< La Bu 42 >

1 Sakhi sitwi chimset ngaichat dangchah bangin, kahin ngaicha e O Pathen Elohim.
För sångmästaren; en sång av Koras söner.
2 Hingjing Elohim Pathen chu dangchah in kalha ngai e. Itih tahle kache a a-anga kachibai theiding ham?
Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud.
3 Sunle jan in lonlhi bou ann in kanei tai, kagal miten phat tin in ei enghouvun “Na Elohim Pathen hoija umham atiuve?”
Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När skall jag få träda fram inför Guds ansikte?
4 Kalung thim analheh ji e thil umdan hochu kageldoh ji teng: Elohim Pathen houin a mihonpi chutoh kilhon a, tanggol a Elohim Pathen inlam jon a kitol a thangvah la kisa a mihonpin golvah kibolji hochu!
Mina tårar äro min spis både dag och natt, ty ständigt säger man till mig: »Var är nu din Gud?»
5 Ibol a kei lunglha dah kahim? Ibol a kalung hibanga hesoh a ham? Keiman Elohim Pathen a kinepna giltah kanei in! Ken ama kathang vah kit ding ahi ka huhhing pu Elohim ka Pathen.
Men jag vill utgjuta inom mig min själ och hava i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fröjderop och tacksägelse, i högtidsskaran.
6 Tun keima kalung alhadah lheh jengtai, hinlah Jordan hung kondoh na, Hermon molsang lang hijong le kahin gel doh jing ding nahi.
Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom.
7 Nang man twipibang nakinon a naki ho twikhanglen gin chu kajai, nangma twipi kidilleh twipi kitol chun eihin lonvuh in ahi.
Min Gud, bedrövad är min själ i mig; därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder, på Misars berg.
8 Ahinlah niseh in Yahweh Pakai in angailutna longlou chun eiphung vuh jingin, chuleh janseh leh ama vahchoila kasajin hinkho eipe a Yahweh Pakai komma chun kataojin ahi.
Djup ropar till djup, vid dånet av dina vattenfall; alla dina svallande böljor gå fram över mig.
9 O Yahweh Pakai kasongpi keima kakapme, ipi dinga neisuhmil hitam? Ipidinga kadougal te bol hesoh jeh a lunggima kavale jingding ham?
Om dagen må HERREN beskära sin nåd, och om natten vill jag sjunga till hans ära och bedja till mitt livs Gud.
10 Eihou setnao hin kagep lhatan ahi, “Na Pathen hoija umham,” tin eidong jingun ahi.
Jag vill säga till Gud, min klippa: »Varför har du förgätit mig, varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?»
11 Ipi dinga keima hiti lungkham kahin, epidinga hiti lungboi kahim? Keiman Elohim Pathen nah kakinepna koijing ting chuleh eihuhhing paleh ka Pathen chu avellin thangvah kit inge.
Det är såsom krossade man benen i min kropp, när mina ovänner smäda mig, när de beständigt säga till mig: »Var är nu din Gud?» Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.

< La Bu 42 >