< La Bu 141 >

1 O Yahweh Pakai, nangma kakouve, Panpi ngehna katao hi nei ngaipeh loijin!
Herre! jeg har raabt til dig, skynd dig til mig, vend dine Øren til min Røst, naar jeg kalder paa dig.
2 Kataona hi nahenga gimnamtwi kilhut bang'in chule kakhut teni kadopsang hi nilhah lang kilhaina gantha bang'in neisanpeh tan.
Lad min Bøn staa som et Røgelseoffer for dit Ansigt, mine Hænders Opløftelse som et Aftenmadoffer.
3 O Yahweh Pakai, kakam'a hin kamdal neikoipeh'in. Kakam sung nei vetpeh jing in.
Herre! sæt Vagt for min Mund, tag Vare paa mine Læbers Dør.
4 Thilse bolna din kalungthim aselam-a kon'in neihoidah sah in, thil dihlou bolna'a neipansah hih'in. Thildihlou bol hon aphat chompiu thangset umtah thil hoa chan nei neisah hih'in.
Bøj ikke mit Hjerte til nogen ond Handel, til at bedrive Misgerninger i Ugudelighed i Samfund med Mænd, som øve Uret; og lad mig ikke æde af deres lækre Mad!
5 Miphan eiphoh hen hichu ngailutna joh ahi! Amahon eisuhdihna chu damna ahipoi, Miphalou hon thilse abol dounan katao jinge.
Lad en retfærdig slaa mig i Kærlighed og revse mig; mit Hoved skal ikke vise Hovedolien fra sig; thi min Bøn skal fremdeles møde hines Ondskab.
6 Alamkaiteu kol'a akisot lhah tengleh, miphalou hon kathusei angaidiu chuteng dih ahinsah diu ahi.
Deres Dommere ere nedstyrtede i Klippens Favn; og de selv have hørt mine Ord, at de vare liflige.
7 Songpi akikhet keh teng tol'a akitakeh bang in, miphalou ho gule chang ho jong vui louva kithe jal ding ahi. (Sheol h7585)
Som naar en pløjer og furer Jorden, saa ere vore Ben spredte ved Dødsrigets Svælg. (Sheol h7585)
8 O Yahweh Pakai hatchungnung, panpi ngaijin na henga kataove. Nangma kakiselna kulpi nahi; amaho khut-a thina neitosah hih in.
Thi til dig, Herre, Herre! se mine Øjne hen; paa dig forlader jeg mig; giv ikke min Sjæl til Pris!
9 Kei ona dinga thang akam-uva kon in neihuhdoh in, thilpha lou jenga chon ho thangkol'a nei o-sah hih in.
Bevar mig fra Snaren, som de have udstillet for mig, og fra deres Garn, som gøre Uret.
10 Miphalou ho chu amaho thang kam-a chun oh uhen, kijam chap tauhen; keivang nei hoidoh sah'in.
Lad de ugudelige falde i deres eget Garn, medens jeg derhos slipper forbi.

< La Bu 141 >