La Bu 109

1 O Elohim Pathen koiham kathangvah ding, kei a kon in thipbeh leh gamla tah in umdan lang,

En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;

2 miphalouten eihousetna thujou eiseikhum teng u jong le thipbeh in umdan.

Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.

3 Thet umtah thucheng ho pum in eiumkim vel un, ajeh beihel'in eikisat piuvin ahi.

Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.

4 Keiman amaho hi kangailui amaho dinga kataolai hin amahon thepmosah teiding leh suhmang dingin eigong jingun ahi.

Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.

5 Amahon thilpha kabol ho thilse jengin eilethuh'un, kangailutna hi vetda nan eithuh'un ahi.

De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.

6 Amahon asei un, “Ama doudin miphalou khat hintungdoh un, achungthu kitan theina dinga athepmo sahding hinsol'un” atiuve.

Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.

7 Achungthu akitan teng amahi thepmosah uhitin, ataona chu chonsetnin simmu hite,

Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.

8 Akum lhomsah uhite, michomkhat ama munna dinsah'u hite,

Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.

9 achate paneilou hisah uhitin aji meithai hisah'u hite,

Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.

10 achate khutdo a moh vahlele hiu henlang, inn gem in vah mang jeng uhen.

Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.

11 Bat le tham houvin a in alou chuleh anei agou kichom u hen, kholgam mihon asum lodoh jouse lahpeh uhen,

De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.

12 koimachan lungset dauhen; koimachan paneilouva um achate chu khoto dauhen.

Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.

13 Ason apah jouse thisoh hen. A inn sung pumpiu min jong akhang cheh a din lah doh in um mai hen.

Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.

14 Yahweh Pakai in apateu chonsetna ngaidam hihbeh hen, anu-u chonsetna jong lekhabua kon in kikahdoh hihbeh hen,

På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.

15 Yahweh Pakai in achonsetnau geldoh jinghen, chuleh aminjong mihemten geldoh hihbeh hen.

Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;

16 Ajeh chu mi koima ngailut aneipoi, aman mivaichaho leh tahlelte abol genthei e, chuleh lung gentheite thina a adellut e.

Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.

17 Ama mi samset athanom in; tun nang ama sugoi tan. Aman midang phatthei aboh khapoi; tun nangman ama jong phatthei boh hih in.

Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.

18 Mi sapset hi amadinga aponsil, atwidon, abuneh tobang a angaito ahitai.

Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.

19 Tun amisapsetna chu hung kile henlang ama chunga pon bangin behdoh henlang angonga kong gah bangin kikhit chah hen,

Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.

20 Tun hiche sapsetna hochu eiseise hole eidem demho chungah Yahweh Pakai engbolna chujohen.

Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.

21 Hinla O thaneipen Yahweh Pakai neidin pi in, nangma min khoto najal chun! Neihuh doh in ajeh chu nangma hi chutobangtah a pha le kitah nahi.

Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.

22 Ajeh chu keimahi mivaicha le tahlel tah kahin kalungthim hi ana behseh jenge.

Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.

23 Nilhah langa nisa lim achemang bang a mangthah ding kahi, min khaokhopi apaidoh banga eikipaidoh ahitai,

Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.

24 Ka ann ngol na-a kon in kakengpah ho kisan atha aumtapon kavunleh kagu keubou kahitai.

Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.

25 Keima hi muntin a mi totnopna bep kahitan amahon eimu tenguleh noisena'in alu-u eiheikhum jiuvin ahi.

Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.

26 Nei kithopin O Yahweh Pakai, ka Pathen Elohim! Nami ngailutna longlou chun neihuhdoh'in.

Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;

27 Yahweh Pakai nangin ka chung ahi nangma natoh mong ahiti ahetchet nadiuvin musah'in.

Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.

28 Hiteng chuleh amahon eisapset nom u jongleh eisamseuhen ajeh chu nangman phatthei neiboh ding ahinai. Amahon eihin delkhum tenguleh jumna akimudiu ahi. Ahinla nasoh keimavang kipah a kagalkai ding ahi.

Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.

29 Eitaitom jingho vang jumna ponbanga akikhu khumdiu ahin, suhnem a aum nao chun ponbanga atomkhudiu ahi.

Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.

30 Ahinla kenvang Yahweh Pakai kom a kipathu kasei jingding mijouse kom a kasei choile ding ahi.

Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.

31 Ajeh chu Aman tahlelte adinpi jingin suhmang ding gohoa kon in ahuhdoh jingin ahi.

Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.