dei toe. A lathueng vah takang, kahawihoehe kahma katanae pala mathout e, kai ni ka pabo toteh, nangmouh thung takangthonae ka pung sak vaiteh, na hringnae lah kaawm e na rawcanaw ka raphoe han.
Och när jag onda hungrens pilar ibland dem skjutandes varder, hvilke skadelige vara skola, och jag dem utskjuta skall till att förderfva eder, och låta hungren ju större och större varda öfver eder, och taga bort ifrån eder bröds uppehälle.
17 Nangmouh koe takang hoi sarang ka tha vaiteh, na hringnae a pahma han. Lacik hoi kâtheinae ni na katum awh vaiteh, nangmouh koe tahloi ka thokhai han. Kai BAWIPA ni ka dei toe telah ati.
Ja, hunger och ond vilddjur skall jag låta komma ibland eder, de skola göra eder barnlösa; och der skall pestilentie och blod vanka ibland dig; och svärdet skall jag låta komma öfver dig; Jag Herren hafver det sagt.
